love, peas & pitbulls

L: "... you are interested in child care, politics, peace."
A: Ärtor?
L: Fred!
A: Jaha.
L: Du är ju dum i huvudet.
A: Håll käften, det är du som gillar barn.
L: !!!

Et tu, anus, et tu.

Jag är väldigt väldigt trött på att folk tycker att det är ett tecken på hög bildning att kunna häva ur sig ett gäng jävligt allmängiltiga och blaskiga latinska citat.
I don't get it.
Maybe it's just me.

/L.

Kärringpoängen haglar

MEN ÅÅÅÅÅH JAG VILL HA EN DISKMASKIN SÅ MYCKET ATT JAG NÄSTAN DÖÖÖÖÖR!
Jag har utvecklat ett sådant magnifkt hat mot att diska. Särskilt bestick. Bestick suuuuger att handdiska. Och kletiga oboyglas som måste stå i flera år med diskmedel för att gå att diska.
Jag sitter typ och runkar till bilder på bänkdiskaskiner på elgigantens, sibas och (bisarrt nog) webbhallens hemsidor.
Äkta housewife-psykos på gång.

/L.

The Young Ones

A: Ibland är du lite som Rik i The Young Ones.
L: ???
A: Eller Vivian. Ibland mer Vivian.
L: ???
A: Fast ganska ofta är du som en hysterisk blandning av dem båda.
L: ... jaha, men du är ALLTID som Neil!
A: Iockförsig.



Åh Rik Mayall, I lööv you.

/L.

Saker jag funderar på ibland:

Om det är _extra_ mycket kött i Scans nya deli-korv, hur lite kött är det i den vanliga korven? Och är det verkligen bra reklam att skriva att det nu är mer kött i en köttprodukt, för då börjar man väl genast undra varför det inte var sådär mycket kött i den från början? Och vad är det då i den?
Hmm.

/L.

Mission Mummy

Kollar på ett program om folk som blivit föräldrar och sedan ångrar sig och tycker att det inte alls var lika gullegosigt som de hade väntat sig. Det var väldigt intressant att få se ett program med mammor som ångrar sig. Det är så stigmatiserat, mammor får liksom inte känna så för då är de Dåliga Människor. Pappor kan lämna sina barn med mamman och tja, det är väl inte välrdens höjdare, men det är ju sällan någon skulle döma ut honom som en fundamentalt dålig människa. Men mödrar som lämnar sina barn med pappan och drar, det är en annan femma.
Men när jag ser det här programmet förstår jag dem.
Jag känner bara Nej Tack.
"Nej, jag har inte umgåtts så mycket med mina barn, de är 8 månader och jag ahr aldrig varit själv med dem en halv dag".
Jasså, och du tycker det är konstigt att din fru håller på att gå bananas?
Jag skulle bli knäpp av det. Jag tror att det finns en överhängande risk att jag efter ett år av projektilspyor och bajsfontäner fejkar min egen död och flyttar till Bangkok med ny identitet.

/L.

kärleksjackan.

Jag har hittat en skinnjacka som jag vill ha så mycket att det skaver lite i hjärtat.
Jag har en bikerjacka som blivit ännu mer för liten än den var när jag köpte den och min Brett-jacka har döden dött. Jag har en väldigt mjuk 80-talsig bikerjacka som jag fick av Pappa på UFF i Köpenhamn... 2001, tror jag? Den är rätt gammal iaf.
Slutsats: jag har spanat efter en fin skinnjacka. Den måste vara helt perfekt.
Och igår när jag och K knallade runt inne på Ringen i Skanstull så hade skyltdockan i MQ:s fönster en helt magisk jacka: bier, i svart matt läder, med blixtlås och metalldetaljer i väldigt mörkt tonat silver och en liten liten puffärm.
Den var helt makalös. Ni vet hur det känns när man provar något och det känns som att mja, den satt väl ok, men känns ganska ljummen. Och så ibland så ser man något som bara slår en i huvudet som en atombomb, och när man provar det så känner man bara "DAMN I HOT!". Det är sådana kläder jag kan tänka mig att betala mycket för. Eller skor. De måste kännas helt perfekta. Inga tvivel.
Vi kom iaf fram till att den såg fruktansvärt dyr ut. Typ 4000-kronors-jacka. Så idag när jag gick för att prova den intalade jag mig att den säkert var så dyr, för då skulle den nästan kännas "billig" om den "bara" kostade typ 2500. Mentala preparationer i stil med "gud jag hopaps de har min storlek, gud jag hoppas att den inte passar för då kan jag inte köpa den".
Och så provade ajg den. Fanns bara upp till storlek 42, men den passade fanimej. Och de ger sig ju en liten aning efter kroppen med tiden. Den passade alldeles utmärkt. Så då vände jag bävande på prislappen. 1600 spänn. Det är ju helt överkomligt för en ny skinnjacka. Dock är det här månaden när samtliga livets räkningar verkat ha samlats i flock: försäkringspremie, bredband och telefon, el, gas, telefonabonnemang, kåravgift... blörk. Efter att vi betalat dem kommer det att bli kokt ris i ett par veckor.
Så nu har jag lagt undan den och går och grubblar på vad jag ska ta mig till.
Jag kommer verkligen att behöva sätta in alla mina resurser för att rättfärdiga inköp av dyr jacka.

/L.

I Afton Kött

Jag kom hem från öl på Debasers uteservering med S.
A gör middag till sig själv.
Ett halvt kilo rå köttfärs med salt och peppar och ett glas koka kola.

Det är veckan innan löning i Ass Pudding.

/L.

Like sand through the hourglass

Alltså, Days Of Our Lives.
Jag känner att jag tappat kontakten med den serien de senaste åren.
Men nu sitter jag här med ett avsnitt rullande oh herregud, barn växer upp i så konstig takt i den serien. Och alla män är så brunsminkade. Och alla kvinnor är antingen horor eller madonnor beroende på hur mycket de knullade/sålde sin själ när de var unga.
Alltså, DOOL. You gotta löv it.

/L.

Sexuella hallucinationer, det ni!

Alltså den här plastikkirgurgen som påstås ha våldttagit en kvinna på sin praktik efter att han drogat henne, är han inte för underbar!
Har ni hört ursäkterna? Det är en helt makalös saga, bättre än Bröderna Grimm faktiskt.
Jo, det här bedövningsmedlet han gav henne, vilket gjorde att hon var vaken och hörde och kände men inte kunde värja sig inder den påstådda våldtäkten, det kan ju tydligen ge sexuella hallucinationer. Det är därför hon tror att han våldtagit henne, när han i själva verket inte alls gjort det, hon har ahllucinerat alltihop. Smaka på den ni. Sexuella hallucinationer. Tänka att ingen upplyser en om den biverkningen när man ska bli nersövd.
Och hans DNA så, som hittades inuti kvinnan?
Det är lätt bortförklarat! Jo, eftersom han hade runkat tidigare på dagen i sitt arbetsrum och inte använt handskar så har det överförts till kvinnan. Via vaddå? Var det nödvändigt för honom att föra upp fingrarna i henne? Hade han smetat sperma över hela britsen och inte torkat upp efter sig? Eller vad?
Jag tycker det låter som nys, men det kanske bara är jag?
Och man kan väl förfan tvätta händerna EFTER att man runkat när man ska träffa kunder!
Jag ska fan börja använda plasthandskar till vardags.

/L.

Cat Smack

Ni vet det där stället, I Can Has Cheezburger, med de söta kattbilderna?



Karin brukade oja sig över att Andreas bara satt och kollade på kattporr (allstå sjukt söta bilder på katter med töntigt stavad text till) hela kvällarna. Sedan blev Alex också hooked på knarket som är I Can Has Cheezburger. Men han har tagit bizarrofaktorn på det hea en nivå högre. Igår när vi satt och kollade på sidan så scrollar han inte ner när i sett första bilden. Och jag ba "meh, scrolla nurå" och så säger freaket "Men du måste ju läsa!"
Jag brukar nämligen larva mig och läsa alla texter på bilderna med larvig bäbis-katt-röst.
Nu kan han tydligen inte titta på dem om jag inte läser texterna till. Sicko....

/L.

Crackwhore De Luxe

Alltså whatta goddamn day.
Lyckades med konststycket att få en blåsa stor som Finland på ena hälen av mina nyklackade skor, vilket resulterade i att jag hela dagen gått runt i de enda skor i hela butiken utan häl i storlek 41, nämligen:



Nu får ni tänka ihop dem med svarta tighta stuprörsjeans, svart tshört med illgrönt Cramps-tryck och stora svarta solglasögon. Ni missar även att de är guldglittriga i ett "fjälligt" mönster på sidorna. Notera gärna det skabbigt avskavda svarta nagellacket.
Först kände jag mig lite härligt nutty. Klockan sex när jag ilsket rökande på en krokig cigg klampade hem i dem, eftersom blåsan antagit mer Sovjet-aktig storlek, kände jag mig mest som Courtney Love. Eller möjligtvis Poison Ivy. Det kändes både härligt och hemskt. Jag funderade nästan på att inte gå hem utan gå ut och bli full i stället, för att liksom come full circle.

/L.

P.S. I think I need to keep these shoes.

Oowhee, Marie

Footloose på 4:an!
Jag älskar den filmen! Har inte sett den sen jag var typ... 13.
J-bitch och jag brukar få små psykoser när vi kollektivt går runt och nynnar på samma låt en hel dag och sedan måste höra den på repeat i flera timmar.
Det brukar vara Footloose med Kenny Loggins, Baby Got Back med Sir Mix A Lot, Mr Iceberg med Serge Gainsbourgh eller Never Gonna Give You Up med Rick Astley.
Jag vet, det ser ut som om vi har sjukt dålig musiksmak, men det är ju så nynn-vänliga låtar! Mycket nynn-vänligare än säg The Knife och Specimen.
Jag menar, vad kan slå texter som

Loose, footloose
Kick off your Sunday shoes
Please, Louise
Pull me offa my knees
Jack, get back
C'mon before we crack

eller för den delen:

Oowhee, Marie
Shake it, shake it for me
Whoa, Milo
C'mon, c'mon let's go

Det måste ju vara en av de största nonsenstexterna i historien!

Att se alla kristna lantlollor i pastellfärgade marängklänningar dansa och tjoa och dricka bål och äta kakor med glasyr till Footloose är dock det bästa som hänt på flera dagar. Sarah Jessica är söt som tonåring, jag gillar hennes gamla näsa bättre, men Kevin... Kevin har tjänat på att bli äldre. Jag gillar honom bättre med lite patina. And you all know I like men with patina. Nu ska jag Googla Alan Rickman. So long.

/L.

Grogghagga

De senaste tio dagarna har varit bedrövliga på alkoholkonsumtionsfronten.
Jag har varit full 5 kvällar av tio. Det är varannan dag. Fast några har råkat sitta ihop två och två. Eh.
Bedrövligt. Man får skylla på värmen.

/L.

Högerspöken & kristen sexualundervisning

För ett par veckor sedan tackade jag ja till att ha SvD till studentpris (4 spänn per dag) i 6 månader.
Men alltså, jag vet inte om jag orkar med så mycket högerspöken.
Titt som tätt är det Brännpunkt (=debattartikel) och där står dumheterna som spön i backen.
Just nu ojar de sig över att aborttalen inte gått ner på 30 år och förespråkar en mer holistisk syn på människan, genom mer religionsundervisning. KRISTEN religionsundervisning.
But of course.
Ursäkta, jag ska bara vässa kniven lite.
Så, nu är jag redo. Var var vi.
Javisst ja, kristen religionsundervisning ska sänka aborttalen för enligt SvD har vi råd att låta våra barn födas här i Sverige. Kvinnor ska uppmuntras till att föda sina barn. Eftersom vårt samhälle vilar på kristna värderingar ska dessa vara mer tydliga inom sexualundervisningen.
Jag har sällan hört något så dumt.
Tydligen ska sexualundervisningen vara "abortförebyggande" också. Abortförebyggande, smaka på ordet. Jag som trodde att vi levde i ett land där vi kunde utnyttja rätten till abort inom lagens gränser utan moraliska pekpinnar för de val vi alla gör för att få det där förbannade Livspusslet (när ska Maud copyrighta det där ordet?).
Och varför ska ungdomsmottagningar vara öppna för ungdomar upp till 20? De är ju redan öppna för folk upp till 23!
Tydligen tycker de att "Barnmorskans förhållningssätt ska vara objektivt och utgå ifrån att graviditet är något positivt och barnmorskor bör stödja kvinnan i hennes eventuella beslut att fullfölja graviditeten". Jag förstår inte vad som är objektivt med att redan ha en uppfattning om situationen innan patienten beskrivit sin vilja och sina känslor för den?

Ingenstans i den här vidriga lilla texten tar Ann-Lis Söderberg i beaktande vad de gravida kvinnor som gör abort vill.
Abort, det gör man uppenbarligen under tvång av tragiska sociala omständigheter. Det är inget man kan vilja göra och känna sig lättad över att få göra.
Det tycker jag är fruktansvärt arrogant.

Aborttalen är inte ett problem. De är fruktansvärt små, 35-36000 varje år i Sverige. Detta har inte förändrats sedan 1975. Kan jag få påpeka att vi haft en befolkningsökning sedan dess?
Vi behöver inga "abortförebyggande åtgärder", vad som behövs är en effektivare hantering av abortärenden så att kvinnor som bestämt sig inte ska behöva vänta på ett ingrepp de vet att de vill ha. En abort är mycket lättare att genomgå ju tidigare den utförs. Jag har suttiti i tillräckligt många små rum på ungdomsmottagningar med vänner och hållit deras händer medan de blivit utfrågade om "exakt vad som hände" och blivit tvingade att beskriva samlaget närapå in i minsta detalj och bara velat skrika "men hon har KNULLAT, sperma har bytt ägare, ta ett test och boka en tid goddammit, dra inte ut på det mer!" Vad vi INTE behöver är inte kristen sexualundervisning.

Det är väl ungefär i den här delen av texter som folk brukar antingen dramatiskt avslöja om de genomgått en abort eller aldrig skulle kunna göra det och hur upplevelsen var, för att ge legitimitet åt sina åsikter.
Men det kan ni gott få fortsätta undra.

/L.

How much is your cadaver worth?

$4275.00The Cadaver Calculator - Find out how much your body is worth. From Mingle2 - Free Online Dating

Mingle² - Free Online Dating

Hur mycket är du värd?

/L.

Bokfemman: Nostalgi

Inspirerad av Riot känner jag att jag måste haka på Bokfemmans nuvarande tema: fem böcker och temat är nostalgi.

1. Tullbron - Aidan Chambers
Jag hittade ett tummat ex av Tullbron på stora bibliotekets avdelning i Malmö när jag var precis bliven 14. Jag vet i ärlighetens namn inte hur många gånger jag har läst den. Första gången jag lade ihop den infann sig en sådan fruktansvärt stor känsla av förlust att jag öppnade den och gensat började om igen.
Jag hade aldrig i hela mitt liv identifierat mig med någon som jag gjorde med huvudpersonen Jan, eller blivit så kraftigt berörd av en bok förut. Boken skakade mig värld, det kändes som om den legitimerade allt jag kände och tänkte. Den där känslan av att bara vilja BORT, lite ospecificerat bort från precis allt: föräldrar, pojk/flickvänner, allt som skulle kunna vara komplicerat och distrahera mig från det enda som verkligen spelade någon roll. För precis som Jan ville jag bara grotta ner mig i mina egna tankar, vara i fred och skriva.
Jag kan precis känna närvaron av den gravt deprimerade och svartsynta tonåring jag var då bara av att ta i boken och bläddra lite i den, hon kommer och ställer sig bakom mig som ett litet spöke. Det är fortfarande en av de allra bästa böcker jag någonsin läst och en av dem som berört mig mest.

2. Den Hemliga Trädgården - Frances Hodgson Burnett
Jag avr helt besatt av den här boken när jag var liten. Jag är på ett sätt en total anglofil och våldsamt svag för allt vad internatskolor, guvernater, grova koftor, scones och dragiga stora hus på hedar heter. Min anglofili har inget att göra med det England vi alla känner och älskar: usla rör som går utanpå husen, skitlöner, kassa dass, väder som gjort för att få lunginflammation och mat baserad på kok kål och inälvor. Den har däremot allt att göra med sådana här klassiker. Jane Eyre och en trave gamla spökhistorier finns också med på listan. Men framför allt Den Hemliga Trädgården om den sura lilla flickan som kommer till Yorkshire från Indien. Jag tyckte den var läskig och fantastisk när jag hittade den första gången, då var jag väl en sådär tio år. Mitt exemplar är alldeles sönderläst av att ha varit med på alla resor och ridläger. Den påminner mig om alla semestrar vid havet, alla tågresor till Norrköping och Mormor. Det var min resebok tills jag var i tonåren.

3. Laura Palmers Hemliga Dagbok - Jennifer Lynch
Jag brukade spendera någon vecka i sträck hemma hos farmor på somrarna. Hon bodde inte långt bort, men jag brukade ändå en gång i månaden under somrarna bo i gästrummet med den gigantiska rislampan och inte göra något vettigare än att ligga på en filt i trädgården under äppelträdet och läsa eller promenera med hunden. När jag var tretton tog jag mig igenom min medhavda bokhög snabbare än väntat och då grävde min faster fram Laura Palmers Hemliga Dagbok. Jag hade bara sett lite av Twin Peaks men slukade den ändå med hull och hår. Den definerade hela den sommaren. Jag kunde inte sluta tänka på den och fundera kring den eller försöka lista ut vad Laura Palmer kunde ha känt när hon tog kokain eller när hon dog. Det var en av mina första bekantskaper med Dekadens.

4. Spökhanden - Sheridan Le Fanu
Här vill jag egentligen skriva ALLA SPÖKHISTORIER NÅGONSIN, men Spökhanden är liksom essensen av alla spökhistorier. Jag brukade tjata till mig antologier med spökhistorier från bokklubben av Mamma från läskunnig ålder, som motvilligt stödde min läslust trots det något brådmogna och makabra litteraturvalet. Jag har alltid älskat spökhistorier. Spökhanden gav mig sådana fruktansvärda mardrömmar, jag var livrädd så fort lampan slocknade- och jag kunde inte få nog. Jag läste med ficklampa under täcket långt efter läggdags. Rädslan var som ett knark, det är den fortfarande. Jag älskar att bli skrämd av en riktigt bra skräckfilm eller bok, den där känslan när det byggs upp inom en som en storm och sedan laddas ur när Det Fruktansvärda uppenbarar sig. Den där känslan har följt med mig ända sedan barndomen och min bästa feelgood-sysselsättning, förutom att knäppa på Dracula, är att barrikadera mig i sängen med alla mina skräckantologier och en kanna te och frossa i de bästa historierna, gärna med bara en liten lampa tänd i något hörn av rummet, sommar som vinter.

5. Volt - Per Hagman
Eftersom jag är en avdankad gammal popbrud måste Per Hagman hamna på den här listan. Volt hamnar här inte för att det är den första jag läste eller den bästa, utanför att det var den som berörde mig mest. Jag kände så mycket för Vendela i boken, vars föräldrar dör, töntiga goth-pojkvän tar livet av sig när hon lämnar honom och själv drar till Stockholm när hon är 17.
Den låg i knät på mig på tåget när jag flyttade till Stockholm 1999 och jag minns att Per Hagman stod på min "att göra"-lista i min dagbok. Mitt första ex hittade jag i en fyndlåda utanför Akademibokhandeln, vilket sedan blev stulet när jag lämnade det på Elevorganisationens kansli (vilket var fullt av Per Hagman-hungriga popbitches). Då hade boken utgått och gick inte att finna med ljus och lyka och det var först fem år senare den kom till mig igen via Stadsmissionens bokhylla. Den spelar lite i samma register som Tullbron och Laura Palmers Hemliga Dagbok: dekadens, hemligheter, musikbesatthet, snusk, ångest.

Jag vill naturligtvis peppa alla er andra att också kolla in Bokfemman! J-bitch, I'm dying to hear your answers!

/L.

Absinth, Art Nouveau & Bones

Prag is booked, y'all!



Bokade allt idag: flyg, hotell, köpte biljetter till Drop Dead-festivalen.
JAG SKA ÄNTLIGEN TILL PRAG! YAY!

/L.

Rea på kvinnomisshandel, skynda skynda!

Kvinnomisshandel för endast 90 timmars terapi & samhällstjänst, special price, hurry hurry!
Men det är ju för fan så det känns.
Minns ni hallået kring våldtäkten som de här stureplans profilerna var inblandade i? Det fanns ju någon som hade blivit våldtagen, det var solklart för alla inklusive rätten, det var bara det att det inte fanns någon som hade våldtagit henne. Konsekvens: friande dom.
Här har vi då istället fotbollspelaren Yannick Bapupa som har misshandlat, frihetsberövat och hotat sin fru. Det konstateras. Man vet vem som gjort det och fäller förövaren. Konsekvens: 90 timmars samhällstjänst och gruppterapi. Vilket SKÄMT.
Man frågar ju sig vad fan poängen är med att anmäla om det är så här påföljderna ser ut? Det är ju inte ens värt mödan.
Dessutom har hans fru medgivit att hon tagit tillbaka vissa uttalanden för att hon trots allt älskar och vill skydda sin man, trots att han uppenbarligen misshandlat henne under en längre tid. Hon bad till och med rätten om hjälp. Han hävdar att det som hänt under bråken inte varit misshandel utan misstag.
Jaha, så när du slet av din fru alla kläderna och knuffade ut henne på balkongen naken under ett bråk, då var det ett "misstag"?
Allvarligt talat, kan ni inte spotta oss i ansiktet också?


/L.