På tunnelbanan:
Jag sitter och gräver i min väska. Samlar ihop mina påsar och flyttar upp dem på sätet bredvid mig för att kolla närmare på julklappsinköp.
Mitt emot mig sitter två kvinnor, 50+.
Tant 1: Du har fortfarande en kasse där.
Jag: Ursäkta?
Tant 1, surt: Under sätet! Där! En kasse!
Jag, tittar efter: Ja! Oj! Tack så hemskt mycket.
Tant 1 till Tant 2: Ja folk glömmer saker hela tiden....
Jag: Ja, tack så jättemycket, det var jättesnällt, tack.
Tant 2 till Tant 1: Jaa-a, och folk bara glömmer och glömmer, man går genom tåget och bara ser hur folk lämnar saker.
Jag: Eh, tack, tack...
Tant 1: Jooo, och min vänninna hon glömde minsann väskan på tunnelbanan och sedan fick hon tillbaka den!
Tant 2: Nejmen! Vad bra!
Tant 1: Ja de kom tillbaka med vändande tåg och gav den till henne, men sedan när hon kollade så hade de förstås tagit alla pengarna. Ja usch vad folk glömmer!
Tant 2: Nejmen!
Tant 1: Jaaa, men väskan, den gav de tillbaka, pfft! Och vi bara säger till heeeela tiden, när folk glömmer, "där har du en påse", "där har du en påse"...
Och då fick jag äntligen gå av, tack och lov, för jag var good and ready att bara skrika "SHUT UP WRINKLEFACE, JAG HAR REDAN TACKAT TRE GÅNGER, FUCK YOU, FUCK YOU VERY MUCH!"