Talk Talk Talk

På senare tid har formlueringen "Men jag vill att du ska vara fri och göra vad du vill med vem du vill" hörts och överhörts flera gånger. Samtliga gånger (men detta utesluter inget) av män till kvinnor de haft någonslags... umgänge med. Särskilt när relationen dem elemman ska börja defineras och spikas fast som en död fjäril i en liten låda.
Frasen som sådan är inte så mystisk för mig, det är alla bottnar den innehåller som gör den intressant. För den BETYDER ju inte "Jag vill att du ska vara helt fri att göra precis vad du vill med precis vem du vill och det är oproblematiskt för mig".

Den betyder, oftast, antingen

"Jag vill få göra precis vad jag vill med vem jag vill utan att du lägger dig i och nu har jag helgarderat med kryss genom att säga att du får det så att du inte kan bli arg vad jag än gör"

eller

"Jag vill att du ska få lov att göra precis vad du vill med precis vem du vill men välja att inte göra det eftersom du gillar mig så mycket och jag behöver bekräftelsen av att veta att du väljer mig trots det och jag kommer att bli arg men försöka hitta på en annan anledning till denna ilska om du trots allt hånglar upp någon annan, men jag skulle aldrig kunna säga det rakt ut"

eller

"Jag är inte intresserad av dig och couldn't care less vad du gör eller med vem och jag kommer inte att ringa dig förutom när jag vill ligga efter krogen."

Alltså, no judging på den sista där, men i de två första fallen känns det ju som att man bara kunde säga.... ja, det, istället. Jag inser att det är läskigt, men man vinner på det i längden. Till exempel så kan det bli så att relationerna blir en smula mindre komplicerade och lite mindre dramatiska. Föreställ dig att du skulle kunna ha en ganska straight forward realtion med någon du gillar och slippa hysteriska nattliga telefonsamtal, tårar på toa och smockor som hänger i luften.
Givetvis är det inte så enkelt när man pratar om folk, fän och realtioner. Folk känner en massa grejer och det gör dem... irrationella, för att uttrycka det milt (men det är en helt annan bloggpost).
Men be-fucking-lieve me, det blir eoner bättre av att prata om det.

I'd rather have honesty break my heart than deception.

Please date my apartment, please.

Att byta lägenhet är fan precis som att annonsera efter kärlek på en dejtingsajt.
Alla håller på och försöker använda samma slitna fraser för att sälja det de har stenhårt, utan att ljuga för mycket. Det är liksom bara det att precis som på ejtingsidorna så låter det alltid lite för bra för att vara sant.
Jag menar "2:a på 55 kvadrat mitt på södermalm, fiskpensparkett, gamla detaljer bevarade, söderläge, nära krogar och restauranger, 3 minuter till tunnelbanan, en riktig pärla!" skulle ju i princip direktöversättas till "eknonomiskt oberoende fotomodell som betalar allt själv, aldrig har mens och alltid vill ge oralsex men aldrig få söker helt vanlig ospecificerad man att älska".'

Någonstans i de här lägenheterna så visar det sig alltid att något inte stämmer, eller att något drag hos lägenheten är överdrivet för att täcka upp något annat. "Gamla detaljer bevarade" betyder plötsligt sjuttiotalskakel, inte takrosetter i sekelskiftestil. Och den här fantastiska lägenheten jag just nu spanar på är verkligen i ett sekelskifteshus. Men gamla detaljer bevarade. Och trägolv. Nämnde jag att den är målad helt i turkost? Hela lägenheten. Knallturkos.
Själv försöker jag sälja en "ljus hörnlägenhet i Aspudden med fiskbensparkett, helkaklat badrum, generös takhöjd och balkong" genom att cover upp den förra hyresgästens fuktfläckar i parketten genom att säga att "golven är lite slitna" och få vitvaror från -94 att låta lite nyare än vad de är. De är ju trots allt inte från när huset byggdes, som när jag bodde i en kåk från -32 vid Hornstull.

Jag undrar vad det skulle bli direktöversatt till en kontaktannons?

Are you hungry?

Created by OnePlusYou

Jo, knulla gör mig lycklig, det gör det!

Jag har liksom gått och sugit lite på den här artikeln.
Alltså, frågorna bara hopas i mitt huvud.

För det första, har vi SÅ jävla mycket preventivmedelsreklam? Jag menar, Nam Nam-reklamerna på stor skärm är ju ett minne blott (hej mellanstadiet!) och de enda kondommärke jag kan minnas mig ha sett reklam för på senare år är Durex. Och då endast utomlands eller i utländska tidningar.
Och tro mig, 16-årigar behöver få kondomer fett avdramatiserade för sig, hela tiden. Det räcker inte med en punktinsats vart 15:e år. Det är läskigt att köpa kondomer de första 10 gångerna. Hell, jag tycker fortfarande det är lite läskigt ibland. I danmark finns det alltid en kondomautomat och en tampongautomat på tjejtoa. Jag applåderar det och önskar mig samma sak på hemmaplan. Gör det lättare för folk som plockar upp någon på krogen att vara duktig.

För det andra: om aborterna ligger på samma nivå nu som på sjuttiotalet (för det påstod den här kvinnan i radio, så jag tänker hålla mig till hennes version), dvs ca 35 000 om året, då måste ju antalet aborter per capita rimligtvis ha minskat? Jag menar, vi har väl ändå blivit ca 2 miljoner fler människor i Sverige sedan dess? Man kan dessutom lägga till att vi inte heller har några mörkertal att räkna in eftersom Sverige är ett land med fri abort. Det sker alltså inga mängder av illegala aborter som måste faktoreras in. Är inte det jävligt bra jobbat?
Sedan blir jag lite tjurig över den sanslöst laddade formuleringen att "över en miljon personer aborterats". Ursäkta, men jag har svårt att se lite celldelning som en person. Skulle det göra varje avsugning till kannibalism då också, och varje tappat hårstrå till ett potentiellt mord? (hallå, man kan ju faktiskt klona folk!) Och mens, får man ens ha det?
Och frågan om hur kvinnor mår efter aborter ställs visst hela tiden. Levay säger att det inte talas om att kvinnor mår dåligt efter aborter. Ursäkta, vilken verkligehet lever människan i? Det är ju verkligen tabu att säga att aborten inte var en stor grej, att det var helt okej och skönt, som vilket annat ingrepp som helst, att få det avklarat. Det borde vara okej att inte vara helt uppriven över sin lilla aborterade person, utan se på det som en möjlighet att om man så önskar få göra om det när man själv ha möjlighet att hantera det bra.

För det tredje så satt verkligen den här kvinnan i P1 och sa att det inte alls är säkert att villkoren för kvinnor, sexuellt, inte var sämre innan 68-rörelsen och den sexuella revolutionen. Jag menar, nu, nu väntas flickor "ställa upp" på sex, sex är något alla har med alla och vi är alla utbytbara Duracell-kaniner i sängen. Det de här flickorna behöver är tydligen inte att prata mer om sex, det pratas tillräckligt om sex tycker Levay. Sex har trivialiserats och gjorts innehållslöst och det kan tydligen inte sägas tydligare än med siffror som visar att dagens unga har fler sexpartners i tonåren än vad generationen i 60-års åldern haft under ett helt liv. Och eftersom det i Levays ögon inte har hjälpt att prata med unga om sex så kan vi tydligen avskriva det som ett misslyckande och därmed göra samma sak med den sexuella revolutionen.

Men I have no words!
Vi ska alltså prata mindre om sex och inte knulla så mycket, för promiskuisitet gör ingen lycklig? Och den sexuella situationen för kvinnorna i Sverige var alltså bättre innan Elise Claessons preventivmedelsturnéer, när folk knappt visste hur man blev med barn och var tvugna att använda pessar i hemlighet? Var inte folk tvugna att "ställa upp" på ett helt annat sätt då? Jag menar nu har vi inte bara fri abort, utan också tillslut en lagstiftning och domstolar som har börjat döma folk till rejäla fängelsestraff för våldtäkt. Det är ett stor steg framåt för kvinnofriden.

Det jag inte fattar är vad hon VILL med sin text och sina argument?
Vad vill hon åstadkomma?

now a storm is breaking within my heart

Om jag vore en sten så skulle jag vara den hårdaste stenen.
Det kan ni tänka på.

Alla dessa jävla home styling-citroner.

Jag har en blogg som jag återvänder till lite då och då efter tips från en kompis. Det är en sådan där love/hate-blogg. Det är en kvinna som uppenbarligen har alldeles för mycket tid över till att pyssla med och blogga om sin heminredning. Jag säger inte att inte en del saker hon visar upp tilltalar mig, hennes hem ser ut som sådana där inredningsaffärer där jag älskar ALLT, för att det är ihopklämt tillsammans i ett rum, men så fort man tar ut en sak ur butiken så liksom tappar den något. Jag har alltid svårt att handla på sådana ställen, jag handlar hellre på Myrorna där en sak plötsligt kan hoppa ut ur en hylla och skrika till mig att den vill bo hos mig för den skulle passa så bra hos mig.
I alla fall så har kvinnan som bloggar några design features som hela tiden återkommer:
Hon har en jävla glaskupa som hon bygger små stilleben under och fotograferar.
Jag är inte helt anti idén, det är bara det att... ja, vad fan gör ett par ljus under glaskupan?
Hon har ett gäng falska citroner och limefrukter som hon flyttar runt i köket för det ser så "fräscht" ut.
Och hon har en liten ram med griffeltavla i. Första gången jag såg tavlan, till påsk: sa jag till Sällskapet "Jag slår vad om att det står "God Jul" i den där till jul".
Och tänka sig, det gjordet det!
Men ramen återkommer. Det blev som en sport, ajg blev helt besatt av att kolla igenom bloggen och leta efter ramen. Lo and Behold:
Här är den igen,
och igen,
och så en gång till. Men jag tvivlar inte på att vi kommer att få se den många gånger till!

Jag tror att det som stör mig är att hela bloggen har en air av... oanvändbarhet. Värmeljusen ligger i en liten glasburk. Like hell att min hundrapack ljus får plats i en liten konservglasburk och då måste jag förvara resten någon anna stans och så blir det liksom... förvaring "for show" och sedan riktig förvaring någon annan stans. Lite så känns hela bloggen. En massa saker är helt oanvändbara och bara på display som prydnadsföremål, fast de är bruksföremål. Tomma glasflaskor över allt. Det går liksom att ha en glaskupa till något, om än inte att förvara citroner under. Jag menar, första gången vi såg det så tänkte vi "hur fan tänkte hon nu, det kommer ju att bli imma på glaskupan av citronerna inom ett dygn?" Och sedan visar det sig som sagt att citronerna var fejk. Sedan detta behov av fejkade citroner. VARFÖR behöver hon dem? Använder hon inte citroner? Om hon inte gillar citroner, varför vill hon då visa upp dem...? Mystiken tätnar.
Det vore mer intressant att se faktisk praktisk förvaring gjord på ett snyggt sätt, istället för på låtsas. Nu blir det som m hela hennes hem är ett stort oanvändbart museum, fullt av gamla skridskor som hänger på väggen om vintern, som uppenbarligen aldrig kommer att användas utan som bara köpts in för att hänga där och se ut som om någon just kommit in från en skridskofärd.

Fattar ni vad jag menar?