Sorg & stuff

Allvarligt talat,
jag orkar inte med mer föräldrar som långsamt dör på sjukhus på TV längre.
Jag vill bara yla och grina rakt ut när det händer, fast det bara är tv, och då känner jag mig som ett sådant okontrollerat jävla freak.

Saker jag aldrig trodde att jag skulle fundera över flyter plötsligt upp.
Borde jag ha suttit där hela natten och väntat på att hon skulle dö och tittat på henne? Jag stod inte ut med det, jag var så svag, jag klarade inte av att se henne som en liten fågel med multi-organ-svikt som bara sov i den där jättesängen, hon hade redan sagt hejdå till mig och ändå så kan jag just nu inte sluta tänka på om jag borde ha suttit där alla de där timmarna och bara väntat medan hon sov.
Och det får mig att känna mig skyldig.

Jag tror det är Mors Dag-efterspelet som sätter in.

Fuck.

/L.

Like OMG sooo kyoote!

/L.

Pedakyl.

Jag hittade den här skylten utanför en butik på Söder idag.



Det gör nästan lite ont att titta på den.

/L.

No comment.

Alltså det här med kommentarer på bloggar.
Jag har funderat på att ta bort komentarsfunktionen på min blogg. Inte för att jag inte står ut med kommentarer utan för att jag faktiskt glömmer att läsa dem. Jag kan titta igenom min blogg och se att jag har kommentarer jag inte läst som är två veckor gamla och då känns det ju helt irrelevant att svara på dem.
Sedan känns det ofta irrelevant att svara på dem ändå, för jag har ju redan skrivit vad jag tycker i bloggposten?
Det allra jobbigaste är när folk postar viktiga saker i kommentarsfunktionen och väntar sig svar som de aldrig får. Det är väl därför jag funderat på att ta bort den.
Sedan är ju det här inte en blogg på ett specialintresse där feedback verkligen skulle kunna vara utvecklande och intressant. Jag menar, allvarligt talat så skiter väl jag i om ni hatar mej för att jag sågar Linda Skugge?

Men det känns lite taskigt.
För om det nu känns viktigt för folk at kunna skriva "åh schyrre text!" under ett av mina inlägg, varför frånta dem nöjet?

Dit jag egentligen vill komma är att om ni vill ha kommunikation, så får ni nå mig på annat sätt. Om ni vill i skriva en lång post om en åsikt som ni vill ha reaktioner på, så kan ni skriva en egen text och publicera den någonstans och skicka mej en länk. Om ni vill debattera med varandra i kommentarsfunktione, fine, go ahead.
Typ.
För att skriva i kommentarsfunktionen här, det är lite som den där lådan vi skickat ut i rymden med bilder på näcka homo sapiens och klassisk musik: det är möjligt men föga troligt att det genererar meningsfull respons från avsedd mottagare.

/L.

PS. Jag lovar att hålla lite koll på kommentarsfunktionen för just det här inlägget. Men det är helt möjligt att jag glömt den föresättningen om ett par timmar.

Happy bleeding, happy bruising

Det är Mors Dag.
Det känns som om jag ska explodera.

Det går aldrig över.
Inte ens lite.

/L.

TV Freud

TVn: "... bla bla concert penis..."

Liza: VA?! VAD?! Vad är en "concert penis"?!

Alex... eh... de sa nog concert pianist.

Liza: ... åh.


Ridå.

/L.

Perverst.

Den där sortens människor som älskar att påpeka när man göra något fel, vad får de ut av det? Typ folk som tycker om att göra det i väldigt offentliga miljöer, inför en massa folk.
Jag inser ju att om man skulle sätta dem på pottkanten och fråga vad dealen är med att de älskar att rätta folk, säga till dem hur de ska göra istället eller tala om när de tycker något är fult, när det egentligen inte är livshotande viktigt att denna information förmedlas, så skulle de med 100 & säkerhet säga "Åååh, men jag bryr mig bara OM dig och vill bara hjälpa dig!" med ett troskyldigt skenheligt ansiktsuttryck.
Låt mig bara säga att ibland är det en hårfin gräns mellan härskartekniker och hjälpsamhet.
Och jag undrar fortfarande vad de får ut av det?

/L.

Hell Is Other People.

Jag letar efter en begagnad cykel på Blocket.
Det är drygt.
För antingen så är cykeln såld och så gitter inte anonsören ta bort den utan låter den ligga tills den försvinner, dvs tre månader efter att de sålt cykeln.
Eller så skriver alla "Helst tel svar!" och så svarar ingen i telefon.
It takes me back to my bostadsbytar-days....

/L.

Nostalgia Locomotiv, it gives you a hell of a ride.

Jag googlade ditt namn och insåg att du har blivit precis det du ville bli när vi var 14.
Det känns konstigt.
Men bra, antar jag.
Hoppas det går bra.

/L.

Angel Indian Buddhist Ass Monk

En sak jag hatar lite mer än andra saker är när folk tillverkar sin egen hitte-på-mix av religioner.
Här tar vi lite av buddhismen, här tar vi lite änglar, här slänger vi in lite hinduism, så blir det en så fiiin och kitschig mix av saker jag tycker är estetiskt tilltalande. För indiaaaanerna, de visst ju så mycket om livet som vi har glömt nu!
VILKA INDIANER? You know, there's many and they're different.
Och så hääärligt med buddhism! Jaha, ja, är du medveten om att buddhismen inte är så nere med det här med homosexualitet? Och VILKEN buddhism talar vi om?
Och oj vad harmoniskt med hindusim och att respektera allt liv! Ja, och oj vad härligt med kaster, myspys. Och återigen, vilken hinduisk skola? Agori-hinduernas skola går ju ut på att bryta mot alla hinduiska tabun eftersom de tycker att man ska uppleva allt som skapats, t ex mord och kannibalism. I bet you don't like that.
Det jag genast funderar över är: var är tron i det hela? Varför är de här männsikorna så desperata efter att hitta något att tro på?
Det finns ju sällan någon konsekvens i det hela. Jag menar, änglar och indianer, give me a fucking break.
Jag är helt allerigsk mot sådan naiv "nyandlighet". Den är totalt kulturimperialistisk och exotiserande. Man intresserar sig aldrig för en religions hela kontext och sammanhang kring de små korn man plockar ut och lägger i sin samling av "livssanningar". Och man intresserar sig bara för religoner man uppfattar som lite "exotiska".
Dessutom brukar sådana människor vara fruktansvärt missionerande kring sin tro.
Det finns likosm hela mässor där de här nyadlighetsmiffona träfas och fotograferar varandras auror och ringer med änglapinglor för att motverka migrän och skinnar fol på pengar med hälp av Rosenmetoden.

Det blir bara hare krishna-ufo rael-hippies av alltihop.
BLÄÄÄÄÄ.

/L.

I hate SL.

När borgarna tog över Stockholm så skulle det minsann införas studentrabatter i kollektivtrafiken hette det. Det visar sig att förslaget som utformats verkligen gör allt för att se till att den rabatten inte går att utnyttja. För studenter får bara studentrabatt på terminskortet, inte på månadskortet.
Så när man är student, får sitt första studiebidrag för terminen och då ska betala samma saker som alla andra med det, plus böcker så ska man dessutom punga ut med en gigantisk summa för ett erminskort. Det spelar liksom ingen roll om man får rabatt, folk _har_ inte de pengarna på en och samma månad. Det är liksom inte fysiskt möjligt att få ett studiebirag att räcka till det.
Dessutom så ska det vanliga SL-kortet höjas, böterna ska höjas och fler kontrollanter ska införas.
Enligt SL kostar fusket 200 miljoner kronor om året i uteblivna biljettintäkter, pengar som SL-ledningen vill satsa på att förbättrra kollektivtrafiken.
Alltså, de här 200 millarna, det är en summa de slänger sig med hela tiden. Men de pratar ju om pengar som inte finns. Det är ingen som gått in i SL:s kassaskåp och tagit 200 miljoner från dem. Det är pengar de aldrig lyckats få in.
Frågan är väl om de verkligen kommer att lyckas få in de pengarna genom att försöka krama dem ur folk som inte har dem?
Gymnasieelever och landstingsanställda ska inte längre få sina åkkort ( de har visselrigen varit en förmån som landstingsanställda skattat för, men de har fortfarande betalat mindre än 600 spänn i månaden).
Landstingspolitikerna får dock fortfarande sina SL-kort som en löneförmån. Både SL-styrelsen och landstingspolitikerna reser tills vidare fortsatt gratis i SL-trafiken. Det är härligt med borgelig politik, eller hur? Gratis saker till de som tjänar bra, men pengarna ska verkligen vridas ur dem som inte har några. Nytt arbetarparti? Ja, de vill i alla fall återskapa arbetarklassen som den såg ut på statartiden.
Det är tydligt att det är folk som inte nyttjar kollektivtrafiken som beslutar över den.

Som en jämförelse sänker socialdemokratiskt styrda Göteborg priserna på sina månadskort.


/L.

Lyxtokig 80-talist stämplar in.

Jag råkade ramla in i den där förbannade debatten om lyxkonsumtion.


/L.

Hemma #6

Alex (glatt): Vet du om att du delar en medicinskt defekt med både Lovecraft och Karl den femte?
Liza: Eh, nej? Vilken då?
Alex: Underbett!
Liza: ... eh, åh... vad roligt...
Alex: Ja! Tänk om du är Hapsburgare?
Liza: ... verkligen, jättespännande...

Ridå.

/L.

Heartshaped tråkighet

OK, jag har stor respekt för Marilyn Manson.
Bla bla är han goth, dödade han gothen, är han en sellout, bla bla?
Frågorna är många, jag brukar skita i samtliga, han brukar vara en intressant artist.
Och nu har han släppt en av sina sämsta låtar någonsin.
Heartshaped Glasses börjar liksom lovande, musiken är helt okej. Och sedan börjar han sjunga. För det första så har sången inte en melodi, vilket bara förvärrar det faktum att den här karln inte kan sjunga. Det brukar normalt sett inte vara ett problem. Men nu är det det.
Och när man har gjort låtar som "Man That You Fear", med sin fantastiska Golgatavandring till video så är det här helt under ens värdighet.
Han inte är så ful som han brukar göra sig i den här videon och har inte hälften så mycket smink. Nu ska jag ju bredvilligt erkänna att just det fula och lite äckliga han brukar skapa tilltalar mig otroligt mycket, men han är en ganska söt karl under allt sminket också.
Den här videon har blivit bannlyst eftersom den tydligen upprör.
Det som upprör mig är inte att han knullar en tjej, att det regnar blod och att alla dör i slutet. Det känns mest som standard formulär 1A. Jag stör mig inte på att han dejtar en 19-åring. Men uppenbarligen måste man vara så ung för att gå med på att vara med i videos på det sättet när man är Mansons flickvän. Rose dök upp som Mrs Kennedy och Dita gjorde sin flickan i absinth glaset-grej (men jag vet inte om hon faktiskt gjorde det i en video?). Och det känns obehaligt att han liksom kommit till den nivårn: jag behöver någon som ser ut som mina ex, men som är tillräckligt ung för att knulla mig i videon och tycka det är häftigt.

Det som upprör mig är att det här är så lågt. Det luktar 40-årskris lång väg.
För det första har snygga brudar aldrig varit en stor grej i hans videos på det där "jag får alla snygga brudar"-sättet. Så känns det här. För det försat brukade det inte varasin 19-åriga flickvän han knullade i sina videor. Det är det här. För det tredje så brukade han våga vara jävligt ful och äcklig. Det vågar han inte här. För det fjärde så brukade han inte skriva så förbannat banala texter. Och för det femte brukade han inte tvätta sin smutsiga byk så offentligt. Han brukade känns som någon som faktiskt inte var exhibitionistisk om sitt eget privatliv. Det kunde finnas storylines i hans videor, men de var inte verklighetsbaserade på det sättet att han spelade sig själv och hans flickvän spelade hans flickvän och låten handlade om deras affär som påbörjades innan hans skilsmässa.
Det som verkar uppröra andra är mest att alla _vet_ att hon är 19 och att han hade en affär med henne och inte ens gitte ansöka om skilsmässa.

Jag menar "don't break don't break my heart and I won't break your heartshaped glaaa-a-asses" känns inte värdigt honom.
Nu känns det som om han har kommit till en punkt där han inser att han nu kan få dejta blondie från högstadiet, för nu vill snygga brudar också knulla med Brian och det gör honom lite glad och nöjd.
Och det känns bara sunkigt.
Snabbspola fram två år till nästa album tack, för det här gör mig bara ledsen.

Det är så tråkigt att tappa respekten för folk.

/L.

Go Ukraina, go!

Ikväll är det schlager. Yes!

/L.

Öppen säsong?

Ibland känner jag hur mitt huvud är på väg att bara explodera.
Många av er har säkert sett den här artikeln i Metro som behandlar att de två killarna som har Grabbarnas (en krog på Fridhemsplan som riktar sig till killar och som ska ge dem allt de vill ha: kött, öl och snygga brudar) går fria efter att ha våldtagit en 19-årig tjej.
I domen står det att det säkert gått till som kvinnan beskriver händelsen, men att det ändå inte går att säga med säkerhet att de våldtagit henne, eftersom det inte går att bevisa att killarna verkligen förstod att hon inte var med på det.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja.
För det första: om man ger sig in i sexlekar som innefattar den typen av spel där nej inte betyder nej, då har man ett safeword, något annat man säger som betyder nej. Det är för allas säkerhet, för att undvika anklagelser i efterhand.
Nu har de uppenbarligen inte kommit överens om något dylikt. Och då betyder nej och sluta precis det. OCH DÅ ÄR DET VÅLDTÄKT! Vari ligger tvivlet? Om de hade slutat när hon bad dem hade de väl ganska sanrt fått reda på av henne själv om hoon ville att de trots allt skulle fortsätta. Varför inte ta den chansen?
För att det uppenbarligen finns svin därute som tycker att det är en turn-on att våldta någo n och att de har rätt att göra så.
Det går inte heller att styrka att de hade uppsåt att våldta henne.
Uppenbarligen hade de det, eftersom de kunde tänka sig att ha sex med henne, men inte att respektera hennes gränser och önskemål under sexet. När de föreslog saker hon inte ville göra sa hon det. Då började de skämta om att våldta henne. Och sedan gjorde de det. VAD FAN ska man kalla det om inte uppsåt?!
Och det är så bortom all sans och vett att de kan bli frikända på de grunderna, särskilt efter de skrytsamma sms de tydligen skickat till varandra efteåt.
Så om det inte ens räcker att skrika, gråta och säga att man inte vill mer och sedan kunna bevisa allt detta i en rättegång för att få någon fälld för våldtäkt, varför har vi över huvudtaget en lagstiftning kring det här? Jag menar, det är ju lättare att skaffa fram bevis för Guds existens än att få någon fälld för våldtäkt.
Varför inte bara hälsa från det svenska rättsväsendet att nu är det officiellt öppen säsong på alla kvinnor, varsågod att knulla dem allihop, för vi tänker inte döma någon för våldtäkt, hur uppenbart det än är att de gjort det.
Det är precis så det känns. Det känns som en jävla käftsmäll. Såhär ser det svenska rättsväsendet på sexualiserat våld, män är alltid trovärdiga, kvinnor bör alltid betvivlas: varsågod och svälj.
Fy fan.

Jag hoppas så intensivt att den här tjejen orkar överklaga ända till högsta domstolen om det skulle behövas och att någon anna gör en annan bedömning av fallet.

/L.

Teknisk idioti

Johanna har ett jävla 40-tums monster till tv med ett rymdskepp till fjärrkontroll. Victor blev helt perplex av den.

Victor: eh, hur gör man för att komma till kanal ett på den här tv:n?
Liza: eh, tryck på knappen med en etta på, idiot.
Victor: ja!
Liza: Meh, välkommen till Gruppboendet Eternellen!

Ridå.

/L.

Folkbildning

Man lär sig en hel massa av att ha en second hand affär.
Jag tänkte dela med mig lite av min oändliga visdom.
För det första så lär man sig att folk inte har en aning om vad ett jobb är värt.
En kvinna väntade sig igår att jag skulle lägga upp och ändra ett par jeans för 150 kronor. Allvarligt, ser jag ut som en rysk barnarbetare? Vår tid kostar pengar. Och våra mad skillz kostar pengar. Och att ni tycker att det är jobbigt och trist att lägga upp brallor själv kostar det er pengar. Så är det.

För det andra så lär man sig att folk på allvar tror att de ska tjäna på att sälja sina gamla kläder. Det kommer de inte att göra. De kommer bara att förlora mindre än om de slängt kläderna i Myrornas insamling. Det spelar ingen roll att din kappa kostade över 1000 kronor när du köpte den ny.
Om den inte är
a) antik
b) av ett stort, dyrt high fashion märke
c) förbannat speciell
så kommer du med största sannolikhet inte att få ut vad du köpte den för ny, om den inte är något av ovanstående får du oftast inte ens hälften av det.
Folk bryr sig inte om att den här anonyma pälsen kostade 1000 kronor på 70-talet. De kommer ändå inte att vilja betala 1000 kronor för den nu. Man kan ta 1000 kronor för 20-, 30-talsklänningar och då talar vi hela, välbevarade, ganska rena, tjusiga klänningar. Oftast aftonkläder. Det går inte att ta sådan priser second hand med nya kläder, såvida det inte är haute couture eller garanterat äkta (insert stort märke, typ Chanel). Kläder har inte längre den typen av andra hands värde om inte plagget har ett samlarvärde. Det är ingen som kommer att testamentera sina Dieseljeans till barnbarnen, såvida det inte är en komplett samling av alla Diesels jeans som därmed är av intresse för ett museum om hundra år.

För det tredje så måste vi sätta ett pris på varan som vi ärligt tror att vi kan sälja den för. Ibland säger folk "Jag vill ha 200 kronor" och vi förklara att det kan du inte få, för då blir utpriset för högt och då kommer ingen att köpa den. "Det gör inget om du inte säljer den, jag gillar den jättemycket och vill inte sälja den för mindre" säger de då. Och då kan jag tala om för er, kära kommissionsförsäljare, att det här är ett företag inte en välgörenhetsinrättning som lagrar kläder gratis åt snåla tanter som inte vill hyra en skrubb hos Shurguard. Det spelar visst roll om vi säljer plagget, annars har det tagit upp plats från något annat mer säljbart plagg. Om du inte vill skiljas från plagget för mindre än så, då föreslår jag att du tar hem det och lägger det i nostalgi-lådan på vinden. Det är okej, man får göra så. Jag har mina V-jeans som alla mina kompisar klottrat på i den lådan på vinden, tillsammans med en skinnjacka (EXAKT en sådan Brett hade -96) som håller på att disintegrera helt, en vit 70-talsklänning och en lila krossadsammets-klänning jag sydde själv när jag var 16.

För det fjärde: det är exakt samma människor som vill kunna göra fynd på second hand, som inte vill betala det de faktiskt vill att vi ska ta för plagget. En helt magisk ekvation.

/L.

Nostalgi

Igår var jag och älsklings-Johanna och Bel Hamim hemma hos Vic och tittade på gamla bilder. Jag tog med mig en bunte hem för att scanna och jag känner att jag måste dela med mig av härligheten.

Den här bilden är tagen av Vics strul Mads på Roskilde 1999. Det finns verkligen inga ursäkter för den. Vi är så jävla fula. Den enda som är snygg är Gösta, men han är alltid snygg.



Alex: Alltså Victor ser för fan ut som om han spelade rollspel.
Jag: Men det GJORDE han! Men kolla på mej, jag har fan silverläppstift!
Alex: Du ser för fan också ut som om du spelade rollspel.
Jag: Men det GJORDE jag ju!!

Här är jag, Mickan och Johanna vid mötesplatsen på Roskilde.



Gud vi var så SMÅ! Jag fattar inte att vi fick åka! Fast vi har alltid tagit hand om varandra bra.

/L.

Arguing on the internet

... is like competing in the special olympics. Ni kan resten.

Gud vad jag kan bli trött på folk som står och skriker och gapar och vill bli kända, igenkända och uppmärksammade och sedan inte kan ta att med all sådan uppmärksamhet så kommer även gisslet att folk man själv inte tycker har den rätten kommenterar en och det man gör, kanske till och med på ett negativt sätt.
Du vill bli lite semikändis för det du gör? Du vill synas och höras och uttala dig här och där? Fine.
Men med det kommer oundvikligen det faktum att någon kommer någon gång att säga något elakt. Och så vida de inte säger något faktiskt olagligt så är det inte så mycket att göra åt det, annat än att bege sig till det där ljuvliga ställen kallat "The Higher Moral Ground".
Det är Linda Rosing-beteende på hög nivå att först göra allt för att alla ska uppmärksamma det man gör och sedan börja skrika i högan sky när någon säger att de _inte_ gillar det man gör.
Herregud, om ni inte pallar att få kommentarer, stäng ner kommentarsfunktionen. Det är högst valbart. Ingen tvingar er att vare sig läsa eller ta emot kommentarer.

/L.