Ibland förstår jag mig inte på folk.

Var och såg Mucha utställningen på Dansmuséet med Karin H idag, eftersom det var sista dagen.
Fantastiskt. Hittade en massa vykort på mina favorit litografier.

Favoriterna:






Halv fyra, precis när vi var på väg ut från själva utställningen stannade vi vid kassan och bläddrade i en konstbok. Följande samtal utspelar sig mellan kassörskan och en tant.

Tant: Har ni några guidade visningar?

Kassörska: Vi hade en klockan två, men vi har inga fler idag.

Tant: Ja jag försökte ringa för att få reda på det men det var bara telefonsvarare, det hade ju varit bra om jag kunde ha fått reda på det så att jag hade kunnat hinna hit! Varför svarar i inte i telefon?

Kassörskan: Det gör vi, men det ringer hela tiden, så du ringde antagligen samtidigt som någon annan och då får man telefonsvaren.

Tant: Jaha men det hade ju varit bra om man hade kunnat komma fram. Hinner man se utställningen om man köper biljett nu då? Jag har lite bråttom.

Kassörska: Vi ahr öppet ända till sex idag, så du har två och en halv timme på dig innan vi stänger.

Tant: Ja men jag har bara tjugo minuter på mig att se den. Hinner man se hela utställningen på tjugo minuter?

Kassörska: Jaa du... det beror sig väl lite på...

Ja vad fan ska hon svara på det, liksom? Det är väl vare sig hennes fel eller problem om folk kommer dit och bara har tjugo minuter på sig. Tanten betalar och går in, jag och Karin lägger ner blädderexemplaret och går till shoppen. Tio minuter senare står vi i kassan. Bakom oss står tanten. Hon har alltså spenderat tio minuter inne på utställningen och ska nu köpa en bok.

Tant: Alltså den här boken, är det samma bok som den inbundna?

Kassörska: Ja, fast den är på engelska.

Tant: Men den kostar ju lika mycket fast den inte är inbunden!

Kassörska: Ja, eftersom det är den engelska utgåvan.

Tant: Så det är inte samma bok?

Kassörska: Jo, men den inbundna är på svenska och den här är på engelska, men ananrs är det samma bok.

Tant: Men den kostar ju lika mycket FAST den inte är inbunden.

Kassörska: Ja, den engelska utgåvan är lika dyr fast den inte är inbunden eftersom den är en engelsk utgåva.

Tant: Jaha ja då ska jag ha den svenska.

Ridå.

/L.

Just nu sitter A i sovrummet och leker med sin dator.
Jag sitter i vardagsrummet med min dator och tittar på Spiderman (Tobey är het, men Wilhem är hetare).
Vi samtalar samtidigt på MSN.
Med lite tur kommer vi aldrig att behöva kommunicera verbalt igen.
Länge leve dataåldern!

/L.

I want to be the girl with the most cake,

När jag sov hos Sandra i Malmö lovade ajg att jag skulle laga middag åt henne som tack för sovplats. Det enda vi kom på att vi egentligen ville äta var operatårta och potatisklyftor. På väg mot kassan skämdes vi en aning för att det skulle bli så uppenbart att vi tänkte dela en hel tårta på två personer, så vi tog lite tårtljus. Sedan kom vi på att vi båda faktiskt fyllt år och bestämde oss för att fira varandra.
Vi tog några grönsaksbiffar och kantarellsås som alibi också.
Av tårtljusen som i förpackningen stavade "grattis" skrev vi "tits", för vi tyckte det illustrerae oss bättre.
The cake in all it's glory:





/L.

Here we go again

Favorit i repris!
Nine Inch Nails kommer tillbaka i Augusti!



Betalde precis biljetten. Lycka.
Om jag nu bara kunde få Sabbat att sluta tugga på in cyndi Lauper-hatt så fort ajg vänder ryggen till vore allt peachy.

/L.

Way to personal. Anyway:

Drog benen efter mig till affären igår. J sa att det vore okej att hålla stängt, men ajg tror inte att det skulle funka för mig, så jag gick. Satt som på nålar hela dagen, varje gång någon tog i handtaget eller det slamrade mot dörren av öppetskylten hoppade jag högt och for ut i butiken. Fick prompt migrän så fort jag gick därifrån, så jag bestämde mig för att supa skallen i bitar.
Mission accomplished. Jag vaknade tre gånger idag, dömde ut kroppen som vrak och sov tills klockan sju.
Nu känns det lite bättre.
Fick direktnummer till polisens bilcentral och om jag ser honom igen så ska jag ringa så skickar de en bil direkt.
Men jag tror inte jag kommer att se honom igen. Jag har aldrig sett honom i närheten förut.
Jag trodde de skulle skratta om jag ringde och anmälde.
"Hej, det var en karl som stod och runkade utanför min butik och stirrade på mig och sedan kom han in och var på väg av med brallorna, fast han gick när jag sa till honom."
Det värst är att han gjorde mig rädd. Det känns så förnedrande, först hela händelsen och sedan att vara så förbannat nervös och rädd.
Jag hatar att vara rädd. Jag slutade rida för att jag helt enkelt inte stod ut med känslan av att plötsligt ha blivit rädd.
När jag stod mitt emot honom så tänker jag "Vad FAN skulle jag resa mig upp och gå fram till honom för, tänk om han är en sådan där psyksjuk galning med KNIV?" men jag gick ju fram för att låsa dörren, han hann bara öppna den först.
I efterhand skrattar jag hysteriskt åt att han först ringde på dörrklockan.
Han var inte som någon annan alkis eller pundare som då och då tittar in.
Han var fan så mycket läskigare.

/L.

Skål för Herr H!

Men det är ju Hitlers födelsedag idag!
Ska nog gå och köpa chocolate cookies & cream-glass och sedan kolla på Arne Anka och dricka sprit... skapa mitt eget Zekes här hemma.
Skål för Hitler, liksom!


/L.

Kräk.

Det kom in en man och antastade mig i butiken idag.
När jag fått honom att gå satt jag med låst dörr och med den stora kökskniven i högsta hugg och skakade en halvtimme innan jag förmådde mig att öppna igen.

Nu har jag polisanmält det kräket, så nu känns det bättre.

Och jag ska gå dit imorgon och då jävlar i det ska det inte komma några pervon och försöka hala fram kuken för då åker den AV!

/L.

Fishy!

Help me god, I need this t-shirt:



Ska beställa härifrån a.s.ap.

/L.

Recept på "Classy"

Per person:

- 1 par stora svarta Wayfarer-glajjor
- 1 st mkt kort svart kjol
- 1 st cigg, ska helst hållas i mungipan medan lipglosset fipplas på eller börsen grävs i
- 1 st shoppingkasse från semidyrt klädmärke
- 1 st Bag-in-box Jeltsin vodka i stadigt grepp

I'm so ladylike.

/L.

Rapport från bortre änden av Never Never

Malmö, Vogon Variety:

00.25
Sandra: alltså när jag är med dig så känner jag mig alltid som en seriefigur i en rolig serie om två sura goter.
Liza: åh tack det var den finaste komplimang jag någonsin fått!

00.50
En man i kilt visar sig inte ha någon under sagda kilt. Brännande känsla i hornhinnorna och en önskan att klösa ut dem infinner sig.

01.20
En man i kilt och läderjacka har med sig ett gigantiskt horn som han envisas med att hälla över sin fatöl i och dricka ur.

Den bestående frågan är vad gifter tråksynthen med killarna i kilt? Vad är den gemensamma nämnaren?
Det fanns ett helt gäng av dem, i långt hår, taskig hårdrocks-t-shirt och kängor. Sedan när blev den klädseln vanlig på synthspelningar/klubbar?

/L.

babies or basket?

Jag läser regelbundet en skvallerblogg som fokuserar mycket på Brittan och på senare tid har en sak stört mig en del.
Killen som skriver den gnölar mycket över att hon är ute på stan varje dag och går på basketmatcher och tränar et cetera.
Ojojoj, Brittan borde stanna hemma och hänga med sina barn istället, varför har hon aldrig barnen med sig ut, varför går hon ut varje dag?
Och jag känner bara: Amerika, Amerika.
Landet där fenomenet att lämna bort sina barn på dagis varje dag för att kunna jobba är okänt. Så om Britters har en nanny och umgås med sina ungar på kvällarna, då är det hemskt. Hon borde sitta inlåst dagarna i ända med barnen för att räknas som en god mor. Jag tycker det verkar sjukt vettigt att inte konka runt på sin kända bebis överallt. Låt ungarna slippa paparazzistressen och leka med nannyn.
Människan ha suttit inlåst i en månad. Låt henne luncha, kolla på basket och shoppa. Hon är i alla fall inte ute och visar muffen med Paris Hilton.
Dessutom har kvinnan för första gången i världshistorien kläder på sig som ser ut att
1)vara hennes storlek
2)inte ser ut att vara utvalda av en galen hillbilly
Let's just be happy about that.

/L.

Prestationsångest, the plague of a generation.

Sådär en gång om året brukar jag lite lägligt få jag-har-inte-gjort-något-med-mitt-liv-ångest.
Det känns liksom som en liten stress, som att... vad har jag GJORT med all min tid, med tiden som skulle elda mig fram till det där stället där det helt raka spåret som skulle bli resten av mitt liv?
Som Winona sa i nån film "I was supposed to BE someone at 23".
Vid de här tillfällena känns det även som om pecis alla andra gjort något stort och viktigt med sin tid. De pluggar långa jobbiga utbildningar och som ska göra dem till Någonting, eller så har de 9-5 jobb som ger stadig lön varje månad, jippie! Eller så är de framgånsrika och semikändisar eller ska bli programledare eller skriver artiklar i tidningar eller ska bli elktrisk ingenjör eller något annat mycket viktigare och mer vuxet än jag.
Ibland påminner jag mig om att jag göra något jag älskar och hoppas kunna tjäna okej pengar på en dag och att det får mig att må otroligt bra.
Och sedan då och då så slår den där ångesten till: men jag ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR ingenting! Jag har ingen utbildning.
Jag har ångest, men jag har inte heller lust att utbilda mig till något jag inte vill bli och sitta och vända papper på något kontor resten av mitt liv.
Är det bara jag eller händer det alla andra också?
Är vi generationen som alltid kommer att undra vad vi ska bli när vi blir stora?
Ibland känner jag mig som Jay, Silent Bob, Wayne och Garth på samma gång.
Oftast mest som Jay.

/L.

Spoke to soon...

Jag fnös just över hur folk stönat över att Passion of The Christ är en sådna blodig film.
Det visar sig att jag kanske fnös för tidigt.
Urk.
Fast det visar sig också att det finns mycket i filmen som gör mig mer illa till mods hos än själva köttslamseflygandet. Skoningslösheten hos folkmassorna och soldaterna, t ex. De känslor som väcks av de delar av filmen som inte är den bloddrypande piskscenen är mycket starkare än obehaget över just den.

/L.

Påskafton chez Aspudden

Påskafton.
Åkte till Åhléns och spanade runt lite efter jobbet. Trodde det skulle vara helt dött, men det var en del folk ute. Lång promenad från T-centralen till Zinken.
Varm sallad med potatisklyftor och haricot verts, och chocolate cookies & cream-glass.
Har en hemanent i och håret sälpper sinnessjukt mycket färg. Funderar på att ta mig en liten tur in i de rödhårigas land efter det här. Då blir jag röd och krusig. Vi får se. I värsta fall är ju röd en färg som går att färga över alldeles utmärkt. Men jag tänker att det kunde vara skojigt med lite variation efter de senaste 5 svarthåriga åren.
Snart ska jag plugga lite till tentan och kolla på några favoritfilmer i sträck: Kill Bill, Stolthet & Fördom och äta ovan nämnda glass.
Den är den bästa glassen och den smakar precis det den utlovar och inget annat märkligt: krossade Oreokakor och grädde, fast kallt. Mmm. Glasshusets hemmagjorda smäller dock lite högre än Hägen Dasz.

/L.

another meaningless test

För att ta det här testet, svara på frågorna, googla svaret och ta med den första bilden som dyker upp.

1. Your age on your next birthday:



2. Your favorite color:



3. Your middle name:



4. The last meal you ate:



5. Your bad habit:








6. Your favorite fruit or vegetable:



7. Your favorite animal:



8. The town you live in:



9. The name of your pet or last pet:





10. Your SO or best friend's nickname:



12. Your crush's name:



13. Your occupation:



14. Your birth city:



15. Your favorite song:

Didn't you notice all his Cher albums?

Jag såg precis ett bisarrt underhållningsprogram från E!, eller Star eller vad det heter, där en kvinna precis konstaterade att en kille påstod sig inte veta att han vad bög när han gifte sig. Hennes kommentar var "Hello, didn't you notice all his Cher albums? And if a guy shows up in a pair of pants and ask 'do I look hippy in these?', then you *know*!"

Ok, det här är ett bajsigt underhållningsprogram, så jag väntar mig ingen djup könsanalys. Men jag blir alltid lite tjurig när jag hör sådana här superstereotypa kommentarer upprapade så där i förbifarten som vore de allmängiltiga.
Ja för alla bögar är precis som... tjejer? Och om en person på något sätt bryter mot sin av gud givna könsroll så är personen absoluuut homo.

Gud jag blir så trött, finns det någon som fortfarande tror att det är så det funkar, på allvar?

/L.

Dagens Sanning

Vet ni varför åtta av tio svenskar inte vill köpa hushållsnära tjänster?
Det gör jag, men det gör Linda Skugge också!
Jag har inte varit inne på Linda Skugges hemsida på... ja, månader, jag hade faktiskt glömt att fanskapet fanns. Men nu ikväll kom jag ihåg den och som vanligt slår Linda världsrekord i ignorans.
Jag tänker inte lägga in ett citat här, för du kommer säkert Führer Mutti att go banans om copyright nästa vecka.
Enligt Linda skugge vill folk inte köpa städhjälp för tänk om, ve och fasa, städaren använder samma trasa till toa och kök? Och gud vad jobbigt det är att lära upp folk till att städa som man vill.

Jag för det är ju verkligen DET som är problemet. Inte att folk fortfarande inte har råd. Nejdå.

Alltså, jag vågar aldrig flytta till ett hus och bli morsa. Moderatpersonligheten verkar ju bara växa ut som en jättevårta på skallen och ta över hjärnans vanliga plats hur fort som helst. Spring för livet.

/L.

Gnäll.

Mitt humör är på en sådan bottennivå just nu.
Mitt hus är typ ett U-land. Mitt varmvatten kommer och går, den ena tvättmaskinen är trasig (det finns två maskiner på 2 hus) och för inte så länge sedan var torkskåpet trasigt i ett flera veckor. Jag betalar 103 spänn per kvadrat här, jag ska fan ha varmvatten vilken tid på dygnet jag än vill duscha eller diska.
Jag hatar min värd. Hatar hatar hatar. Jag älskar den här lägenheten, men just nu ångrar jag hett att jag inte bara stod ut och väntade på att min gamla värd skulle hitta en ny lägenhet i ett av sina andra hus. Om de bestämmer sig för att bygga radhus fem meter från mitt hus, då blir fanimej medlemskapet på DN Bostad aktiverat igen.

Försöker peppa genom att lyssna på Send Me An Angel med Real Life, men det går trögt.
Jag vill inte tvätta, jag vill ligga i sängen och läsa Prep och äta äpplen.

/L.