Hej Lindex och Ewa Larsson!

Kul att ni gjort en kollektion som heter Affordable Luxury! Den är snygg! Skulle gärna ha köpt en klänning därifrån. Synd att ni är idioter och bara gjorde den upp i storlek 42. Inte ens till ynka 44 går den. Jag menar, man fattade ju att ni aldrig skulle våga ta kollektionen hela vägen in i tjockisrutan, men come on. Lindex är ju ändå kedja vars framgång bygger på fula jeans för hockeymorsor och kläder för trendointresserade i storlekar den mytomspunna gruppen "vanliga kvinnor" får på sig. Bara för att ni bestämt er för att utforska det här med design lite mer kanske inte det måste gå hand i hand med att börja hata på folk som drar lite större storlekar än H&M's ungdomsavdelnings största. Det är fortfarande inte coola modebloggande teens som handlar på Lindex. Så ni kanske skulle fundera lite på hur det får kundgruppen som faktiskt frekvent fortfarande söker sig till er att känna sig när ni gör såhär.
Och PS. I England har alla kedjor kläder upp i 14, 16, 18 och 20. Vet ni vad som är bra med det? Jag som alltid varit en jättekvinna (haft skostorlek 41 sedan jag gick i sjuan och inte dragit mindre än en 42 över ryggen sedan 6:an och ständigt fått lägga ner byxor, inte hitta jackor med tillräckligt långa armar) kan faktiskt handla en kappa där! Och en skinnjacka! Som jag kan ha en kofta under!
Ni kanske skulle betänka att på reorna är det S, XS och XXS som hänger kvar på galgarna och fundera över storeksbredden i ert klädsortiment. Ni kanske skulle ta in några fler M, L och XL av en del plagg för att, jag vet inte, sälja fler av dem?
OK, det var bara det!

Fredag i London:

Gör fint på jobbet:

Glor på Legendary Pink Dots,

Har svart läppstift.

Liten guide till suveränt sittande läppstift, the cheap way:

Olika tips jag samlat ihop och kombinerat ihop till en liten rutin som funkar bra för mig. Alla produkter måste inte köpas på samma ställe och de är inte dyra. Eller ja, det beror ju på vad ditt läppstift kostar...



1. Peela läpparna! Gnugga dem med tex en tandborste eller en skrubbrondell och lite vatten (finns på apoteket för 24:-)



2. Fukta, men snålt! Annars kommer läppstiftet bara att kasa runt i allt fett. Jag gillar Carmex eller vaselin, men alla typer går bra så länge det inte är nåt skitläppsyl med ämnet Dimenthicone i. Silicon torkar bara ut läpparna på lång sikt även om det blir glatt och lent för stunden.



(3. Om du ska ha foundation är det nu den ska på! Den kan gärna blöda in en smula över läpparnas kanter, då sitter det bättre!)




4. Läpp-penna! Rita konturerna




5. Get some colour on! Snåååålt, i flera lager!

Råkade äta Spongebob Squarepants till lunch:

Det här är en vegansk korv från en asiatisk livsmedelsaffär. Minns ej korvens exakta ursprungsland, men känner att de som tilverkat det inte har någon relation till korv. Till att börja med är den fyrkantig:


Konsistensen inuti är som tvättsvamp. Den ser ut som tvättsvamp och smakade faktiskt rätt mycket som om man stekt en gammal scotch brite i smör.
Här ser man hela den äckliga insidan bättre:



Vad den lilla plutten mitt i är? Ingen aning.
Men det var första gången jag spottat ut mat på säkert tio år. Helt vidrigt. Varning för fyrkantig svampkorv! Köp ej! Usch. Dyr var den också.

Boring.

De kränkande är de mest lättkränkta

Hur kul var inte de senaste veckorna då, när allt plötsligt handlade om de som inte kände sig kränkta av en etnisk karikatyrs rätt att göra sagda karikatyr för annars skulle de själva känna sig så himla kränkta?
Det har varit en hel del tankevurpor av episka mått som vädrats i diverse media!
Det gjordes bl a en bisarrt formulerad Sifo-undersökning av SVT i sann Newsmill-anda.
Det jag är förvirrad över är det här: vad BEHÖVER vi etniska nidbilder till?
OK, fine, säger du, men humor då? Och generaliseringar, kan man komma ifrån dem helt? Får man alltså inte skoja om generaliseringar? Eller på ett generaliserande sätt?
Men det är en annan sak att se utbredda vanor hos en etnisk eller kulturell grupp, att se mönster och strukturer gällande klädsel, normer, kroppsvård, vidskeplighet, what have you not, och teoretisera om det. Man måste inte diskutera sådana generaliseringar på ett sätt som automatiskt gör att "vi" är de goda och bra och att "den andre" är lägre stående, mindre civiliserad eller obildad.
Det är inte samma sak som att ett företag använder sig av en etnisk nidbild som logga för en produkt. Kudos till företag som inser att det är förlegat.
Varsågod och jämför med Minstrels eller Golliwoggs och tänker ett godis som matchar.

Vidare: bara för att en person av annan etnisk härkomst än vit och nordeuropeisk inte känner sig kränkt av en viss nidbild så betyder det inte per automatik att bilden inte är rasistisk eller att de som känner sig kränkta bör få sina känslor helt ogiltigförklarade.
"Tintin I Kongo" var uppe på tapeten som exempel ett tag. Jag tycker "Tintin i Kongo" är problematisk. Jag tycker även den har kvalitéer utöver rasismen. Man borde kunna skriva ett förord som förklarar det som förekommer i den i relation till när den gavs ut och varför innehållet är problematiskt. Jag har en mycket spännande bok i bokhyllan, utgiven så sent som -82 i ny upplaga: "Sibyllans Handbok." Den är full av skojiga magitrick man kan göra med saker alla har hemma, hur man spår i teblad, korttrick, ec. Och så ett kapitel om frenologi i slutet. Där står teorierna som personlighetens relation till nässtorlek, ariska knölar i nacken, huvudbredd, tjuvsenor, hudfärg osv som spön i backen. Helt oförklarat och odramatiskt.
Det jag inte förstår är behovet av att freda rätten att vara rasistisk. Eller för all del, sexistisk eller homofob. Det är någon ny form av martyrskap detta, att de som kränker känner sig ofantligt kränkta när de inte oemotsagt får fortsätta kränka. Där är det inte det minsta högt i tak eller tal om att "ha lite humor". Tala om offerkofta i kvadrat.

Ojojoj, det är en LITEN LILA KANT på pojktröjan, blir han bög då?

Jag skulle vilja delge er en liten bit av min vardag. Det finns en konversation jag har oftare än andra när jag står och säljer barnkläder till folk.
Det är olika varianter på den här:
- Hej, du, den här bodyn, är den till en kille eller en tjej?
-Ja, jag kan inte säga det. Den är till ett litet barn, kille som tjej. Företaget har inte en delat upp det och preciserat, man får bestämma själv.
-Jamen jag tänkte på färgerna. Om man är lite känslig, tror du man kommer att tycka att den är för tjejjig då?
- Den är röd med orangea apor på. Jag tror inte du behöver oroa dig.
- Jooo, men det är ju en liten lila kant här, det kanske blir för.... ja.

Ja, på riktigt. Ni anar inte ens själva hur ängsliga föräldrarna är. Hur det ska PÅVERKA deras barn om de har "fel" färg. Det spelar verkligen roll. Det här är till barn som är så små att de inte är kapabla att välja själv. Föräldrarna väljer.
Det kan ni tänka på i hela den här genusdagisdebatten om att flickor ska får gå i rosa om de själva vill det. Klart de ska, men om man aldrig faktiskt gett dem olika alternativ att välja mellan, olika erfarenheter att bygga valen på, vad är det då för jävla valfrihet de fått?
Den här debatten handlar ju inte ens om barnen, den handlar om ängsliga föräldrar, föräldrar som har problem med sig själva. Föräldrar som  inte drar sig för att gå in på bloggar som Underbara Clara och håna henne och hennes barn för vad hon väljer att klä barnet i. Det är de här ängsliga, mobbande föräldrarna som borde vara fokuset. Varför håller man på så i vuxen ålder?