Do The Snålkärring

Men fuck, jag vill så jävla gärna gå på fredagen på Way Out West.
Jag brukar alltid räkna antalet konserter på en festival och sedan dela summan av kardemumman med antalet för att kolla om det är värt det.
Mede den matematiken var det värt att betala 2000 spänn för Hultsfred 2005, när typ ALLT jag gillar spelade.
På fredagen spelar allt jag vill se på festivalen (ok, jag missar buzzcocks, bummer):
Broder Daniel
Franz Ferdinand
Grinderman
José González
Mando Diao
Sigur Rós
Sonic Youth
En endagsbiljett kostar 795 spänn. Det är 113 spänn per band. Jag tycker det låter ganska värt det?
Särskilt om man betänker att Broder Daniel, Grinderman och Franz Ferdinand är det jag verkligen vill se. Håkan Hellström spelar ju fan överallt. Men jag tror fan ajg måste se Broder Daniels sista spelning. Jag tror bara jag måte det.

Do The Kärring

Alltså, ibland känner jag hur jag inte står ut med en del intervjuare på P1.
Just nu är det Katarina Hahr som intervjuar skådespelaren Sverrir Gudnason och hon gör det så jävla nedlåtande.
Han vill inte svara på frågan om huruvida han tror på gud, eftersom han tycker att säga vad han tror på känns som att säga att en massa människor som inte tror på det har fel. Och så vidare.
Hennes respons?
"Du, det där med guuuud, det tyckte du var jättesvårt!"
I samma ton som man skulle säga till en sjuåring som går över från att räkna plus till minus: "Du, det här med minus, det tyckte du var jättesvårt idag!"
Jag hatar när man intervjuar unga människor på det sättet. Och hon låter verkligen så helatiden, genom hela intervjun. Som om hon pratar med en femåring. Argh.

Den konstigaste bakfyllekonversationen. Ever.

Jag: Hej darling, är du vaken?
Drrling: Ja!
Jag: Vad gör du?
Drrling: Jag spelar golf!
Jag: Ursäkta?
Drrling: GOLF!
Jag: ja, jo, jag bara... minigolf eller?
Drrling: Nejnej, RIKTIG golf!
Jag: Jamen...
Drrling: K har köpt golfklubbor!
Jag: Jamen...
Drrling: Jag försvarar familjehedern!
Jag: Jamen...
Drrling: VAD?
Jag: Är inte du ruskigt bakfull efter igår?
Drrling: Jo! Men jag förtränger det till imorgon! Hejdå!

now that I know that I'm breaking to pieces I pull out my heart and I feed it to anyone

The saddest of all songs:

I said no, no no

Fredagkväll.
Allt som behövs är ett hett badkar med en massa skum, kall tjeckisk öl och The Cure på stereon så är hon nöjd.
Och katterna sitter på rad och kollar på skummet och ser ut att undra om det går att äta.
Är gräsänka på typ 4 månader (fast nu är det 3 och en halv, typ) och har ömsom tråkigt, ömsom vältrar mig i ensamheten. Har inte haft några större problem med att sova ensam, men jag märker hur kass jag är på att äta när jag är själv. Idag åt jag en gång. Och då åt jag en fiskfilé och ris med gräddfilsås med örter. Min kropp är lite weird på det sättet. Om jag inte har lust att äta blir jag inte hungrig, jag bara fortsätter.

Möh, snart är det flyttbestyr på gång igen och jag ska göra mitt bästa för att inte underskatta hur otroligt mycket bök det är att flytta saker.

Trean, The Return

Trean, numera känd som Houdini men snart officiellt införd i svenska kennelklubben som Troja, har kommit hem igen.
Erkänn att ni bara vill brista ut i ett enda långt "NAAAAAAAW!" av den här bilden. NUSSARNA!


OK, nu är det bra med brudgnölandet om söta katter.
Nu ska jag dricka kall öl och måla en hylla.

NEJ / JA

JA:

- Tequila Rose Strawberry Cream. Värsta kärringdrickat, men helt underbar.

-Boken "Out" av Natsuo Kirino. Det finns så mycket med den jag gillar. Det faktum att huvudpersonerna är medelålders japanska kvinnor och den innehåller kvinnliga mördare som inte är uppenbara offer. Jag gillar verkligen "Dirty Weekend" av Helen Zahavi, men den är inget litterärt storverk. Den här boken däremot, är riktigt bra.

- Glasspinnar. How do you go on without it?

NEJ:

- Folk som inte kopplar sina hundar. Kul att du vet att din hund är väluppfostrad och aldrig skulle göra en fluga förnär. Min hundrädda väninna vet inte det. Vi vill också kunna promenera längs vinterviken och inte behöva oroa oss när din gigantiska schäfer kommer kutande som skjuten ur en kanon. Visa lite respekt och ha hundarna lösa i rastgårdar eller trädgårdar.

- Broder Daniels sista konsert på Way Out West. Nej nej nej... it's just too sad...

- Stockholms lokaltrafiks föråldrade system. NU börjar de testa magnetkort. Please. Om ni inte har råd att uppdatera lokaltrafiken till ett modernt och fungerande system kan ni lika gärna göra den gratis och ta betalt via skattsedeln.

feels like lightning running through my veins

Man borde fan skaffa sig en husvagn. Det är fett underskattat.

Encelliga organismer på tunnelbanan.

På tunnelbanan, Röd linje 13 mot Norsborg.
Bredvid mig sitter ett par. Hon ber att få låna hans mobil för att spela spel. Hon får syn på hans bakgrundsbild på telefonen och följande konversation utspelar sig:

Hon: Åh, vilken fin bakgrunsbild! Vad är det? Det ser ut som celler!
Han: Va?
Hon: Ja, det ser ut som celler? Är det det?
Han: Vaddå, jag fattar inte, vad ser det ut som?
Hon: Celler!
Han: ... celler? Jag fattar inte, vad är det?
Hon: Men alltså, såna man har! Ja, alltså man har dem, celler!
Han: Men du är ju helt körd.
Jag: Din kropp är byggd av celler. Allt levande är byggt av celler. Hudceller, stamceller, nervceller. Det är det du är gjord av. Och en del av dem ser ut som din skärmsläckare.
Han: Jaha.

The Week of Bizarre Googles

men in skirts
kishti tomita naken
tjejer spelar rugby i underkläder
knula move (what?)

Och så finalen, den bästa googlingen jag någonsin fått, ever and ever and ever:

"indianer ass sex"

Fantastiskt.

my loneliness is killing me

Den här veckan har jag:

* gått två promenader med J
* målat vardagsrumsbordet svart
* tonat håret
* ätit middag med J & R
* vaxat benen
* sett på film med J
* varit på IKEA
* skruvat upp hyllor i hallen
* och i badrummet
* målat naglarna, alla
* gjort bokföring (bokföring!)
* skruvat upp krokar för handdukar i köket
* skruvat ner en hushållspappershållare jag alltid slår mig på
* tvättat
* ordnat skorna på hyllorna i hallen

Märks det att jag är har tråkigt?

Grattis på Fars Dag!

I love you, I love you, I love you!

Mellow Yellow

I love my new tea pot!





Hittade den på Myrorna på väg hem från jobbet idag. Den heter "Royal" och är från Gefle, stämplad "AB", har bara ett litet litet nagg under pipen, och är ljuvligt citrongul med guldkanter. AND I LOVE IT! Färgen kommer inte riktigt till sin rätt på bilden för mobilens kamera har plötsligt börjat bete sig märkligt.
Jag samlar på tekannor. Vilken jävla kärring jag är alltså... Men anyway! För när jag glömmer plocka undan kvällstéet så vill jag fortfarande att det ska se fabulous ut för att alla tegrejerna är så fina.
Min nördiga dröm är ju då att ha en kanna till varje sorts té jag gillar. En dag ska ni få en läskigt lång post med alla mina tekannor och vilka téer jag brygger i dem.

Like gasoline you wanna pump me

Post i realtid:

Jag har nyss färgat Bel Hamims hår, Johanna har vaxat mina ben, vilket följdes av cava och glasstrutar av chokladglass och strössel och nu sjunger de "Achy Breaky Heart" på Singstar.

The night is young!

Colour me unimpressed

Alltså jag har funderat på den här filmen som kommit, den som är gjord på mobilkamera, "En enastånde studie i mänsklig förnedring".
Jo, den ska ju vara så speciell för att den är gjord på mobilkamera. Om jag har förstått saken så är det en film om en trettioplus-kille som geomgår ett svårt och förnedrande break-up som får honom att på många sätt bete sig pinsamt, göra bort sig, visa alldeles för mycket känslor offentligt och allmänt vara jävligt upptagen av sin egen inåtvända misär och dricka en massa sprit mdan hans vänner betraktar honom och försöker hjälpa till.
Ja men... det låter ju typ som Bridget Jones Dagbok.
Fast med en mediakille som raggar på småtjejer på spårvagnen.
Och låt mig säga så här: jag tvivlar starkt på att de här killarna skulle upskatta jämförelsen eller tycker att det är en adekvat jämförelse.
För när kvinnor är miserabelt olyckliga och super och knullar runt, då är det patetiskt. Men när män för det, då är det ett porträtt av allmänmänskligt lidande och en självutlämnande rening, en resa.
Minns ni den där kvinnliga journalisten med pampig vindsvåning i New York som reste runt och intervjuade kvinnor och män i olika kulturer, som en slags otroligt navelskådande resa mot att förstå sig själv och sina förhållanden (ett med en pojkvän, ett med en älskare) bättre? Gud, alla tyckte att den var så enkelspårig och väldigt inåtvänd.
Guess what, det är den här filmen också.
Jag kan relatera, men jag kan relatera mer till Bridget. För när män gör sådant här så finns det alltid ett inslag att göra det mot en bkagrund av andra människor som den här resan och reningen på lite olika sätt är på bekostnad av och det är helt okej.
Det hela låter liksom bara lite för mycket som en Per Hagman-roman, och då har Per Hagman ändå en del okonventionella och emotionellt störda kvinnor som huvudpersoner i sina böcker.

Need I say that it kind of pisses me off?

Det påminner mig även om den här hypen kring "Vi som aldrig sa hora".
Jaha, men varför ska vi vara så jävla impade av att ni är några stycken som lyckats med konststycket att inte behandla kvinnor som objekt och skräp på det konventionella sättet? It ain't so fucking impressing, if you ask me. Och någonstans så har ju kvinnorna i den där boken också förvandlats till inte så mycket mer än det de alltid blir: orsaken till olycka och en kuliss för den manliga själens resa och utveckling.

BLÄ.

Oh whatever makes her happy on a saturday night

Lördagens underhållnign på Debaser Medis var helt okej.

Det fanns ett band:


Det fanns drinkar:


Och när de spelade "Luke Skyewalker" var indieposingen ett faktum:



Senare skulle festligheterna avslutas med dansande under ett parasoll på ett bord/podium till gamla indiedängor som alla i sällskapet försökt förtränga att de hånglat med andra i lokalen på andra svettiga dansgolv runt om i stan för en sisådär nio år sedan.
Damn, it was a good night.

En liten re-cap av kvällen:

Varför gör man såhär med en glass?