Nej tack!

Men alltså, det är så jävla härligt att ha blockat idiotbloggarna för varje gång man kommer till den sista sidan på internet och tänker "nämen om man ändå skulle kolla vad Idiot Nr 357 har för sig" och så GÅR det inte.
Och då går man och tar sig ett glas Campari, gosar med en katt och eller spelar ett parti alfapet online istället, och så mår man bättre.
Ah, selektiv censur. It's the shit.

Jag har fan konstigare saker i min bokhylla än en anatomiskt korrekt plastvagina.

Alltså den där filmen "40 year old virgin", den känns helt felfokuserad.
Jag tror jag har sett halva filmen kanske 4 gånger men inte tagit mig till slutet förrän idag.
Det är inte den 40-åriga mannen som samlar på leksaker som är konstig.
Det är den hysteriska kvinnan han försöker dejta som beter sig helt psykotiskt genom nästan hela filmen.

Men kan ni släppa pattarna nu eller?

Alltså OH MY FUCKING GOD vad jag är trött på patt-debatten (om huruvida man ska få visa dom på badhus eller ej, om ni hade missta den).

Inte nog med att Aftonblaskans kommentarsfält är som en äng minerad med idioti, det ploppar upp krönikor och bloggar som om det inte fanns någon morgondag.

Jag hörde någon slags fantastisk kommentar om att man måste tänka på alla stackars pojkar på badhus som inte ska behöva utsättas för nakna bröst för att de kanske inte kan hantera det.
Kan jag få ge lite perspektiv på det problemet?
Tänk på alla lesbiska flickor som måste stirra på denna översexualiserade kroppsdel i duscharna, vem tänker på dem, va? Tänk på alla små pojkar som följer med mamma på badhuset och måste se alla bröst i duschen, va? Tänk på alla stackars små 15-åriga bögar som måste se läbbiga snoppar i duschen och inte kan hantera den sexualiserade kroppsdel! STACKARS ALLA DEM! Och stackars alla som kan hantera gemensamma duschar på badhus men inte pallar se bröst 10 meter längre bort, utanför dörren.
Kan ni ta och SKÄRPA er eller?
Och vad är det som gör att det är okej att visa bröna nere på Långholmens bad, men inte i badhuset?
Alltså dubbelmoralen bara studsar mellan väggarna i den här debatten!

Alltså jag vill inte heller sitta bredvid folk som är helt näcka på ett fik, men jag kan hantera det på stranden eller i badhuset. Jag menar, badbrallorna och badmössa motiveras ju med att man inte ska sprida ut allt hår man tappar i bassängen. Dock har jag ännu inte hört om några superhåriga män som tvingats ha overall på badet av samma anledning. Vore inte det spännande, så säg?

Det här med mäns och kvinnors nakenhet är inte så himla lätt.
Alltså män, de slipper vara nakna prick när de vill och de får lov att vara nakna precis när de vill. De är sällan sexobjekt i reklam, sällan får vi några nakna badbralle-reportage i Vecko Revyn men det är fritt fram att gå på stan utan tröja och visa sina bitchtits. Kvinnor däremot, de borde vara ganska nakna rätt ofta, det är naket i tidningar, på tv, i annonser och gud vet allt. Och är man inte naken så nog fan anstränger sig folk för att glo ner i ens urringning eller under ens kjol med periskop. Men frivilligt nakenhet, på egna villkor, DET går inte an! Man får inte amma var som helst och man får inte simma topless.
GUD FÖRBJUDE att man skulle råka få se en tutte som inte är tillräckligt trevlig ljussatt eller photoshoppad eller uppfluffad i en tjusig bh i en tjusig klänning.

Män vill inte få sina tutt-illusioner krossade, helt enkelt. Inte en del kvinnor heller, tydligen.

Alltså man blir så mycket snyggare med "comic"-funktionen:

Brittan, noooooooo!

Britney spears ska spela huvudrollen i en film efter sin turné. Storylinen? Jag saxar från Aftonbladet:

"”The yellow star of Sophia and Eton” kretsar kring Sophia LaMont som skapar en tidsmaskin, reser tillbaka till andra världskriget och faller för judiske lägerfången Eton. Enligt National Ledger blir paret djupt förälskat och bestämmer sig för att försöka återvända till Sophias tidsera för att gifta sig."

Alltså nej.
Jag hyrde Crossroads en gång och fick varningen att den inte var roligt corny, utan bara corny, även om jag inte riktigt ville tro det. Men nu. Alltså. Jag vet exakt hur corny det här kommer att bli. Vad Brittan behöver är fan en guestspot på en tv-serie. Man klarar henne så länge i sträck, sedan blir det smärtsamt.

*grinig*

Har skrivit om Bergman i flera timmar.
Fan vad jag hatar karln.

Tröstar mig nu med att bostadsporra bostadsrätter på Hemnet.
I can has sekelskiftestrea med spröjsade fönster i Aspudden för 2,3 miljoner, tack?

Ring P1, rättshaveristerna, de arga panschisarna och psychonas kanal.

Lyssnar på Ring P1. En massa panschisar ringer in idag och är arga över tv. Det går ju saker i repris! Ska man betala hela året för det då? Det borde vara en betalningsfri månad! Dessutom är det hemskt att det inte är gudstjänst, bara andakt, på tv.
VOJNE VOJNE!
Ta t ex killen som var sur för att han inte fick ta med en 225 grams burk hjortronsylt på flyget, i handbagaget. Nej, för polisen i Rimini godkände inte det och det var minsann hemskare än FRA!
Men vilken jävla planet har människan bott på?!
Man har ju inte fått ta med sig förpackningar på över 100 ml i handbagaget på... 4 år?
Det är inga nyheter. Men mannen blir så arg att han måste ringa riksradion.

Alltså det här programmet finns ju solklart till för att hålla alla psychos lugna. De känner liksom att de har en kanal att uttrycka sig i då.

Alltså, really?

Svenska dammsugare i blågult:

Behövdes det verkligen?
Behövde jag gul marsipan doppad i blå choklad? VEM tycker de ser goda ut?

Naw, små pluttarna

Alltså de här fjortisbloggarna som ska vara så stora nu, dessie, kissie, tessie, gud vet vad de heter allihop. Jag är fascinerad av dem. Ingen av dem kan till exempel stava till provocera. Alltså jag fattar att stavningen inte är en viktig ingrediens när de här barnen bloggar, så naiv är jag inte. Det här är ju som vilka förvuxna Skunk-dagböcker som helst.
Men jag grävde fram lite grejer jag om mina vänner skrev när vi var 14 (ja, jag har datafiler som överlevt sedan dess, hujedamig!) och de flesta av oss verkar ha kunnat stava.
Var vi totala unikum, även i vår generation?
Alltså, jag vinglar mellan att tycka de är söta små pluttar som förhoppningsvis ska ta sig relativt oskadda genom allt sitt hamnande på Maria Pol och spraytannande och att de är irriterande och förundras över vad som är så intressant...?
Jag orkar liksom inte besöka dem om och om igen. They get old really fast.
Mest fascinerad är jag över att deras föräldrar låter dem blogga som de gör? Alltså, där sitter din 14-åring på sitt rum och är provocerande fyllefjortis som fotar sina trosor på riksnivå? Vadå, googlar ni inte era kids eller vad?
Jävla amatörer.

Mens!

Av någon anledning bild-googlade jag precis "mens".
Alltså varje gång jag får mens nuförtiden blir jag så glad att jag måste fira lite. Nu firade jag med att spontangoogla.
Behold resultatet:



Det gjorde mig märkligt upprymd.

(OK, ni som läser det här och inte finner det här underhållande, ni vet att det är fritt fram att ta bort bokmärket och sluta, eller hur?)

Asså, tur man har nuttarna:

Rin ring; Hallå? Hej, det är Gnällkärringen här!

Jag har varit lite småsjuk i tre-fyra dagar. Detta har nu blommat upp i full tilt förkylning med feber och yrsel.
Vänta, tänker ni, förkylning, vad gnäller människan om?
Jo alltså såhär: när jag var 14 ramlade jag av en häst. Sedan sprang några hästar över mig. Jag tog emot mig med näsan. Förutom att jag fick en hårfin fraktur på skallbenet, bröt armen, spräckte några revben, gnuggade in ett halvt grustag i ansiktet så krossade jag även näsan. Den pusslades ihop efter bästa förmåga och ser nu ut som en helt vanlig näsa.
Med det minuset att jag inte kan bli förkyld utan att genast få begynnande bihåleinfammation och ont i pannan, näsan och kinderna. Det är helt enkelt för trångt på ena sidan nu för tiden.
I tell you bitches, det gör mellanstora förkylningar som ni fnyser åt fan så mycket jobbigare.

Vilket ger att jag ligger här och är groggy, dricker treo och äter macademianötter till frulle och funderar på att göra något produktivt. Jag borde verkligen ta en sväng till jobbet, because there is money calling to me. Det är bara det att antingen får ajg gå ut i hockeyhjälm eller så måste jag duscha och DET verkar som ett helt omöjligt projekt.

Vojne vojne.

The smörgårdsbordskristna, bögtoleranta, feministiska alternativ

Always Keepin It Real skriver om att vara kristen.

Hon relatera i sin text till en krönika av Underbara Clara i Ikon.
Jag håller med, och inte.
Jag tror det finns massvis med "svennetroende".
I den bemärkelsen att de "tror på någonting", inte har något emot att gifta sig i kyrkan eller bli begravd där. De är normalt lagom-kristna, lite till husbehov sådär. Händer det något svårt kan man alltid fråga sig om det kanske har med Gud att göra? Var det han som gjorde att det blev som det blev? De är bekväma med den kristna inramningen av samhället även om de inte går i kyrkan om det inte är någon som dör eller gifter sig.
Det jag har uppfattat humanisternas kampanj som är inte ett ifrågasättande av att folk tror, utan att Sverige till stor del, trots kyrkans skiljande från staten, har en kristen inramning i stort. Det kanske inte är så konstigt, ohejdad vana ock så vidare, men det betyder inte att det inte är värt att fundera över det.

Jag har stor respekt för folks religiösa själsliv, vare sig de vill bära det utanpå och tala med folk om det ofta, eller bara låta det vara en lugn plats inuti sig själva som de gärna håller för sig själv.

Men samtidigt kan jag inte låta bli att förundras lite över den där smörgårdsbordsmentaliteten som verkar finnas kring kristendom. Den påminner mig starkt om hippetanter som väljer lite av varje från alla världens hörn och pusslar ihop det till någonslags lapptäcke av änglakulor, buddhastatyer, indianska drömfångare, och ingår i en stor kristallterapeutisk aurafotograferande gemenskap.
Som någon i kommentarerna sa, religion är ett slags regelverk, en ram för tron.
Jag trodde hela gemenskapskänslan och tryggheten i religion bland annat låg i dessa delade värderingar, detta gemensamma regelverk av grundpelare som är till för att ge själva kärnan av religionen kraft.
Nu verkar det finnas en hel armada av kristna som inte går med på bibeln bortom kärleksbudskapets allomfattande acceptans. Allt annat verkar man kunna kompromissa om och välja och vraka bland för att sätta ihop just sin personliga variant av kristendom som innehåller det man tror på.
Så varför måste man vara kristen alls för att gå med på kärleksbudskapet? Jag fattar inte det. Och jag tror att just det är en del av den där ramen man får med sig av ohejdad vana. För mig står den ramen och dess auktoritet som ett hinder för en massa saker som är viktiga för mig.
En extrem del av mig känner nästan mer respekt för bokstavstroende små sekter. De offrar i alla fall något för sin starka tro, de står upp för sig själva (även om jag tycker de är nuts på många sätt) och hävdar sin rätt att tycka som de gör med hänvisning till religion.
Jag kommer inte att gifta mig i en kyrka och jag kommer inte att bli begravd på en kristen kyrkogård. Jag kommer inte att döpa mina barn kristet.
Jag är inte kristen, inte ens litet grann, någonstans. Inte ens till husbehov.
Jag skulle gärna slippa att kristendom var den givna normen för att tolka all slag andlig aktivitet genom.
Ett talande exempel är att borgerligt bröllop inte är en standardmodell för det juridiska förbundet mellan aprterna, med möjlighet för paret själv att lägga till den religiösa åskådning de vill ska prägla vigseln. Istället har vi borgerlig vigsel och kristen vigsel som två stora alternativ och kyrkan tillåts sätta käppar i hjulet kring utvecklingen av de alternativ där alla människor skulle kunna vigas jämställt och likvärdigt och ha samma erkännande för sitt förbund i samhället.

Jag har så förbannat svårt får de här smörgåsbordsreligiösa typerna. Om du inte går med på förutsättningarna kring det, hur kan du säga att du tror? Det är som helggoter eller folk som byter subkultur med pojk-/flickvän.
Det sitter illa med mig.

Kötteri, köttera

Alltså folk som ba "Nej jag pröva å va vegetarian men det blir så jobbigt när man ska bort till folk". Apropå en kommentar hos Underbara Clara som skrev om djurproduktion och köttätande.

ÅÅÅÅÅH, vad jag känner ditt engagemang! Tänker du så ofta? Näe, jag kan inte ha den här frisyren/flickvännen/skjortan/åsikten, det är så jobbigt när man ska bort till folk.

Men ÄT kött då, men ät kött för att du tycker det är okej att döda saker för att äta dem, efter att ha behandlat dem illa. Det finns inget gulligt med köttproduktion och du kommer aldrig att komma ifrån att det inte är trevligt för djuren att dö. De har huvud, hovar, nosar och svansar och ibland förirrar dessa sig ut i ditt köttpaket och då behöver du inte bli argare än när du hittar en kvist bland dina tomater. Det är en del av råvaran, live with it.

FAN vad jag är trött på hycklare som tror på kycklingbusken.
Jag har sällan haft problem med att gå bort på middag. Jag grundar innan och tar med mig snacks. Min laktosintoleranta vän tar med sig laktosfri dipp, citrusallergikern varnar i förväg. Vi går inte dit främst för att äta, vi går på middag för att umgås.
Bara en gång har jag blivit tillsagd att det vore så jobbigt om jag kom på en middag bland vänner, eftersom inget vegoalternativ var föreberett. Bara sådär.
Det är inte en vän jag besöker på middag igen, kan jag meddela.

Äh, gå och kedja fast er vid en skinka eller nåt. Ni vet att de är gjorda av sammanpressat spill, julskinkorna? Stöpta i skinformar, med inlagda fettränder. Ha så kul med den vetskapen!

Kära medmänniskor:

Nu får det vara bra, jag bara orkar inte med er mer.

Idag har jag blivit petad i ögonen av allsköns paraplyer, får onda foten överrullad av en barnvagn (brinn i helvetet, det finns anda människor på bussen) och försökt reda ut andra människors korkade misstag.
Alltså tillräckligt många dagar som denna och jag flyttar ut på landet.
Fast där är det väl procentuellt sett lika fullt av puckon.

Kan ni FÖRSTÅ att jag behövde köpa ögonskugga sedan?

Webcam: Tema Indie

Snel Hest:


Fingret:


Dansgolvsposen:

Fast ändå:

Killinggängest blickar på Joan Rivers. ÄLSKAR.

Alltså Joan Rivers på Söndagsparty.

Not that funny.

Chillkrök

Alltså, bästa uttrycket! Snott direkt från en EKTA FJÅRTIS.
Ikväll innebär det vin, The Mighty Boosh, nagellack i könsrosa, choklad och cigg.

Kap:

Har länge velat ha en radio från Tivoli Audi, en Pal. De är så fina. Men se på fan, Denver har gjort en kopia:

119 spänn på ÖB Kungsholmen, och man kan koppla in en MP3-spelare. Gissa vad som ska följa med till Arvika?

På tunnelbanan, på tunnelbanan...

Alltså, folk.
Ibland är folk obegripliga på ett sätt som är svårt att glömma.
Som för några dagar sedan. Vi sitter på tunnelbanan. Mitt emot oss sitter en man. På sätet bredvid honom, längst ut på kanten ligger en slarvigt ihopvikt Aftonbladet. Han har en bag på golvet mellan benen och tittar ut genom tunnelbanefönstret. Efter ungefär en station sluter jag mig till att det inte är hans Aftonblad. Det ligger längst ut på sätet, det ligger inte på någon av hans tillhörigheter inget markerar hans tidning. Jag säger därför lite prövande rakt ut i luften "Nä, nu ska jag ta den här tidingen en stund och kolla en grej" och sträcker mig efter tidningen. Ingen reaktion, what so ever.
Men när jag tar tidningen och vecklar upp den, då börjar suckandet.
Först en djup en. Sedan en irriterad utpustning. Sedan lite irriterat tungsmackande. Lite vridande på sätet och skakande på huvudet. Jag tittar upp. Han tittar demonstrativt ut genom fönstret.
Tankar genom mitt huvud?
Men oh my god you fucking freak.
Jag kollar det jag skulle kolla (bioannonser och tv-tablå), viker ihop tidnignen och lägger den på sätet. Genast tar han tidningen och rullar ihop den och stoppar den i väskan.
"Du", säger jag, "jag tänkte inte sno din tidning. Ursäkta att jag lånade den, jag förstod inte att den var din, jag trodde någon hade lämnat den efter sig."
Evigt nickande och leende och "nejnej, de e okeeej, de e okeeej!".


Jag kan inte få honom ur mitt huvud. Han hade inte claimat tidningen på något sätt. Han blev uppenbarligen skitsur när jag kollade i den. Han bryr sig alltså tillräckligt mycket om en jävla Aftonbladet för att bli irriterad, men inte tillräckligt för att hålla i den från början, eller säga något när jag sa att jag tänkte kolla i den.
Jag tror att han skrämmer mig lite. Det var ett sådant genompsykotiskt beteende.

Ja vad fan ska vi kalla den här bilden? "Hemtrevnad 101"?

Jag plockade fram lite kläder för att fotografera en outfit inför ett kommande evenemang för att skicka till Karin. Gick ifrån sakerna på sängen i tio minuter. Sedan blev de en säng. Nändes inte köra bort henne från finklänningarna, förstår att de var ruskigt mjuka.
Gawd damn, jag är en blödig curlingmorsa.