MOAHAHAHA!

29

heta tips

OK,
om det är något jag är helt dödligt trött på så är det kassa raggningsförsök, vare sig det gäller mig eller mina vänner. Jag är hyfsat ofta ute med ganska tvålfagra pojkar och GUD I HIMMELEN vad jag är trött på alla kassa raggningsförsök de blir utsatta för medan man står där och lider och suger i sig sin cosmo som om den vore vatten i en öken i hopp om själslig lindring. Helgen var ett utmärkt exempel. Några tips från coachen:

1. Underskatta inte ragget. Om någon redan är intresserad ska man väl inte sticka under stol med att det nog går att gå fram och säga precis vad som helst och ändå få hångla, men alla är inte så lätta. Jag är t ex inte så lätt. Jag hånglar hellre med någon som är snygg men som jag aldrig hört prata än med någon som är snygg men som kommit fram och visat sig inte ha alla indianer i kanoten. Jag vill inte bli omtalad som den korkade bruden och tro mig, brudar hånar också himbos dagen efter. Rättfram? Helt OK. Puckad? Please, jag byter en kille vars konversation kommer att fräta tomma hål av idioti i min hjärna mot min man i byrålådan anyday.

2. Alla ha några no-no's när det gäller raggning. Om du kan lista ut ett par av dem innan du börjar ragga har du liksom nyckeln till hela ekvationen.
Jag ska ge er ett exempel.
Jag har ett par stora vingar tatuerade på ryggen. Jag är tämligen trött på att folk kommer fram och säger "eeeh, äre ett par viiingar du har på ryggen?" och stryker mig lite över dem. Ja, det är väl förihelvete uppenbart och det betyder _inte_ att du får ta på dem.
Jag är från Malmö och det hörs. Fråga mig inte om jag är från Skåne. Det är absolut dödsstraff på det. Det finns liksom inget som kan rädda situationen efter det. Återigen borde det vara smärtsam uppenbart att jag är från Skåne och det borde gå att lista ut att jag antagligen hört det förut.
Sedan har vi den lite hemliga, osynliga: jag gillar inte när folk tror att jag är dum i huvudet. Fundera inte ens på att börja försöka förhöra mig om jag vet tillräckligt om bandet på tröjan eller om jag vet vad den där symbolen jag bär om halsen betyder. Jag uppskattar inte när folk försöker ragga på mig genom att förnedra mig och framhäva sig själva på min bekostnad.
Enkelt uttryckt: fråga hellre hur min kväll varit hittills än berätta för mig hur sexigt du tycker det är med skånska. Det kommer att ta dig längre.

3. Glöm inte sällskapet. Ja, brudar, jag kollar på er. För sorgligt men sant så är det så att många heterobrudar är ruskigt bra på att ignorera kvinnligt sällskap till killen de vill stöta på. Det är ett ganska bra tips när det gäller killkompisar också.
För tro mig, om du går fram och tränger dig på mig och min kompis mitt i en konversation för att stöta på honom så stöter du dig med din potentiella supporter. Du vill att jag ska tycka att du är en trevlig tjej som gärna får sällskapa med oss och det får du mig att tycka genom att ragga lite på mig också, stryka mig medhårs och inte få mig att känna mig som femte hjulet. Tro mig, du vill inte gå till baren och köpa en drink och ge mig ett tillfälle att berätta för min kompis hur mycket jag kommer att slå honom om jag måste hänga med STUPID hela kvällen och så blir du "den korkade bruden". Killar är, vad som än sägs på stan, inte helt utan preferenser.

4. And now guys, I'm looking at you. De flesta heterosexuella tjejer behöver inte övertalas om att de är just heterosexuella tjejer som faktiskt vill ligga med killar. Om hon inte är intresserad så är det för att hon inte är intresserad av _dig_. Om hon är intresserad så behöver hon inte övertygas om att hon faktiskt vill ha sex. De flesta tjejer vill ha sex och man behöver inte tusen strategier för att få ligga med dem, vad populärpressen än säger. De kommer att ligga med dig för att de vill det själv, inte för att du är en sådan total master of seduction.

5. Bli inte arg på folk som inte visar intresse tillbaka. Slå inte över till att kalla tjejer tjocka för att de nobbar dig. Om du ber att få sitta vid ett bord med ett par tjejer du tycker är snygga bara för att sedan bli skitsur när de inte genast lägger ner sin konversation för att rikta sin uppmärksamhet helt mot dig så behöver du komma ner på jorden en smula.
Och ibland är ett one night stand bara ett one night stand. Ibland kan man tro att det är något annat och ta en fika, eller kanske flera, innan man konstaterar att det inte var så. Om det är något som skriker psycho så är det folk som fantiserar ihop en relation av några koppar kaffe och en använd kondom.

öde ö-skivorna

Det här är skivorna jag skulle ta med mig. Det här är mina bästa album. Mina favoritlåtar ligger inte nödvändigtvis på de här skivorna (det är ett annat inlägg), men det här är mina bästa album.

I rangordning:
1. Black Celebration - Depeche Mode
2. Dog Man Star - Suede
3. Disintegration - The Cure
4. Nitzer Ebb - That Total Age
5. Pet Shop Boys - Actually

Inte i rangordning:

Nick Cave - The Boatmans Call
Siouxsie & The Banshees - Juju
KLF - The White Room
The Smiths - The Queen Is Dead
Hole - Live Through This
Echo & The Bunnymen - Songs To Learn & Sing
Bauhaus - In The Flat Field
Lustans Lakejer - Uppdrag I Genéve
Pulp - Different Class
Fields Of the Nephilim - From Here To Gehenna
Placebo - Placebo
Radiohead - The Bends


Vilka är era?

Ja älskling, marknadsföringslagen finns till enbart för att hindra tonårstjejer från att tjäna pengar på sin hobby.

OK, så "bara för att" tänkte jag at jag skulle kolla in den där blondinens blogg som alla yrar om nu i dagarna. Jag har aldrig kolllat in henne förut, eftersom ajg läst så mycket osympatiskt om henne i tidningarna och inte hade lust att ge henne ett klick. Men vad fan, nyfikenheten tog över. Uppenbarligen vill företag betala bruden pengar för att hon ska nämna vad hon köper med sig för hudvård till skidresan och hon har flest läsare i hela sverige. So I'll give it a try.
Vilken jävla snooz-fest.
Det stod ju... ingenting?
alltså, bloggar tenderar ju att vara antingen jävligt proffessionella, dvs håller sig till sitt "ämne" (fugly= kändisars fula kläder, superficial=hollywoodskvaller, rocketqueen=smink) eller enbart personliga och ruskigt få hittar en bra crossover. Den enda riktigt bra jag kommer på är Fashion Nerds. Sedan är väl bloggar alltid oundvikligen personliga eftersom de drivs av privatpersoner, inte företag.
Men så jävla intressanta saker skriver inte den här gymnasiebruden om sitt liv.
Det är verkligen bara "kolla mina pjäxor, idag åt jag godis, gud jag är så bissybissy, kolla min nya minkhatt, jag har köpt smink för 700 spänn". Soul, anyone? eller så kanske det är den so totala bristen på själ som gör bloggen så allmängiltig att den kan ha hundratusentals besökare? Måhända är det nyckeln till bloggframgång?
Skriv inte om något "viktigt".
Skriv inte om något allt för personligt.
Skriv om lyxkonsumtion.
Också hela utviket i Expressen om hur vänstern och miljöpartiet bara vill hindra unga tjejer från att tjäna pengar på sin hobby.
Allvarligt talat, bruden, tror du att marknadsföringslagen finns till för att "hindra unga tjejer från att tjäna pengar på sin hobby"?

Men liksom, hur orkar någon återvända till den här bloggen, varje dag?

Håll undan mitt hår när jag kräks,det är romantiskt.

Än en gång vill jag tipsa om det här inlägget på älskade College Callgirls eminenta blogg.
Det handlar om romantik, för er som vill få en liten försniff.
Det finns en massa föromar om romantik, om vad det är och hur det yttrar sig och ett helt sjukt sätt det bland annat yttrar sig på är Den Där Skitdagen som infaller årligen i Februari.
Folk får ofta för sig att jag har feta commitment issues.
Det har jag inte. Däremot kommer det ofta från folk med en i mina ögon smulan stel syn på det här med "commitment", om ni ursäktar. Live and let live och såvidare. Jag har inga problem med att hänge mig och människor och förhållanden och relationer och leva ut och ge mycket. Men jag har inte lust att helt lämna över formandet av dessa relationer till Hollywood, Aftonbladet, Vecko Revyn eller en massa allmängiltigt trams och hur det "ska" vara för att vara ett giltigt "riktigt" förhållande.
Av ungefär samma anledning tror folk att jag inte är romantisk.
Well, newsflash, I am.
Jag har för fan gett en kille ett kassettband med bara låten "Confusion" av Broder Daniel en gång (och bland draftsen ligger det en halvfärdig post om blandband och varför det där var ett särdeles dåligt blandband, ni ska få den snart).
Men jag har samma stötesten där: jag tycker att romantik är väldigt väldigt personligt och man måste veta något om en person, vara intresserad av dem som personer för att kunna göra något romantiskt. Iallafall måste folk veta något om mig för att kunna göra något jag tycker är romantiskt.
Jag hatar inte blommor, men de är bortkastade på mig. Ge mig inte blommor, jag uppskattar dem inte som jag borde. Faktum är att en vital del av att ge folk man bryr sig om blommor är att man kommer och städar undan de sorgliga blomresterna efter en vecka, så att de inte behöver stå där och knöka ner en massa oregerliga vissna blommor som bara sprätter pollen omkring sig i slasken och svära.
Jag köper blommor själv två gånger om året: på min födelsedag och på min mammas dödsdag (vita tulpaner båda gångerna) och det är alla snittblommor jag vill hantera på ett år.
Och jag kan inte tänka mig något mer akward än att få riktigt riktigt fula smycken i present av någon som tror att jag ska gilla dem. Det allra värsta måste ju vara att presenteras med en riktigt riktigt vidrig förlovningsring (minns traumat i S&TC med den asfula ringen). Och NEJ, den kommer inte att bli snyggare av att man älskar den som ger den.
Jag vill helt enkelt ha lite jävlar anamma, lite ANSTRÄNGNING på den romatiska fronten.
Jag vill inte ha en middag med blommor och ljus den 14 februari. Jag vill få uppta lite mer tid än så. Jag vill ha gjort ett lite djupare avtryck än att det kan översättas till en floskel och avhandlas på en dag, hur bekvämt det än är för folk som är lite vilsna på den romantiska fronten. Jag tycker helt enkelt att romantik gör sig bäst som överraskande öar av oväntad omtanke mitt i vardagen, som får en att känna sig... ja, sedd.

Som när jag gick på skolbal i ettan på gymnasiet. Jag gick med en kille som var värsta 80-talssyntaren. Jag gick inte på min egen skolbal (helloooo turkosa askungen-klänningar och flottiga hästsvansar) och inte på gymnasiebalen heller, men ajg gick på nån skitskola i lunds bal.
Alla andra tjejer fick en röd ros av sin dejt. Jag fick Depeche Modes "Violator" på vinyl, skivan med den röda rosen på, ni vet.
DET var romantiskt! Jävar i det! Jag hade blodröd klänning, nätstrumpor och stora kängor och det passade mig som handen i handsken.
Han fattade att jag inte ville ha några jävla blommor. Han fattade att han skulle få hångla en massa mer den kvällen om han fick mig att känna mig jättecool, för han visste något om vem jag var, han kom ihåg saker jag sagt om mig själv.

Eller som College Callgirl skulle ha sagt:
"Showing up at the emergency room with a book and a clean pair of underwear."

It's a hard thing faking a smile when I feel like I'm falling apart inside

Dagens playlist:








Man kan väl säga att temat är låter jag hade glömt att jag älskar.

this time is yours and mine

Det här är en av mina favoritlåtar. Den ligger högt upp på listan. Någon gång ska jag göra en lista här.
Men idag blir det bara den här, för den har gått på repeat i min ipod en vecka nu.



Den här låten är långa vårpromenader med solen så starkt i ansiktet att man måste blunda. Den är att välja att öppna ögonen rakt in i solen fast den är för stark och bara bli genomsköljd av ljuset.


(ja, jag vet att det är en crappy hemkokt video, men det fanns inget annat på youtube)

Good Day

Jahapp, här sitter man och tittar på när kanonmaten går runt och sparkar småsten...

Det är en grej från Andra Chansen igår jag inte kan släppa och det är när Sanna Nielsen kallar "One Love" med Johnson & Häggkvist för en "riktig rockrökare".
Men please.
Sanna Nielsen, du får ursäkta, men din uppfattning om vad som är en "riktig rockrökare" är så sjukt söndagsskolekristen att jag får lite ångest. Jag har inte en enda gång efter att jag hört skiten kunnat nynna den. Den och "Visst finns mirakler" är mina hatlåtar den här säsongen. Den kan jag inte heller nynna. Sanna Nielsen skulle säkert kalla den för "stadiumrock", eller nåt.
Det här är på samma nivå som när en tjej i den där rocksäsongen av Idol (när aaalla hade svart spretigt hår och jeans och fick göra varsin tatuering som betalades av Idol och MArcus vann, remember?) sa att hon börjat gilla rock när hon såg Rhapsody In Rock.
Då ville jag grina lite.
VAD ÄR DET HÄR FÖR MÄNNISKOR?!
Det är ju så att man vill tatuera "HATE" i pannan.

JA/NEJ

JA:

- Kaffet Zanzibar från Aspuddens tehandel.

- Blandband. Hörde en liten intervju med Fredrik Strage (*ryyyys*) om det på P1. Det var länge sedan jag fick ett blandband. Gör blandband åt mig! Jag längtar!

- Alla SAndman-böckerna samlade i ett tjockt läderband. GIVE ME NOW!

NEJ:

- Folk som kryddar sin presentation/blog med tusen jävligt allmängiltiga latinska citat. Jag är inte imponerad av ditt stora intellekt, så sluta runka det mot mig.

- Glocalnets ADSL. Om min router alldeles utmärkt plockar upp tusen andra trådlösa nätverk, medan det inte funkar alls med bara modemet inkopplat i datorn eller Glcoalnets trådlösa nätverk, pray tell, hur kan det då vara min router det är fel på? Blir jag skickad till Macsupporten en gång till ska jag fan säga upp skiten. Mobilt bredband, here I fucking come.

- Att sluta vara "ungdom" i alla flygbolags ögon... Happ, det är alltså nu det är dags att börja studera på riktigt!

Jag vet att det här är hemskt av mig, men jag tycker att folk som är dumma låter ännu lite dummare på skånska. Förlåt.

Alltså, Therése Andersson, hur ska man klassificera hennes låt?
Jag sitter här och förundras över denna fruktansvärds techno-hårdrocks-musikal-opera som liksom inte landar någonstans.
Ändå förlorade den mot den värsta skitlåten jag hört hittills i festivalen, "visst finns mirakel" med Suzzie Tapper.
I have no words.
Liksom, stora skärmar i bakgrunden där ord som "kyssar", "kärlek" och "mirakel" tonar in och ut i jätteformat för att understryka vad som kanske är den mest banala text jag någonsin hört. Tillåt mig att projektilkräkas på TVn.
Sedan undrar jag vad är dealen med att E-Type helt sänker The Poodels? Jag menar här har vi en man i glittrig sparkdräkt med nitsusp och meterlånga fladdrande fransar som kan sjunga falsetter som om någon stod och nöp honom i röven och så filmar de E-types ansikte när han ser stiff ut och inte kan sjunga?
Men hallå, PRIORITERINGAR?
Och det känns lite osmakligt, men jag gillar den där Love In Stereo. Ola ser ju helt fruktansvärd, kan någon snälla klippa av honom ankstjärten och tala om att slipsen ska vara UTANPÅ skjortan? Men den har ett sånt där lite härligt cheesy 80-talsbeat som jag är så sjukt svag för.
Det här med dueller suger. Potentiellt sett så kan ju de två låtar som fått mest röster på hela kvällen ändå åka ut.

Ljuspunkten är ju att Carola är ute ur leken. No more kristen galenkärring, thank you.

Last Train To Trancentral

ALLTSÅ, GOD DAMN vad jag älskar den här låten:

Den ger mig liskom rysningar i hela kroppen, så bra är den! Den är det absolut bästa som kan hända en på ett dansgolv.

Being Bridget Jones

Handlade en lök och lite persilja på väg hem från jobbet för att kunna göra quornfärssås och spagetti.
Köpte även chips och dip.
Var dock alldeles för blodsockerfattig och svag när jag kom hem för att orka göra något alls i köket.
Hittade fyra ledsna potatisplättar i kylen och stoppade in dem i ugnen.
Åt chips och dip i en kvart i väntan på potatisplättarna.
Kollade College Call Girls blog och sörje lite över att Gentleman Gigologs blog inte finns kvar.
Gick och rotade lite i garderoben efter gamla Harleqin-böcker att läsa i badet, men nada utdelning på den fronten.
Längtar nu helt desperat efter coca cola.
Inser att jag inte ätit en enda nyttig sak idag.
Det känns både lite bra och helt förödande för figuren.

It's you and me, Horace

Jag har ett internskämt med mig själv (ja, jag vet precis hur jävla lame och nerdy det låter).
Varje gång jag fyller år eller till jul önskar jag mig Svenska Akademiens Ordlista. Hittills har ingen gett mig SAOL. Det är det som är skämtet. Jag har önskat mig den sedan jag var 14 men alla verkar tycka att det är den beigaste presenten known to man. Ingen verkar vilja bli känd för att ha gett bort SAOL.
"Meh, köp skiten själv då!" kunde man ju tänka. Men nu har det blivit en grej. Jag ska fanimej FÅ SAOL, jag ska inte köpa den själv.

Så i födelsedagspresent önskar jag mig SAOL.

you look so good, but that's all you do

I don't ever wanna be that girl
the saddest thing in the whole wide world
I don't ever wanna be that girl
the saddest thing in the whole wide world
I guess I'm lucky cause I learned a long time ago
I used to try to be somebody else but now I know
People like you make me know that I don't wanna be
Stuck in a scene that only puts me down and judges me

So I don't ever wanna be that girl
the saddest thing in the whole wide world
I don't ever wanna be that girl
the saddest thing in the whole wide world
Now you buy the right records
Now you've got the right shoes
Yeah you look so good
But that's all you do
So worried somebody's gonna blow your cover
You got one talking bad about the other
So take care about the people you know
And that's a lesson that I learned a long time ago

And I don't ever wanna be that girl,
the saddest thing in the whole wide world
I don't ever wanna be that girl
the saddest thing in the whole wide world


Lesson Learned, The Gossip

The Holy Snacktable

Johanna och jag förberedde inför melodifestivalen:


I sann Du Är Vad Du Äter-anda känner ajg att jag behöver skriva ut allt på bordet:
1 påse holiday-chips
1 påse Cheezballs
1 Pizza
I pizzasallad
1 bernaisesås
I gurka
I påse morätter
2 påsar dip
I liter Mezeyoghurt
1 liter lemon-lime-läsk
1 liter cola
och
1 paket ballerinakex.

(Whiskeyn var inte till oss och nevermind den vettskrämda limen och avocadon som hukar i fettfestens bakgrund)

Det tog ca fem timmar och ett gäng youtube-klipp (all hail Eddie Izzard, Flight Of The Conchords och Britney Spears!) men när jag gick var nästan allt borta. Damn.

För övrigt undrade vi lite avd som hände med den grekiska guden Pame? Jag menar, ge mig en glansig grön man med världens största bula i tighta brallor, svallande lockar och lite härlig dans and I'm in heaven!
Och kan vi PLEASE vara färdiga med den skånska party-reaggen för all framtid nu? Två bidrag i årets festival räcker för år framåt.