Att jämföra att vara kvinna med att vara nazist, DEN nivån!

Igår kom ett av David Holmans mästerverk i min väg.
Som headline har bloggen parollen "Pojkar och män är inte problem, vi är en tillgång". Jag kan inte hålla med mer. Pojkar och män är indeed en tillgång. Det är bara det att han motsäger detta i sin egen text:

"Det är en skillnad i att säga hur något är och hur något bör vara. En kvinna bör ha möjlighet att klä sig hur som helst, springa naken till och med. Men verkligheten gör sig ibland då påmind. Ska hon få mindre hjälp av polis och åklagare för det? Verkligen inte. Men hon bör veta att beroende på hur hon klär sig så är sannolikheten för att bli våldtagen olika stor."

Vet ni vad David precis sa i texten ovan? Han sa att män är problemet. Kvinnor borde kunna springa nakna nerför gatan, men verkligheten gör sig ibland påmind. Vilken verklighet då? Verkligheten att de kan stuka foten? Att de kan bli förkylda? Att de kan trampa på glas? Nej, ingen av dessa faror är det som gör sig påmind, det är faran om att bli utsatt för ett grovt våldsbrott relaterat till hur en ser ut. Och tydligen är det företrädelsevis män de behöver akta sig för.
Nu är det inga kvinnor som organiserar sig för att få lov att "springa nakna" precis överallt, så jag är glad om jag slipper höra den formuleringen någonsin igen, att vi teoretiskt "borde kunna gå nakna genom stan". Det är ingen som driver denna fråga från det här perspektivet så det är en helt irrelevant poäng att göra. Jag vill få lov att röra mig ute utan att hela tiden behöva förhålla mig till att jag kan bli utsatt för våldtäkt om min klädsel kan uppfattas som provokativ av någon. Tack på förhand!
David öppnar det första blogginlägget starkt med att konstatera att när man säger kvinnor inte bör klä sig som “slampor” för att undvika att bli våldtagna så lägger man inte skulden på offret. Nähä? Min fråga är då: när man säger att kvinnor genom att klä sig på olika sätt kan undvika att utsättas för våldtäkt, exakt var lägger man skulden? För inte fan lägger man den hos förövaren, där den här hemma? En rimligare ingång till problemet är väl att fråga sig: hur får vi de som våldtar att förstå att klädsel inte signalerar att det är okej att begå ett brott. Hur förändrar vi synen på kvinnors sexualitet som något män har rätt att försöka ta och kvinnor måste försöka hålla i?
Här blir det relevant att anknyta till ett senare inlägg på bloggen, nämligen det där han jämför att få bilen stulen med att bli våldtagen.  Det har rötterna i samma ämne som det första, Slutwalk.
Ni vet den där lite liknelsen om att om en man blir rånad på sin synliga dyra klocka ute på stan är det hans eget fel eftersom han hade en synlig dyr klocka på sig och därmed provocerade fram rånet, som är menad som ett slags skämt för att visa hur ABSURDT det är att säga att lättklädda kvinnor får "skylla sig själv"? Den tar David nu till sin absoluta spets och menar att det bokstavligen är så.
Om man inte låser sin bil när man parkerar den i ett farligt område har naturligtvis ingen rätt att stjäla den men det är ändå ens eget fel om något begår den brottsliga handligen att stjäla den. Ja, det kan man tycka. Jag vill inte gärna jämföra min kropp med en bil och skulle därmed inte göra den här jämförelsen, så jag har lite svårt att ta den på allvar. Men David verkar ta den på allvar och det känns jävligt obehagligt.
Helt utlämnat ur ekvationen är också hur långt det är ens eget fel. Tänk om bilen blir stulen trots lås och synbart rattlås och larm i ett säkert område? I ett betalt parkeringshus till och med?
Vad är då motsvarigheten till detta för mig som kvinna? Får jag alls ha kjol om jag inte har råd att ta taxi hem? Tänk om jag jag tar taxi för att undvika att gå långa mörka vägen och taxichauffören våldtar mig? Får jag ens lov att röra mig ute utan beskyddande sällskap? Tänk om i så fall detta beskyddande sällskap våldtar mig? För att spela på liknelsen: vad är min motsvarighet till centrallås, larm och stort synligt rattlås? Eller är det bara parkeringshus som gäller, dvs stanna inne för att undvika våldtäkt?
Jag utrycker min identitet genom mina kläder. Men att dra parallellen (och det gör han i kommentarerna) att eftersom man medvetet signalerar saker med sitt utseende vid en massa tillfällen så vore det befängt att inte tro att "slampig" klädsel signalerar något till potentiella förövare.Funny, that. Hur skulden återigen hamnar hos den drabbade.
Jag har en massa saker på mig för att visa min identitet. Jag har bandtröjor och pins, jag gör utseendemässiga referenser till popkultur som konsumeras inom den subkultur jag rör mig. Men när jag kombinerade min trasiga t-shirt med nätstrumpbyxor och boots för att se ut som Siouxsie Sioux tänkte jag aldrig "Nu skickar jag signalen att det är fritt fram att begå våldsbrott mot mig."
Jag undrar om David tycker samma sak gäller för andra utsatta grupper?
Att döma av den här slutklämmen verkar det inte helt otroligt:

"Denna demonstrationen kan liknas vid att folk skulle demonstrera mot att nazister inte borde beskyllas för att de blir påhoppade av ett gäng svarta bara för att denne går klädd som en nazist. Självklart ska nazisten inte få skulden för att ha blivit påhoppad om något sådant hände (även om jag inte håller med dennes åsikter), eller hur feminister? Men nog borde nazisten tänka sig lite för innan den går utanför huset klädd som en nazist. Och ärligt talat, hade ni inte lagt del av skulden på nazisten bara för att den är nazist? "

Helt ärligt, David, så tar jag så in i helvete illa upp av det här. Du jämför att visa att man är av åsikten att vita människor är överlägsna med att jag är synbart född till ett visst kön och inte gör mitt bästa för att varje dag dölja detta på sätt som ska anpassas efter potentiella förövare? Jag vill bara informera om att kön, hudfärg, etnicitet eller sexualitet oftast inte är åsikter en kan välja att lägga sig till med eller lägga ifrån sig precis som en vill, vare sig man önskar eller ej.
Sedan dras parallellen att man kanske inte tycker det är så jävla konstigt att nazister får spö när det syns att de är nazister och ärligt kanske det är rätt normalt att lägga skulden på nazisten för detta, bara för att den är nazist.
Är det menat att vi ska tolka jämförelsen mellan kvinnor och nazister bokstavligt hela vägen? Då är det alltså inte konstigt att en kvinna blir våldtagen om man tydligt kan se att hon är en kvinna och visar det lite extra, för hon skyltar ju då så att säga med den "åsikten" att hon får göra det och det är till och med lite rätt åt henne eftersom hon var så tydlig med den här osmakliga "åsikten"?
Hur tydligt måste det synas att jag är en kvinna för att det ska vara på den sida av gränsen att det inte är konstigt om det tas som en invit till våldtäkt?
Hur mycket ansvar har jag för att dölja att jag är kvinna för att undvika sådana brott? Var går gränsen? Räcker det med att det alls syns att jag sannolikt är kvinna för att det ska vara för mycket, eller måste det se lite "slampigt" ut, och vad är då de exakta definitionerna för det.
Och liksom, "ett gäng svarta"... Snälla skona mig, jag orkar inte mer.
Har du någonsin funderat på vad de logiska konsekvensen av det här resonemanget blir om vi använder på det i andra situationer? För lika lite som jag jag bestämma att jag är kvinna och att det eventuellt syns, lika mycket kan ju någon av en annan etnicitet än svensk och annan hudfärg än vit ha svårt att dölja detta. Vad ska denna person då göra om den måste gå förbi ett gäng som ser ut att vara nazister? Dölja sin hudfärg, hårfärg, ögonform eftersom detta annars kan provocera detta gäng och om en provocerar får en ju skylla sig själv, har vi lärt oss i de här texterna?
Det går ju att dra det här resonemanget hur långt som helst i konsekvensens namn och kontentan blir ju ändå alltid att det är offret som ska ta ansvar för en förövarens eventuellt dåliga självkontroll eller bristande respekt. Det kanske är en helt logisk slutsats tills det drabbar en själv, vad vet jag?