It's stupid week, ya'll!

Det är Girls Of The Playboy Mansinon på TV.

Holly:... and the dogs just lööööv the breeeze going through their hair....

Liza: Men vad fan, varför kastar de BRIE på hundarna? Och varför gillar hundarna när brien åker genom pälsen på dem??

A: Alltså om du någonsin skulle skriva ett citat i bloggen som är förnedrande för dig själv så har du det ju här.

Ridå.

a hater, not a lover

L: GUUD, Jag HATAR folk som säger "Jaaaa!" på det där sättet, på superstockholmska med sådär mycket emfas!

A: Det är fint att du är sådär skönt hatisk till och med när du är mätt och belåten.

Depression, I'm ready

Ikväll:
3 sorters choklad:

Även Bridget Jones Diary, Sense & sensibility och Fyra Bröllop & en Begravning och en ansiktsmask.
In a moment, this will be me:

Right now, I feel like my life is one long chick flick.

Evolutionen, part infinity

Efter att ha hittat länken till den här intervjun med allas vår älskade Pär Ström hos Sleepless så känner jag mig nu redo at ta mig an honom och hans... ja, vad ska vi kalla det för att han ska bli nöjd, för att jag ska framstå som en rabiat feminist? Jag tror att "svammel" är ordet jag letar efter.

Reportern på Sydsvenskan:Vad är en man för dig?

Pär Ström:Svår fråga. Jag tänker i termer av en biologisk konstruktion. Mannen och kvinnan är ju skapade i evolutionen. Evolutionen har skapat könen. Med lite olika egenskaper.

Men det var ju ett förbannat tjat om evolutionen och allt den skulle ha ställt till med! Är det inte Annica Dahlström eller Elise Claeson så är det tydligen Pär Ström.
Evolutionen har väl ändå i allsin dar in SKAPAT könen?!
Utan fortplantning, om vi nu enligt Ströms linje ska gå på den biologiska konstruktionen, hade evolutionen inte pågått, punkt slut.
Evolutionen är ett direkt resultat av en helvetes massa knullande.
Jag vägrar tro att de första människorna förökade sig genom delning.

I've got a bowling ball in my stomach, I've got a desert in my mouth

Det är en sådan konstig grej som händer mig ibland ute på krogen, på klubbar och konserter.
Det är mer än ett år sedan Kalle dog. Men jag ser honom fortfarande ute då och då. Vi hade inte umgåtts vidare nära på ett par år när han dog, inte så att vi var ovänner, mera som att vi hade glidit ifrån varandra. Och då och då tog vi en kaffe eller sprang på varandra ute, med ganska långa mellanrum.
Det var han som fick mig att börja lyssna på Tori Amos.



Men jag har fortfarande inte helt justerat min världsbild till att han inte finns därute mer. Så jag liksom glömmer av det. Och så ser jag honom ute på ett ställe, Jag känner igen hans hår eller profil och sträcker på mig och ler och hälsar och tittar på någon helt främmande och kommer ihåg att han är helt borta.
Och då tippar världen lite, varje gång och det känns som om jag fallar långt, långt och aldrig riktigt landar, suget i magen slutar inte.
Jag hatar att komma ihåg det. Jag hatar att jag glömmer det.

I was happy in the haze of a drunken hour, but... äh, fuck it, I'm still happy in the haze.

Japp,
I'm officially fresh out of akward.
Jag känner att efter den här kvällen har jag eventuellt inga spärrar kvar vad det gäller obekväma situationer. Jag funderar på att typ söka jobb som lejontämjare eller fredsmäklare eller eventuellt handelsresande i kärnvapen/svavelsyra.
Situationen Israel/Palestina? Inga problem.
Iran/ USA? Please, bitches.
Brottas med ett gäng arga hyenor för ett TV-program av typen "Dumma människor utför dumma stunts för att verka häftiga"? Nemas problemas.
Efter igårkväll är fanimej ALLT piece of cake.

Fast det var en ganska rolig kväll till att börja med.
Heh.

It doesn't make no sense no, it's not convenient no, it doesn't fit my plans but I've got that taste in my mouth again

Jackie, jag vet att du förstår

Fast ett paket glass, fyra glas vin och lite eurotechno senare är ju alla problem som bortblåsta.
Nu ska jag dricka kaffe, lyssna på "Jackie" för hundrade gången den här veckan och gå och jobba.

Döden, här är jag, du kan hämta mig nu. OK?

Middag idag:


Plus broccoli.
All comfort food på en gång. Jag föreställer mig att det är en stabil grund för att bli plakat på. Vilket är min plan för kvällen.

Ja, det är så illa.

Dagens playlist:

"Thirsty Dog" - Nick Cave
"Glad Att Det Är Över" - Ratata
"I'll Be Gone" - Broder Daniel

37 sätt? Verkligen?

Jag fick precis upplysningen att SVT2 ikväll 22.20 sänder dokumentären "37 sätt att använda döda får".
Jag har ingen aning om vad den kommer att handla om, men fram med chipsen och dippan, säger jag!

Hördu, gumman...

En kille på tunnelbanan pratar i telefon med någon som verkar upprörd.

-Nej men gumman, du överreagerar...
gumman...
gumman...
Ja, men nu lyssnar du ju inte på vad jag säger.
Nej det gör du inte gumman och du överreagerar just nu, det gör du faktiskt.
Näe.
Näe!
Ja, jag hör vad du säger.
Ja.
Ja...
Ja, jag hör att du tycker så, men då tycker du fel.

Alltså, om någon hade kallat mig gumman sådär många gånger under ett bråk hade jag slagit dem. Faktum är att jag inte tolererar att bli kallad gumman alls. It sets my lasers to "kill".

Nej, jag kommer nog inte att ge mig in i det här med barn på länge än

Carolina Gynning: Hur känns det nu då?

Barn: Det gör ooont... (håller upp finger med plåster på)

Carolina: Mmm. Jaa. Du kommer nog att få leva med det.

Ge mej 100 %

Jag hatar när folk säger "till 110 %", eller som på TV nyss i programmet "I huvudet på Gynning", när hennes morsa sa att någonting var "till 100 000 %"

Alltså, bitches, det finns bara 100 %.

Where is my mind?

Jag insåg precis att min modevetenskapskurs börjar igen den 22 januari. Då kommer ajg att jobba heltid och plugga heltid samtidigt.
My brain, it is going to get fried, ya'll. Från och emd den 22 är det stay away som gäller. Ring mig inte för att be mig göra någonting över huvudtaget. I will be in exile.

on being a bitch

OK,
jag vet att det finns folk därute som tatuerat sitt stjärntecken som är makalösa och fantastiska människor,
jag vart bara fruktansvärt irriterad på tjejen framför mig i kön på H&M som hade en ful get i nacken och tjejen bakom som hade bjällerklang som ringsignal,
OK?

let's move to the beat like we know that it's over

Obsessions of the day:



The Cures "Fascination Street". En av mina absoluta favoritlåtar. Jag kommer helt ofelbart att grina av lycka om de spelar den när de kommer hit.

Tack.

Andy tipsade mig om bloggen Arga Lappen.
Den är fan guld värd.
Men det allra bästa som hänt mig på hela dagen var ändå det här:



Jag dör. Jag dör varje gång jag tittar på den.

Crazy skies are wild above me now, winter howling at my face

Idag har varit en märklig dag.

För det första så gick jag upp svintidigt och drack en massa kaffe som bara passerade okej-gränsen med ett nödrop.

För det andra så tror jag att jag har sträckt tungan. Jag vet, det låter fan helt sjukt, men den känns ungefär som min fot gjorde när jag ramlat i malmö. Jävligt obehagligt.

För det tredje har jag jobbat som en liten slav och sytt en tröja och avslutat två redan påbörjade.

För det fjärde har jag shoppat bort min ångest på Åhléns rea, vilket resulterade i en svinsnygg kjol från Mexx. It's hot, y'all.

För det femte:

In you I see dirty, in you I count stars, in you I feel so pretty, in you I taste god, in you I feel so hungry, in you I crash cars

Åh Melissa, Åh D'arcy.

Because I fucking deserve it.

Någon fick ett B på Modevetenskapstentan, vilket är typ het sjukt mycket bättre än jag hade väntat mig, och denna ngon ska fira det ikväll med att snylta mycket gratis skumpa.

I'm 15 years old, my bag is full of mixed tapes and candy necklaces and silver stars and torn fishnets.

Imorgon är det jävlaridet 90s på Riddarhuskällaren! therefore: ett axplock, ett litet skrap på ytan, i mitt nittiotal:

Modern Love - Yvonne:


Animal Nitrate - Suede:


Whirlwind - Broder Daniel


Violet - Hole


Gravitation - Kent
>

Closer - Nine Inch Nails (sjuuukt snygg video...)


Creep - Radiohead


36 Degrees - Placebo


The Beautiful People - Marilyn Manson


Loves Sweet Exile - Manic Street Preachers


Friday I'm Inlove - The Cure


In Your Room - Depeche Mode

The Resurrection

Igår vaknade jag och kände mig som Döden.
Bestämde mig för att ligga så stilla som möjligt och försöka låta bli att andas. Bara låta livet hända och hoppas att det skulle innebära att pizza, kaffe, och värktabletter skulle få ben och vandra till soffan på egen hand. Det fick de. Ibland är livet snällt mot en.
Det har krävts en dusch med många produkter inblandade för att göra mig till människa igen.
But now I feel quite fine.

Och behöver världen verkligen programmet Singing Bee?