Gick in på en träningsblogg. Såg en bild på en tjej och min första tanke vara "Herregud, är hon sjuk?"
Hon såg... tärd ut. Insjunkna ögon. Hängande, slappa kinder. Glåmig, trött. Mager, på ett sätt som inte alls såg ut att vara av bra anledningar. Sur min.
Bildtexten?
"KOLLA jag har gått ner 25 kg, jag ser så jävla fit ut, nu börjar jag komma i närheten av att vara ungefär halvvägs till min målvikt, WOOHOO!!!"
Jag visste liksom inte vad jag skulle känna då. Kände lite sorg, kände lite medlidande.
Topics
BEST OF BLOGGEN
black minimalistic witch
Brinna I Gehenna
Chez Aspudden
dinosaurier
feminism
ha ha ha
intelligensreserven
It's my party and I'll cry if I want to
Killar Smink Disco
material girl
metadebatt
mode
modeblögg
Monster
musik
out and about
patriarkatet rides again
politik
polyvore
popkultur
praktmiffon
prata om det
rövhattar
s e x
SUBBKULTUR
the internetz
the mad hatters tea party
Verklighetens Folk
VET HUT
Wont SOMEONE think of the CHILDREN?
2 comments:
Word...den "sunda rena levernet vs det onda fettet" hör man ju vingslag av i träningsbloggar. föraktet mot andra som äter "sämre" och inte has Das Dizscpiplin!!". Kampen mot våra egna kroppar fortsätter istället för att skapa odödlig konst. fy fan.
Das Dear Kontroll.
Just det där "Nothing tastes as good as skinny feels" är skitsnack. Det finns massor med saker som smakar mycket bättre än smal känns. Det som kan göra det värt det ändå är att smaken varar en liten stund medan jag fortfarande sex år efter min viktnedgång blir glad av att gå förbi en spegel. Förutsatt att jag har en snygg dag.
Post a Comment