telepati

Alltså den där reklamen de kör för podradio i SR just nu, den har liksom ett klonkande ljud i bakgrunden hela reklamne igenom. Ett sånt där ljud som man får när man gör fel på en dator. Blonk. Blonk. Blonk. Fel, fel, fel, du kan inte stånga huvudet genom den här väggen. Det får mig att känna att reklamen har en inbyggd varning om att podradio-tjänsten kommer att vara full av buggar.

That's VARDAGSLYX for you:

Varm dusch. Kall tjeckisk folköl. Livet.

Mål med livet:

- Aldrig ha en blogg som har en kategori som heter "vardagslyx".
Kan det vara det mest uttjatade begreppet på hela internet? Åh grapefruktjuice, vardagslyx! Åh en chokladbit i rosa papper, vardagslyx! Det är ett sådant jävla tjejbegrepp som man använder när man gör något som är så jävla brudigt att man inte vet om man ska ta sig själv på allvar. "Folköl och chips framför "Deadliest Catch", vardagslyx!", det ser man aldrig.

- Aldrig skriva skämt som går ut på könsskillnader.
Så fort man dragit ett skämt som går ut på att man måste sätta på killar för att få som man vill och att tjejer är ologiska, då är man rökt i mina ögon.

- Aldrig berätta om hur mycket mer logiska mina killkompisar är än mina tjejkompisar.
Please. No comment.

- Aldrig gå med på att frukt är godis
Frukt är inte godis.

- Aldrig klaga på min partners intressen.
"Asså guu, han vill liksom att vi ska kolla fotboll IHOP, göva trist, nu måste jag interneta under tiden!"
Ja för om din kille internetade mitt under hyrfilmen skulle inte du bli asförbannad?
Dejta inte folk vars intressen du inte kan dela, respektera eller respektfullt undvika. Var singel istället.

Kärring.

Jag ska inte blir en kärring när jag blir stor. I alla fall inte sen sådan där som får mig att sammanbitet mellan tänderna väsa "kärring!" minst ett par gånger i veckan.

Kärringar
- Står gärna mitt i dörröppningar en stund innan de går in i en butik
- Låter ständigt lite indignerade
- Tittar surt på en när man ber dem om ursäkt när man råkar törna emot dem ute på stan. Alla andra är ju sådant PATRASK!
- Ber sällan om ursäkt själv när man stöter emot dem. Hur vågar folk stå ivägen för min vassa armbåge och bepansrade dramaten??

*surar*, the sequel

Jag har så mycket ångest över min tenta just nu att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag tror jag ska gå och dricka vitt vin och tänka på de svarta ormskinnstajtsen från Lindex jag ska få köpa till mig själv imorgon för att försöka döva den.
Åååååååååååååh.
Man kanske får mindre ångest av att se ut som en gothdrottning direktimporterad från en Sistersvideo anno 1985, eller?

*surar*

Jag har precis fått veta att universitets windows fuckar upp utformningen och därmed formalian på mitt arbete.
Alltså.
Jag sliter mitt hår och grinar över mitt dåliga betyg.

Köket:

En liten bild på mitt asiatiska kök med min lilla röda asiatiska lampa och speldosa med geisha på toppen. Den spelar Mozarts eine kleine nachtmusik. VÄLDIGT imperialistiskt.

Arvika, here I fucking come!

I januari tänke jag "Mjaa, kanske skulle man ta och dra sig till Arvikafestivalen? DAF, det vill man ju se, och Depeche Mode skulle jag väl inte köpa biljett till Globen för, men de kan ju vara fina på festival, hmmm..."
Och nu kollade jag sidan med klara artister.
Inte nog med DAF och Depeche, man får dessutom Fever Ray (YAY!), Alice in Videoland, Welle: Erdball, Elegant Machinery, Diary Of Dreams, Lowood, och NINE INCH NAILS!

Jag tror det är marsch pannkaka till ett biljettförsäljningen den 25:e.

magnum+maräng

Det har gått långt nu

Var på loppis idag.
Förutom ett helt autentiskt hitler jugend-märke som jag länge stod och betraktade (vilken möjlighet till att få sin Dagens Outfit uppsatt på AFAs hatlista!) gick jag förbi en låda full av gamla vhs:er med Hugh Grant för tio spänn styck. Kom plötsligt på mig själv med att tänka "hmm, bara tio spänn, de kanske kunde vara bra att ha till nån tråkig (läs:ensam) kväll..." bara för att genast skämmas över mig själv och hastigt gå därifrån.

Telia är en dinosaurie

Happ, jag sitter här med ungefär en tio-femton sådan där små nedladdningspresentkort hos Telia, ni vet som man kan köpa musik för, som det visar sig att jag inte kan använda. För Telia har inte ett musikformat som stöder Mac. Men hur jävla uråldrigt är inte det?
Om jag har förstått saken rätt blir det inga barn gjorda via mobilen heller, eller så får jag ha låtarna bara i mobilen. Om jag någonsin lyckas lista ut hur man betalar med dem. Det var inte direkt uppenbart. Plötsligt hade jag skapat ett Pay Ex-konto och fortfarande var det inte uppenbart var den där koden skulle in. Inte via mobilen heller. Men liksom, så jävla svårt ska det inte vara.
Hur som helst är det väl öppen huggsexa på de här små korten, så om det är någon därute som vill ha några, ropa till.

fisk & skepp

Jag kommer inte på någon rubrik, men människor är ibland helt vidriga:

Alltså, Flashback, vad är det för vidrigt ställe?
Någon?
Jag gjorde en sökning och hamnade där och sedan var det som en vortex av vidrighet.
En kille bah:

"Alltså den här tjejen *insert namn och länk* mår jättekasst och skadar sig själv och har tydligen gjort en massa porr. Är det någon som vet var man kan få tag på filmerna?"

Alltså. Prioriteringarna här.
Ibland vill man bara primalvråla VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ ER?!

Feng shui my ass

Alltså, Feng Shui, kan vi tala om det?
I don't fucking get it.
Eller liksom, jag är fan inte imbecill, jag fattar vad det går ut på, ying och yang och skapa harmoni med möbler och fontäner.
Jag fattar bara inte varför folk håller på och betalar en massa för att någon nyandlig kulturkofta ska komma och ställa deras papperskorg på rätt ställe. Och de tar ju saftigt betalt också och vill gärna sälja på en möbler och fontäner och skit.
Sedan får man inte sova mellan ett fönster och den dörr, för då hamnar man i "dåligt energidrag" och så får man inte ha jobbsaker i sovrummet för där ska man slappna av.
1. Jag jobbar med kläder, var fan ska jag ha dem?
2. Jag älskar mitt jobb. Älskar Älskar ÄLSKAR. När jobbet går bra sover jag som en bebis och somnar gärna med en nyskapad klänning på en galge mitt emot sängen.
3. Mitt sovrum har en dörr och ett fönster mitt emot varandra.

Och det här med papperskorgen i feng shui, det äter på min själ.
Ställ den inte i sovrummet, för då blir sexlivet dåligt.
Ställ den inte i köket, för då blir matlagningen dålig.
Ställ den inte under skrivbordet för då blir ekonomin dålig.
VAR FAN SKA MAN HA DEN DÅ?!
Ändå kan jag inte släppa den, just den av alla bisarra saker.
Diskar jag aldrig för att papperskorgen stå under diskhon?
Städar jag aldrig på toa för att jag har en papperskorg där?
Och vad händer på jobbet, jag har en JÄTTESTOR soptunna där?
Alltså jag känner mig fan som Bridget Jones när hon försöker feng shuia sig till ett bra liv.
Jag önskar att jag aldrig läst den där Damernas Värld-artikeln om skiten, det ger mig bara ångest.

Show me your Apotekskorg and I will tell you who you are.

Apoteksinköp, det är känsliga saker det.
Det är liksom alltid likställt med att när man handlar kondomer vill man inte gärna handla bara kondomer, men vad man än handlar tillsammans med kondomerna så kommer det ju att se konstigt ut. Vad man än kobinerar i sin apotekskorg ser det märkligt ut.
För ett tag sedan gick jag in på Apoteket mitt emot jobbet och gick fram till kassan med deras samlade sortiment av värktabletter och frågade "vilka det var mest krut i?" (not meaning krut som i smällare). Killen i tjocka glasögon tittade lite nervöst på mig och så att det var väl lite olika. Tillslut kom jag efter lite eget resonerande kring dyra migräntabletter fram till att vadfan, vi provar de här.
Ett par dagar senare gick jag in och köpte en massa allergitabletter, flera paket av olika sorter, utan att tänka på det av samma expedit.
Och sedan preventivmedel, antibakteriellt gurgelvatten och åksjuketabletter.
Samma expedit.
Tre dagar senare ser jag honom ute på krogen. På en ganska liten krog med en ganska liten bar. Han kände uppenbarligen igen mig, men kunde förhoppningsvis inte placera mig.
Nu pallar jag inte riktigt handla alltför märkliga saker där, hämmad som jag är på vissa plan. Vilket är skitjobbigt, eftersom det verkligen är det behändigaste apoteket.
Fan.

S-M-R-T

Fick upp en liten blänkare för en blogg nyss, ni vet, en liten beskrivning och en bild som nångon lagt upp som profil.
"Modellande, bilder och inre tankar".
OH RLY?
Jag känner att alla kommentarer plötsligt blir överflödiga.
Äh nu ska jag gå och göra något produktivt istället för att mobba 18-åriga blondinbella-wannabees.

Men nej! Bara nej!

Tack men nej tack, Klick!.

Googles de luxe

Alltså, älsklingar, välkomna!
Ni som googlade

-Slak indiekille
-Satan Aloha
-Inavel Adelsö

Ni som googlade Blossom Tainton String, gå härifrån. Eller vänta, stanna. Eller jag vet inte, vilka fan ÄR ni?

Som en liten anekdot kan jag tillägga att min mor, may her soul rest in peace, har förbjudit mig att besöka Adelsö med motiveringen "Men dit kan du ju inte åka, där är ju alla inavlade och kristna och helt livsfarliga!"
Alltså Morsan, hon var rätt klipsk ibland.

Nu när jag ändå är inne på att tala om folks dåliga uppfostran:

Så, föräldrar, kan vi tala lite om dem?
Jag är inte sådär attans förtjust i en del av dem alla gånger.
Jag hatar inte barn, verkligen inte. Barn är... tja, barn. De kan vara jobbiga och irriterande och grymma och ibland sanslöst roliga och smarta och gulliga.
Man blir som man umgås, så att säga. Barn kommer alltid alltid aaalltid att göra det du gör, inte det du säger till dem att göra. Ja, man kan förklara att vuxna får svära och äta godis i veckorna, men du ska nog se till att äta ditt godis i smyg i källarförrådet om du vill göra det en tisdag.
Så de här föräldrarna vi träffade på inne på Myrorna ute i Ropsten förra helgen, de var ett sådant där praktexempel på föräldrar jag gärna skulle utsätta för lite kinesisk vattentortyr.
De hade med sig ett litet UNDERVERK! som sprang omkring och skrek, drog i kläderna, lekte kurragömma under klädsnurrorna och allmänt levde rövare. Föräldrarna såg sådär Söder-Media-Latte, Med Känsla För Kvalitet, ut. Han i grön anorak och sotarmössa. Hon i converse och Marimekko-kasse. De gick runt och nöp i kostymer och vände på skor och sa "Hmmm" när UNDERVERKET! frågade något efter att ha sagt MAMMAMAMMAMAMMA tusen gånger. Och så sa de "Nej men... inte dra i den sådär... Hmm..."
Droppen för mig kom när jag stod mellan två klädställningar och tittade på kavajer och UNDERVERKET! kom stormande, rakt fram på mig, satte händerna i mig och tryckte till och sa "FLYTTA DIG; AKTA!" och kutade vidare. Jag bara stirrade med vidöppen mun först på honom och sedan på föräldrarna. De stirrade tillbaka lite skuldmedevetet på mig utan ett ord.
"Jag tror det heter 'ursäkta', ni kanske skulle informera honom om det?" sa jag och de bara fortsatte gapa.
Jag svär, hade de sagt något i stil med "barn är ju barn" eller något annat som skulle ursäkta deras totala ointresse för sitt barn så hade mitt huvud nog sprängts.
Senare såg jag föräldrarna i kassan. UNDERVERKET! var fortfarande sitt charmerande jag. Men nu var föräldrarna griniga och röt till hela tiden, så fort han klängde på dem eller petade på något.
Härlig inställning, isn't it?
Så länge min unge inte stör mig för att jag har något mer spännande för mig tänker jag inte säga något, om han så kräks på andras skor, men så fort jag inte orkar mer är det klorna fram.
Låter som en väääldigt produktiv linje i längden.

PS. Eftersom jag tror på omedlebara konsekvenser som karmiskt straff hade jag tänkt hämnas på dem, men inget bra tillfälle dök upp. Typ gömma deras fulla varukorg eller byta ut en prislapp eller så.
Alltså folk. Vet hur, liksom.

Praktmiffo #1

Kliver på tunnelbanan mot Mörby Centrum på Liljeholmen. Tåget som rullar in är tomt. Vi bänkar oss lite utspritt. Jag ställer min inte allt för stora handväska på sätet bredvid mig.
På Hornstull kliver en kvinna i rutig kappa på. Hon ser sådär Östermalmigt omejkad och ofixad ut. hon sätter sig bredvid mig, på min väska. Jag drar hastigt ut den från under henne, vilket kräver lite dragande och ryckande, på vilket hon inte reagerar alls. Jag har nämligen för vana att maka på mig när folk vill sitta, min väska har liksom inget känsloliv och sitter gärna i mitt knä.
Sedan tittar jag upp och inser: tåget är fortfarande inte ens halvfullt. Det finns plats mitt emot mig. Det finns flera tomma fyror runt om i vagnen. Varför valde hon att sätta sig precis bredvid mig, OVANPÅ min väska? Såg den skön ut? Eller är hon ett sådant där ökänt, exotiskt platsmiffo som måste måste måste få sitta på exakt samma plats jämt? Eller vad är det för fel på människan?
Så då tog jag helt sonika av mig hörlurarna, stängde av ipoden och vände mig och råstirrade på henne. Jag menar, det är inte så ofta man får ett tvättäkta freak rakt i knät. Efter ett par stationer började hon se att jag glodde och skruvade på sig. Jag fortsatte friskt att stirra. Hon tittar till på mig och jag ler lite uppmuntrande och fortsätter stirra. Hon börjar bli obekväm. Jag tycker hon förtjänar det. Tillslut byter hon plats. Det är kanske då jag går över gränsen men jag bestämmer mig för att ge henne lite av hennes egen medicin. Så jag flyttar efter. Sätter mig bredvid henne och tittar lite glatt på henne. Då går hon av tåget.
YES! I win! Me vs Freak, 1-0.

Jag undrar om jag har PMS just nu?

mina så kallade "monstercravings"

Jaja, ni kommer ihåg den där beiga lilla grejjen i Metro där de konstaterade att några bloggare överanvänder vissa ord? Och exemplen var "gah" och "monstercravings". Innovativt. Tydde på viss nyhetstorka. Anyhoodles. Jag ahr några monstercravings som brukar sticka upp huvudet då och då och de handlar inte om lackleggings och balenciaga-väskor.
Ett av dem är ris, majs och soja. Det äter jag just nu.
Magen bara vrålade "VILL HAAAAA!" efter just detta. Det gör den ibland. Inget annat duger. Andra saker den ibland vrålar efter är jordnötsmör. Det ska ätas med sked direkt ur burken.

Alltså Hugh, what can I say

Sitter och pluggar med Oprah på i bakgrunden (who am I kidding, jag sitter och kollar på Oprah och har plugget på lite i barkgrunden).
Just nu kör de en liten film där Hugh Jackman visar Sydney. Alltså. Skit i Sydney! Å andra sidan, skulle ni kanske inte kunna filma sådär en tre timmar och släppa det på dvd? I'd buy it! Det skulle vara jag, en BiB och Hugh Jackman-dvd:n.
Trist att jag är den enda på den här planeten som inte gillar Wolverine, annars skulle ju biffen redan vara fixad. Jag tycker Wolverine är ganska jobbig och gnällig och störig.
Nä, man kanske skulle gå och se den där Australia?

Please, no more.

Jag som var så high on life efter helgen, trevlig och snäll och gosig mot en massa folk, härligt socialt kompetent och allt det där och faktiskt inbillade mig att jag gillade merparten av mänskligheten. Typ.
Sedna går jag och kollar på Den Rätte För Rosing och Semestersvensar och Diplomaterna och allt vad det är och känner liksom bara att folk, jag gillar inte dem.
Jag gillar nog trots allt ändå inte 80% av alla människor jag träffar eller ser på TV. Jag känner att alla som är med i alla ovanstående serier är folk vars existens ajg klarar mig skitbra utan att informeras om. Låt dem sitta och vara snåla äckliga rödfnasiga turister som inte vill betala 25 spänn för en tröja och klagar på riset UTAN MIN VETSKAP.

Ibland sorterar jag inte mina sopor med vilje, för ibland tänker jag att det här med att rädda den här planeten åt oss människor, why bother? Vi är typ den största bölden på stället.

"Tjejer gillar mig och jag gillar att hålla om dem"

Kanal 5 har varit jävligt strategiska och lagt Rosings dejtingdrama på en tid när tv:n är helt död.
Jag ska fan jobba sent nästa tisdag för att helgardera med kryss och inte ha en tv i närheten, för produktionen på det här programmet är alldeles för usel.

Det enda jag tänker är att det här är Bobbys dejtingprogram.
Här visas det snygga välsminkade bilder och nakna rumpor och välpumpade bröstmuskler.
Och alla Lindas kilalr känns bara helt bakom flötet.
Alltså I'm sorry, men de enda som känns som om de är sig själv är nörden med karatemovesen och den skånska bonden. Och herrgud, dem skulle jag nog skrika och springa ifrån om jag mötte dem. Eller inte nörden kanske. Jag gillar riktigt töntiga rollspels-karate-killar, för de är i alla fall ofta gaska fascinerande i all sin dorkyness.
Det hade dock varit bättre TV om de inte hade klippt av hans läskiga Robert Wells:aktiga hår.
Men liksom, min skämskudde är alldeles utnött.