Topics
BEST OF BLOGGEN
black minimalistic witch
Brinna I Gehenna
Chez Aspudden
dinosaurier
feminism
ha ha ha
intelligensreserven
It's my party and I'll cry if I want to
Killar Smink Disco
material girl
metadebatt
mode
modeblögg
Monster
musik
out and about
patriarkatet rides again
politik
polyvore
popkultur
praktmiffon
prata om det
rövhattar
s e x
SUBBKULTUR
the internetz
the mad hatters tea party
Verklighetens Folk
VET HUT
Wont SOMEONE think of the CHILDREN?
Thursday, May 29, 2008
Sunday, May 25, 2008
Söndagsglass
Wednesday, May 21, 2008
Take Me Home!
God, I löööve Arga Lappen Blogg.
Jag menar det här är otroligt stor humor. Som när det satt små flaggor i hundskiten på söder! Minns någon det? Jag var på väg till Konsum och utanför Röda Korset låg det en stor hög hundskit... med en liten dansk flagga i!
Gud, jag vände och vred på det. Vad MENAS? Är det en dansk som gjort det? Någon som inte gillar danskar? Som inte gillar danska hundar? Som tycker att danmarks politik är skit? Vad är budskapet till danskarna?
Sedan visade det sig att det var dagisbarn som var trötta på bajset och gick runt och satte färgglada små flaggor i korvarna för att uppmärksamma det. Sådär random. den gången blev det en dansk. Stor humor, det också!
Sunday, May 18, 2008
Gud har fantasi nog att skapa aliens, men inte bögar.
I veckan gick det fina programmet om hjärnan i P1, det kan ha varit i det dära vetenskapsprogrammet, där det konstaterades att densamma inte alls är färdigbakad vid tio års ålder, utan utvecklas tills vi är 25. Programledaren konstaterade glatt att när tonåringar ska börja "ha kontakt med det andra könet" så blir de stingsliga.
FÖR ALLA MÄNNISKOR PÅ DEN HÄR PLANETEN ÄR JU SÅKLART HETEROSEXUELLA!
Skärpning P1.
Vidare har även Påvens chefsastrolog, eller vad han nu är, uttalat sig angående utomjordingar. Det är tydligen helt okej att tro på utomjordningar, eftersom att _inte_ tro på möjligheten till annat intelligent liv (möjligen intelligentare!) i universum vore att begränsa tron på guds uppfinnsrikedome/skaparkraft.
Men att tro att gud kan ha skapat människor med en anna sexuell läggning än heterosexuell, det är helt sanslöst! Nejnej, sådant kan inte hända, gå nu och träna bort det med att titta på lite porr eller något. Gud har fantasi nog att skapa aliens, men inte bögar. Logiken efterlyses.
FÖR ALLA MÄNNISKOR PÅ DEN HÄR PLANETEN ÄR JU SÅKLART HETEROSEXUELLA!
Skärpning P1.
Vidare har även Påvens chefsastrolog, eller vad han nu är, uttalat sig angående utomjordingar. Det är tydligen helt okej att tro på utomjordningar, eftersom att _inte_ tro på möjligheten till annat intelligent liv (möjligen intelligentare!) i universum vore att begränsa tron på guds uppfinnsrikedome/skaparkraft.
Men att tro att gud kan ha skapat människor med en anna sexuell läggning än heterosexuell, det är helt sanslöst! Nejnej, sådant kan inte hända, gå nu och träna bort det med att titta på lite porr eller något. Gud har fantasi nog att skapa aliens, men inte bögar. Logiken efterlyses.
Thursday, May 08, 2008
John Sex wants you to hustle with his muscle
Jag vet inte om jag tycker den här låten är så bra.
Men den skulle kunna bli den nya flugan, i stil med ansiktsburk eller bloppis.
Not safe for work, not even a little:
Men den skulle kunna bli den nya flugan, i stil med ansiktsburk eller bloppis.
Not safe for work, not even a little:
The Girls Guide To Therapy
Kan jag bara få säga en sak till alla därute som tycker att terapi, det är minsann sådant där bjäfs som folk med för mycket tid över håller på med?
Lyssnar ni? Bra.
En gång sa min älskade vän S i vredesmod att hon inte riktigt orkade umgås med folk som inte gått i terapi nuförtiden, för de har ingen självinsikt.
Jag förstår precis vad hon menar. Därmed inte sagt att jag känner så, men jag förstår vad hon menar.
För det första: terapi är inte något man bestämmer sig för att ge sig in i för att man har för mycket tid över ör att tänka på sig själv. Man gör det för att man måste. Man gör det för att man har vett att inse, till slut, att alla de där sakerna man bara tryckt undan och lagt locket över har grott till fantastiska monster som handikappar en och att man faktiskt inte är den människa man skulle vilja vara. Man gör det för att man egentligen inte har något annat val om man ska stå ut.
För det andra: terapi får en att inse att man inte ÄR sina problem. Man ÄR inte sin ångest, sina depressiner, sina självskadebeteenden och sina tvångstankar. Det är saker som hänger utanpå en, av olika anledningar. Det kan ta jävligt lång tid att inse det men så fort man fattar det så inser man också, långsamt, att man inte _måste_ göra de där sakerna man inte mår bra av. Man måste inte ta skiten, dricka spriten, dejta miffona eller få bisarra vredesutbrott över ingenting. Och då kan man förändra dem. Man kan sluta med dem och lära sin kropp att inte bryta ner i ångestanfall när det jobbiga tränger sig på.
För det tredje: känslor är inte helt obestridliga saker som man måste rätta sig efter. Av terapin brukar man lära sig att analysera sina känslor och förstå dem, på ett djupare plan är "det här känns jobbigt att göra, det tänker jag ignorera!" eller "nu blir jag arg, alltså gör DU fel!" eller andra grunda argumentationer. Det finns en poäng med att sätta sig ner och vara brutalt ärlig mot sig själ och fråga sig VARFÖR man känner som man gör och om det möjligtvis finns något man själv kan göra för att ändra det. För det är väldigt lätt att säga att andra jämt måste ändra sina beteenden så att man själv slipper bli arg och må dåligt, men faktum är att åtta gånger av tio skulle man kunna ändra något själv. Exempel: Gör samma person dig arg och ledsen hela tiden? Då kanske du skulle fundera över deras vara eller icke vara i ditt liv istället för att bara gnälla över att de inte ändrar sig?
Ibland kommer man fram till obehagliga och svåra saker. Such is life, bitches.
För det fjärde: du är inte så jävla unik i all din psychoness. Alla människor är knäppa som gökur och skulle man se dem när de tror att ingen ser dem skulle man bara bli mer övertygad om det. Alla alla är koko betyder däremot inte att de mår dåligt av det. Jag är till exempel fortfarande ganska knäpp, men på ett sätt jag mår bra av istället för på ett som bryter ner mig som människa. Plus att jag aktivt börjat släppa fram helt knäppa impulser som får mig att må bra och skiter i vad folk tycker om det. Så länge det gör att jag skrattar lite för mig själv och ler en stund och mår lite bra så skiter väl jag i om du tycker att jag är helt bananas?
Face the fact: the world is full od freaks. De äter sina tånaglar och kan inte nudda handtag och har fotfobi och pratar med bäbisröst med sina husdjur och ställer tomburkar på dörrhandtaget på kvällen för att se om någon tagit i det under natten.
Lyssnar ni? Bra.
En gång sa min älskade vän S i vredesmod att hon inte riktigt orkade umgås med folk som inte gått i terapi nuförtiden, för de har ingen självinsikt.
Jag förstår precis vad hon menar. Därmed inte sagt att jag känner så, men jag förstår vad hon menar.
För det första: terapi är inte något man bestämmer sig för att ge sig in i för att man har för mycket tid över ör att tänka på sig själv. Man gör det för att man måste. Man gör det för att man har vett att inse, till slut, att alla de där sakerna man bara tryckt undan och lagt locket över har grott till fantastiska monster som handikappar en och att man faktiskt inte är den människa man skulle vilja vara. Man gör det för att man egentligen inte har något annat val om man ska stå ut.
För det andra: terapi får en att inse att man inte ÄR sina problem. Man ÄR inte sin ångest, sina depressiner, sina självskadebeteenden och sina tvångstankar. Det är saker som hänger utanpå en, av olika anledningar. Det kan ta jävligt lång tid att inse det men så fort man fattar det så inser man också, långsamt, att man inte _måste_ göra de där sakerna man inte mår bra av. Man måste inte ta skiten, dricka spriten, dejta miffona eller få bisarra vredesutbrott över ingenting. Och då kan man förändra dem. Man kan sluta med dem och lära sin kropp att inte bryta ner i ångestanfall när det jobbiga tränger sig på.
För det tredje: känslor är inte helt obestridliga saker som man måste rätta sig efter. Av terapin brukar man lära sig att analysera sina känslor och förstå dem, på ett djupare plan är "det här känns jobbigt att göra, det tänker jag ignorera!" eller "nu blir jag arg, alltså gör DU fel!" eller andra grunda argumentationer. Det finns en poäng med att sätta sig ner och vara brutalt ärlig mot sig själ och fråga sig VARFÖR man känner som man gör och om det möjligtvis finns något man själv kan göra för att ändra det. För det är väldigt lätt att säga att andra jämt måste ändra sina beteenden så att man själv slipper bli arg och må dåligt, men faktum är att åtta gånger av tio skulle man kunna ändra något själv. Exempel: Gör samma person dig arg och ledsen hela tiden? Då kanske du skulle fundera över deras vara eller icke vara i ditt liv istället för att bara gnälla över att de inte ändrar sig?
Ibland kommer man fram till obehagliga och svåra saker. Such is life, bitches.
För det fjärde: du är inte så jävla unik i all din psychoness. Alla människor är knäppa som gökur och skulle man se dem när de tror att ingen ser dem skulle man bara bli mer övertygad om det. Alla alla är koko betyder däremot inte att de mår dåligt av det. Jag är till exempel fortfarande ganska knäpp, men på ett sätt jag mår bra av istället för på ett som bryter ner mig som människa. Plus att jag aktivt börjat släppa fram helt knäppa impulser som får mig att må bra och skiter i vad folk tycker om det. Så länge det gör att jag skrattar lite för mig själv och ler en stund och mår lite bra så skiter väl jag i om du tycker att jag är helt bananas?
Face the fact: the world is full od freaks. De äter sina tånaglar och kan inte nudda handtag och har fotfobi och pratar med bäbisröst med sina husdjur och ställer tomburkar på dörrhandtaget på kvällen för att se om någon tagit i det under natten.
Sunday, May 04, 2008
Mah Jong-söndag i Vinterviken
Är Hemlig bakom kaffekoppen.
Snygga mah jong:er!
God paj och så. Men 75 spänn för ett halvfullt glas rosévin är fanimej att ta i alltså. Och likaså att ta 75 spänn för dagens soppa och 40 spänn för en liten smörgås. Det är ju dyrare än caféer inne på söder! Lite skärpning från Trädgårdscaféet, om man får be.
Thursday, May 01, 2008
Yes, I know, I'm Charlotte York, now shut up about it.
Jag fick en Valborgspresent:

Rörstrands Ostindia!
En gång i tiden hade jag tekannan.
En dag ska jag ha den igen!

Rörstrands Ostindia!
En gång i tiden hade jag tekannan.
En dag ska jag ha den igen!
Subscribe to:
Posts (Atom)