Hade en Niotillfemsk dag:

Komplett med hemlagad tomatsås, gullig frukost och kreddigt rörstrandsporslin. Ibland skrämmer jag mig själv.

"Easiest way to have a beach body? Have a body, take it to the beach"

Kissie, hon är inte så dum alltid. Trots alla sina störda dieter och photoshopningar så levererar hon här mitt i den här lilla guiden kring hur man snabbt blir snygg för stranden ett guldkorn av vett:

"4. Folk kommer vara för upptagna med sina egna kroppar..
Ingen kommer helt ärligt talat bry sig om du harlite hull på benen, för alla är redan så osäkra och fixerade om hur dom själva ser ut så jag lovar – dom kommer inte ha tid att tänka på hur din kropp ser ut.
Tyvärr är männsikor väldigt osäkra på sig själva overall så det du känner om din kropp, känner nog 90 % av alla andra tjejer också om sina egna kroppar."

Ja, jag ska inte säga att jag inte kunde uttryckt det bättre själv, eftersom det är precis det jag försöker göra här. Men precis så är det ju. Ironiskt att det är Kissie som fattar det innan VeckoRevyn, att ingen hatar dig för sakerna du obsessar över i spegeln, för de är för upptagna med sina egna lårnojjor. Man kan stå där och granska sin kropp och sina hangups och sedan ser man en tjej en tycker är fantastiskt snygg och inser att hon har ungefär lika fladdriga överarmar eller knottriga lår som en själv. Sedan måste man våga tänka tanken "Så VAD är det som säger att jag inte är lika snygg, varför gör mina celluliter mig skitful medan jag knappt tänker på andras, eller ialla fall inte tycker att det gör dem motbjudande?"
Nej just det. Ingenting.
Vet ni vad mitt kroppsprojekt varit den här sommaren? Att exponera en kroppsdel jag tidigare varit obekväm med att exponera för att vänja mig vid att den faktiskt är helt okej. Att jag inte måste dölja den för att jag är "obekväm" med den. Jag kan faktiskt anstränga mig för att bli bekväm med den.
Allt det där tjatet om att "det spelar ingen roll om den ser ut som ALLA ANDRAS, det spelar roll att JAG är missnöjd med den" är sådan jävla bullshit. Om du inte är missnöjd med den för att du tror att den påverkar hur andra ser på dig, vad består då missnöjet i? Det är bara hjärnspöken. Hjärnspöken är till för att skrämmas bort och det här hjärnspöket kysser jag adjö den här sommaren!

(Rubriken är ett citat skamlöst snott från en retweet som kom min väg för några dagar sedan. Kan inte hitta ursprungstwittraren. Vet du vem det var? Berätta i kommentarerna så jag kan kredda where kredd is due!)

Saxofonen, vart tog den vägen...?

Ingen aning, men nu jävlar är den tillbaka!
I give you Lady Gagas "The Edge Of Glory"



&

Katy Perrys "Last Friday Night"


Last Friday Night innehåller inte bara Kenny G utan även en blinkning till en av mina favoritfilmer, Lost Boys. Ni vet vad den episka beachparty-scenen i Lost Boys innehåller va? Allt jag håller kärt på denna jord: blonda vampyrer, 80-talskläder och en långhårig saxofonist.

Det bästa jag sett på kanske tio år:

Varsgod, ni kommer inte att kunna sluta kolla på den. Jag vill ha alla hans kläder, eller kanske vara en av tanterna. Tack Stelios för tipset!
Vad jag vill veta nu är: varför är han ej bokad till Pride??

Detta:

...o_O?

Idag är en utmärkt dag att försöka göra något som inte bara handlar om dig själv.

Jag sitter och följer nyhetsflödet och parallelt med det följer en Facebookfeed full av twibbon.
Nu vill jag inte vara den som säger att det är dåligt att visa sitt stöd för något genom en twibbon. Men om det är det enda man tänker göra tycker jag nästan att man lika gärna kan låta bli.
Att lägga till en liten logga på sin bild är nog den mest extrema formen av slacktivism jag vet. Att köpa ett rosa band eller en mustaschpin eller ha lila på sig den där speciella dagen är inte helt meningslösa saker.
Men att bara klistra dit en liten logga och sedan skriva "Ofattbart!!! :( :(" är helt meningslöst.
För att citera min vän som blev upprörd och bitter över sin feed igår när han såg kommentarerna och twibbonsarna från folk i sin gamla hemstad:
"Var var alla de här människorna när vi ordnade antirasistiska demonstrationer och ordnade aktioner? Var var de när vi protesterade mot främlingsfientliga gruppers demonstrationer och att de fick dela ut flygblad i skolorna? Var var de när de kunde ha engagerat sig i något som hade gjort lite mer skillnad än att klistra en jävla bild på sin presentationsbild?"
Jag förstår frustrationen och jag delar den. Tänd ett ljus eller klistra dit din lilla bild eller lägg en blomma någonstans. Men gör något annat också.
Idag är, vilket påtalats från flera håll, en utmärkt dag att göra något för demokratin: Gå med i ett demokratiskt parti eller ungdomsförbund.
Alla kommer att se terroristens egna pressbilder, läsa hans sista ödesmättade facbookstatus och läsa hans bok. Han kommer delvis att lyckas med sin PR-kupp. Så hedra Norge genom att göra precis det Stoltenberg bad om: svara med mer demokrati och mer debatt.

Men bara stanna på Östermalm då.

Maken till korkad krönika får man leta efter.
Jag vet inte varför jag får för mig att Anitha Schulman ska vara vettig. Jag vet inte varför jag tror att Nyheter24 ska erbjuda mig något vettigt. Men det här var ändå det töntigaste jag sett på länge.
Short story: Hennes man, den helige Calle Schulman med välgörenhetsbloggen, slog ihjäl en ofarlig, fridlyst orm på sin tomt på Gotland. Och bloggade en bild på ormen hackad i fyra bitar.
Länsstyrelsen polisanmälde. Rättmätigen. Han begick för fan ett brott och dödade en ofarlig, fridlyst art och erkända det! Liksom, sluta tjafsa om att de anmäler. De har rätt! Hade du blivit sur om du fått böter för att du körde för fort mot rött för att du tycker polisen borde fatta att du är sen på jobbet?
Alla bölar om att det var så synd om baaaaaarnen som ju befann sig på tomten. Det var det inte alls.
Real fucking easy solution:
Ta inte ut småbarn i naturen. Inse att ni inte kan döda alla djur som kan tänkas komma i närheten av er gräsmatta, be it ormar eller getingar. Eller gå därifrån med barnen och gå sedan tillbaka och skräm bort ormen. Det är inte svårt. Man stampar lite i marken, hoppar upp och ner, petar på ormen med en spade. Jag, antifriluftsmänniskan, har klarat detta.
Och att sedan efter att ha betett sig som idioter börja gnöla över att Gotland borde sopa framför egen dörr innan man klagar på "fastlänningarna" som kommer dit och förstör, det är ju bara vansinnigt. Att kommunen har större problem och borde ta hand om sin "problemgata" i Visby där de ensamma mammorna bor. Jeezus, jag behöver en skämskudde som är så stor att den inte få plats i rummet när jag läser det här!
Bara ta och stanna på Östermalm om ni är så jävla rädda för varenda litet kryp som krälar omkring på er jävla 350 kvm-tomt, det är okej.

Disco Witch

Kolla min nya ring! Jag vet att jag inte ser värst glad ut på bilden, men inuti sjunger små fåglar lyckligt över hur överjävla grym den här ringen är. Slå folk på käften med den kan man också.

Nej tack, jag vill inte ha en helt oätlig ätbar present.

Den här bilden:

kommer från den här artikeln om ätbara gå bort-presenter.
Nu har jag två frågor.
1. Vad ÄR det egentligen i burken till höger?
För jag tycker det ser ut som strösocker, M&Ms, sand och havregryn. Och vad i helvete ska det föreställa? Någon sorts mûsli? snacks? En installation att ha i bokhyllan?
2. Vem fan kommer på den kombinationen och går själv med på att äta den?

"Alla mina kompisar säger att jag typ är den vitaste människan de känner, hi hi!"

För några veckor sedan skrev Charlotta på Chic en sjukt korkad liten text där hon hånade Rumer Willis för hennes bleka hy.
Den kan ju Charlotta ta och skämmas för. Nice way of making a thousand teenage girls feel like freaks! Alla som kommenterat artikeln säger att de "inte har något emot Chic-tidninginen..."
Nä, men vet ni, det har jag. Jag gillar att läsa modetidningar. Vad jag gärna undanber mig är allt det hjärndöda tjafs om vems ben som är för bleka eller om Jessica Simpson är fet som alltid verkar följa med konceptet. Har därför helt övergett alla "damtidningar" och köper bara catwalk-katalogerna. Det är fanimej lättare att kolla på anorektiker i haute couture utan att få komplex när man slipper en jävla sideorder av idioti serverad av den redaktion som tycker att man bör se ut som dem. Tack men nej tack.
Men det var inte min egentliga huvudrant.
Min huvudrant var om det osm hände sedan, när en massa indignerade bleknosar blev irriterade. DET ÄR FAKTISKT JOBBIGT ATT VARA BLEK OCKSÅ! BOO-FUCKING-HOO!
Och låt mig bara for the jävla record state att jag i princip året om har en hud i kulören Minimjölk. Men är blåvitgrå. Vid extrem kyla blåvitgrå med röda kinder.
Jag har bränt mig illa för en sådär tio år sedan och har sedan dess inte solat eftersom jag får exem av solbränna. Jag har solfaktor 50 från April varje år. Nu är det inte ett stort problem, förutom det där snedsteget med monsterbrännan har jag hållit mig på den bleka sidan sen jag var sisådär 14. Jag gillar att vara blek och jag vill inte få hudcancer. Och jag vill inte se ut som en skrynklig handväska när jag är 50. För att undvika att få hjärnblödningar umgås jag inte med folk som behandlar mig illa eller är taskiga. De "taskiga" kommentarerna om min blekhet har alltså varit få och oftast vänligt retsamma. Jag umgås med andra indiebrudar, så det skulle bli lite väl mycket sten i glashus annars.
I övrigt har kommentarerna om min blekhet varit få och lätta att avfärda. Det kommer inte fram horder av brats till mig på Stureplan och förundras över min blekhet. Allmänheten kommenterar mig inte.
Det är helt enkelt inte ett så jävla stort problem för mig. Plus att jag ju eftersträvar blekheten själv.
Det verkar även de här tjejerna göra, för de säger att de är såååå nöjda med sin hudton, de bara vill slippa kommentarer! Jag förstår det. Jag är med Maggan Ribbing här. Folk säger dumma saker för att de inte tänker sig för. Förslagsvis påpekar man att det inte var så trevligt sagt och att man undanbeder sig kommentarer om sitt utseende.
Men sedan kommer det absolut dummaste.
Kommentarer i stilen "Tänk om man sa så om svarta människor, 'gud vad svart du är?' Va, det vore inte okej, va, va?!"
Tillåt mig att dunka huvudet i bordet några gånger.
Ni menar på fullt allvar att ni inte förstått att människor som är icke-vita ständigt får kommentarer om sitt utseende, hudfärg och ursprung? Ni har inte läst om folk som blir arga för att deras barn omnämns som "små chokladbarn!" ? Ni har inte heller noterat att t ex modevärlden i princip gärna vill hålla sig kritvit? De flesta skyltdockrona ser ut som det vi uppfattar som vitt och västerländskt. Kolla visningarna på Style.com. Det finns produkter som gör att folk blir mer solbrända. Men det finns även produkter som ska bleka huden, främst i ansiktet. Trust me, de riktar sig inte i första hand till vita människor. De flesta damtidningar har sminkreportage med vita kvinnor i produkter för vita kvinnor, trots att det rimligtvis borde finnas ganska många icke-vita konsumenter att nå via dem, istället för specialiserade tidningar?
Det må vara trendigt att vara solbränd, men det har ju ingenting att göra med att vara icke-vit.
DET HÄR, mina vänner, är en av de få gånger jag tycker ordet offer-kofta är jävligt på sin plats.
När man inte hittar något annat att gnälla över, då koketterar man över att man är så vit att andra vita människor kommenterar ens extrema vithet. Man är så jävla clueless kring att man ÄR normen att man är helt blind för att denna vithet ger en så jävla många privilegier att det är helt absurdt att ens jämföra den med kommentarer kring icke-vitas hudfärger.
Det gör mig så jävla irriterad.

Way to go Casino Cosmopol!

Men vad är det här? Världens suraste brudtärna är full och grinig för att tvingats ha en sjukt ful klänning som får henne att känna sig som en stor present, en frisyr som uppenbarligen inte ska ta uppmärksamheten från bruden och nu förlorar hon dessutom på rouletten? Ingen bra kväll.

En typ av hjärndöd kommentar jag verkligen fått nog av:

"Men hallå, alla ni som bryr er om djurrätt och är vegetarianer, slår ni aldrig ihjäl myggor eller??"

Jo, vet du vad, det gör jag.
Men jag fångar inte myggor i miljontal och plågar ihjäl dem för att jag tycker jag har rätt till det och för att det är roligt och skönt och gott. Jag gör inte en sport av att döda dem.
Och jag föredrar att använda myggmedel så de håller sig borta från mig istället för att hålla på att döda dem, det är mycket vilsammare.
Så om du i självförsvar slog ihjäl ett djur som attackerade dig för att det var enda utvägen skulle jag sympatisera. Ja, även om det vore mitt husdjur och det skulle göra mig ledsen.
Men folk som slår ihjäl djur de hade kunnat skrämma bort, släpar ut sina ungar i skogen och slår ihjäl djur som bor där bara för att de råkar komma i närheten, skaffar husdjur som de håller på ett sätt som är bekvämt för dem men plågsamt för djuret de låtsas att de bryr sig om, eller letar reda på djur som aldrig stört dem och dödar dem, er har jag ingen sympati för.
Högt på den här listan över saker jag hatar är folk som fiskar "som sport".
Att hålla på och dra up fisk, kroka av den och slänga tillbaka den för att det "är kul" får min mage att vända sig. 
De här argumenten är liksom dumma på pin kiv. Det är som att de som säger det bara brinner av en längtan att få visa hur korkade de är.
Kommer antagligen från samma människor som inte drar sig för att kläcka ur sig "Öhöhö, varför är det ok att säga vitlök men ej negerboll?"

Stammisen

Man kommer till ett fik.
Så ställer personalen bara fram en kaffekopp på disken när man kliver in och konstaterar "bryggkaffe".
Det är då man vet att man är ett vanedjur, helt förutsägbar och helt ointressant.

Man gillar ju ändå killar!

Håller med Gustav i hans sågning av DNs artikelserie om Mannen.
Alltså, killar, man gillar ju dem. Jag gillar killar. Jag gillar att hänga med dem, ligga med dem, you name it. Inte "trots" att jag är feminist. Jag gillar killar! Men fan, jag gillar tjejer också, av samma anledningar.
Men det är sorgligt när manlig frigörelse ska bli det som är allra mest fel med den Kvinnliga Frigörelsen™.
Det är "frigörelse" med ett sådant totalt intresse för "brukaren". Vi är fria att raka benen och förstora läpparna utan att någon ska få komma och döma oss för det! Jag ser ingen poäng i att döma folk för deras val av piffande eller personlighetsutveckling, men jag vet inte om jag definerar friheten att göra dem som en frigörelserörelse för könet? Ens för enskilda människor? Det är ju en frigörelse på den punkten att man är fri att ta till extrema åtgärder för att tillåta sig själv att uppfylla alla de rådande idealen och snabbt kunna byta spår när de ändras, vilket ju kan ge fördelar. Men det är knappast så att man är helt fri att slippa? Och tillåter man sig att slippa så har man ju inte nödvändigtvis friheten att slippa sanktioner för de sätt på vilka man bryter med rådande kvinnoideal. Det är inte en typ av manlig frigörelse jag önskar män.
Svd har liksom mage att ställa sig frågan "Har mannen blivit överflödig?" Jag ser den formuleringen lite då och då och den stör mig alltid som fan. Hur fan ska det kännas att läsa den om och om igen?

Är inte det självklara svaret på den frågan NEJ? Har en viss typ av mansroll helt förlorat sin plats i samhället? Troligtvis, ja.
Som Gustav skrev:
"Den enda frigörelsen är att sluta våndas över hur man ska vara som man."
Eller kvinna för den delen.
Ja, män vill veta vad kvinnor finner attraktivt, kvinnor vill veta vad män finner attraktivt. En massa kvinnor vill även veta vad kvinnor finner attraktivt och en massa män vill veta vad män finner attraktivt. Med ett sådant könsseparatistiskt synsätt på vilken "brukare" man ska rikta sig till blir det ju ändå bara pannkaka av alltihop i slutändan. Plus, räkna in alla olika preferenser män och kvinnor emellan. Jag tror det är lugnt att bara vara den man man vill vara.
Fine, du kommer inte att attrahera alla kvinnor.
Men det kommer du inte ändå.

Ska spendera sommaren med att analysera det fantastiska programmet The Hunks på 3:an. Återkommer med ingående recension av hur det står till md manligheten där.

Livsnjutarkatten: