yanking my chain?

På text-tv står det att JÄMO Claes Borgström hoppas av sitt uppdrag för att starta advokatfirma med... *trumvirvel* Thomas Bodström.

Men, det är väl inte första april förrän efter midnatt?

/L.

Mission Accomplished

Mission: Get shitfaced and dance at Grottan. Status: Accomplished.
Lyckades uppfinna ett nytt Jacki Chan inspirerat danssteg som gick ut på att peta J i näsan och skalla henne samtidigt. Detta uppfanns i den extas som infann sig när det söta lilla gotkillen spelade "wake me up before you gogo" med Wham! Åh Wham!
Nu ska jobba. Ugh.

/L.

Länge leve äktenskapet!

Hela veckan har jag förundrat lyssnat på radion och funderat på vad det är för fel på det här landet.
Gifta sig kan man få göra i kyrkan.
Eller borgerligt.
Och då har man ingått äktenskap.
Om man är heterosexuell alltså. Annars har man fått registrera partnerskap och eventuellt fått det välsignat i kyrkan.
Men nus ka partnerskapet tydligen avskaffas och alla homon ska också få gifta sig, på riktigt, och de juridiska rättigheterna ska vara precis som de heterosexuellas.
Men äktenskap ska det inte kallas.
... eh, nähä, så VAD är då poängen med den här ändringen?
För trots vigsel i kyrkan så vill inte svenska kyrkan att det ska få kallas äktenskap.
"Ordet äktenskap är av tradition så kraftfullt förknippat med relationen mellan man och kvinna," säger Claes-Bertil Ytterberg.
Gud, jag har aldrig hört något så dumt. Ordet "idiot" är kraftfullt förknippat med ordet "kristen" för mig, men jag snörper inte på munnen om man använder det vid andra tillfällen. Se vad generös jag är.
Och präster i kyrkan ska själv få välja om de vill viga homosexuella eller inte, för det kan ju vara känsligt och så.
Då undrar jag ju spontant om de kan få välja bort att viga heterosexuella också, om det nu skulle kännas känsligt och provocerande för någon? Om de kan få neka vem som helst de inte "godkänner" vigsel, för det vore ju faktiskt mer rationellt.
"Nej tyvärr, jag skulle inte må bra av att viga just er två till äkta makar, tyvärr."
Jag har förstått att det här med homosexualitet tydligen är en känslig grej för många kristna, medan andra kristna hittar kryphål och känner sig både icke-hetero och älskade av gud.
Sverige är sekulärt. Stat och kyrka är skilda åt.
Är det inte dags att lite fler institutioner får vigselrätt, som inte är religiösa samfund, för att utöka utbudet på den borgerliga fronten och minska det drastiskt på den religiösa?
Varför har vi inte en standardiserad borgerlig vigsel som ger alla som ingår äktenskap samma juridiska rättigheter och så får man välja till sin eventuella religiösa välsignelse. Då får alla göra som homosarna gör idag. Så kan alla religiösa institutioner _säga_ vad de vill om äktenskapet och sin bullshit om vad som räknas och vad som inte räknas som en legitim relation, men rent pappersmässigt, praktiskt kommer ingen att kunna se några skillnader i procedurerna.

Jag har inget emot att kyrkan viger människor.
Men jag tycker inte att kyrkan ska ha rätt att neka någon som bekänner sig till den kristan tron att få viga sig i kyrkan.
Isåfall tycker jag att de ska fråntas vigselrätten. Det är 2007, det är Sverige och vi stiftar ständigt nya lagar för att förhindra diskriminering av människor. Jag trodde vi hade kommit längre än att då tillåta människor som grundar sin diskriminering på religion att hållas. Jag menar, vi slaktar inte djur kosher i Sverige eftersom djurskyddslagarna inte tillåter det och det står högre upp på dagordningen än rätten till kosherkött. Vanligt kött får duga, tycker man. Man tänker sig någonslags liknande logik i det här fallet. Men sedan å andra sidan så får ju folk som Åke Green hålla på som de gör, så länge de stoppar in sin skit i en predikan.

Jag fattar inte varför man vill vara med i ett parti som inte vill erkänna ens existens, typ alla bögar i Kd. Kan man inte vara kristen och sosse? Kommer kristen alltid sammanlänkat med sunkig kvinnosyn, och stelopererad familjepolitik?
Men om man inte kan respektera alla sina medlemmar (som svenska kyrkan) och deras tro och rätt att få ingå äktenskap välsignat av den tron, då kan man lika gärna låta bli att viga människor alls, för då ha man uppenbarligen inte begripit vad den typen av välsignelse kan betyda för troende människor.

/L.

PS.
Det är dessutom svårt att gå ur skiten. Jag skrev dit för att få reda på vilken församling jag tillhöra nu när jag flyttat och vart man ringer för att gå ur (det står "kontakta din försmaling" på hemsidan). Jag fick ett långt mail om varför jag borde fortsätta vara med samt att ajg skulle "kontakta min försmaling" om jag inte ville vara med. Eh...

Hitlers Hantlangare

Det går en reklam på TV just nu som gör mig helt trött.
Den är för en DVD som heter "Hitlers Hantlangare" eller ngt liknande och där konstateras det att den behandlar "det mörkaste kapitlet i människans historia".
Gud, kan ni sluta någon gång?
Holocaust var inte det första och inte det sista folkmordet i mänsklighetens historia. Det är inte det enda tillfället när ett folk valt en ledare som gått bananas och blicvit totalitär, det är inte det enda tillfället när folk satts i läger och torterats och dödats. Folk sitter för fan i läger NU. Men
Men om vi stirrar oss blinda på Holocaust så behöver vi inte tänka så mycket på Darfur eller att en av världens supermakter invaderar länder till höfer och vänster, sätter folk i fängelse utan åtal och torterar dem och tar bilder.
Och om vi när vi stirrar oss blinda på Holocaust dessutom koncentrerar oss ENBART på att nämna judarna, då behöver vi inte tänka på alla romer, frimurare, homosexuella, kommunister, jehovas vitttnen, polacker och slaver som också sattes i läger eller bara dödades rakt av. Anledningen till att det inte dog lika många av de grupperna är att det inte fanns lika många av dem, eller att väldigt många männsikor innan Hitlers Nazityskland ansträngt sig för att inskränka judars fri- och rättigheter.
Vi behöver inte heller tänka på att människor fortfarande systematiskt förföljs mördas runt om i världen idag. Och det är antagligen lättast så, om vi kan låta det få vara något vi i frid och fröjd kan förfasas över.
Men det står mig upp i halsen.
Det var över 50 år sedan och det var fruktansvärt, men medan vi spenderar tid med att rysa över hur hemskt det var då och resa minnesmärken så diskuterar vi också om det som händer i Darfur just nu _verkligen_ kan kallas folkmord.

/L.

Jag vill inte vara 49% Ayn Rand!

Jag gjorde ett test om moral & filosofi .
Jag blev Sartre! 100 %! Jag är så stolt över mig själv! :) Jag minns att jag läste Äcklet när ajg var 15. Jag ville inte konfirmera mig och när mina kompisar fick konfirmationspresenter fick jag en trave böcker av Mamma som hon tyckte var "bildande" (istället för konfirmationens bildning) och i den högen fanns Äcklet och en novellsamling med bl a noveller av Sartre. Jag satt och läste dem när mina kompisar var på konfirmationsläger och gjorde vad det nu är för meningslöst trams folk gör där.

Här är min resultatlista:

1. Jean-Paul Sartre (100%)
2. John Stuart Mill (69%)
3. Kant (68%)
4. Jeremy Bentham (65%)
5. Spinoza (64%)
6. Aristotle (56%)
7. Aquinas (56%)
8. David Hume (52%)
9. Epicureans (52%)
10. Ayn Rand (49%)
11. Stoics (43%)
12. Prescriptivism (42%)
13. St. Augustine (41%)
14. Nietzsche (39%)
15. Nel Noddings (36%)
16. Plato (33%)
17. Ockham (26%)
18. Thomas Hobbes (26%)
19. Cynics (10%)


/L.

Because we're young

Efter en bag-in-box vitt vin med Johanna, ackompanjerat av Heathers, en live-dvd med Pulp, en fyllepromenad till tobaken och porr-livs efter cigg och läsk, följt av Suedes samlade videos betalar jag förvånansvärt lite bakfylla idag.
Tog en lång promenad och fotograferade lite.





Uppdaterade även garderoben en smula på H&M med hjälp av clubrabatten och presentkortet från farmor.
Har spenderat kvällen med att tvätta spisen med stålull.


/L.

Goggles.

De senaste tre dagarna har följande fantastiska googlingar lett hit:

frågor om hitler

hudfärgat läppstift

snor bajs

britny spares naken

briney sprit

nakna pojkar

cityakuten luka kovac bilder

elchocka dig själv

snuskiga bilder

stina lundberg dabrowski idiot


Jag blir så glad. Jag hoppas att ni alla hittade något.

/L.

Nostalgia Locomotive

Igår pratade vi om barnböcker och hur man glömmer bort en älsklingssaga för att sedan 19 år senare springa på boken och få enorma känslor av nostalgi och plötsligt minnas allt EXAKT.
Ibland kan kläder ge mig sådana vibbar. Jag älskade ballerinaskor när jag var liten. Jag hade dem jämt. Sedan blev de omoderna och försvann. För sju år sean började jag leta efter ballerinaskor igen, men de stod inte att finna. Nu när de är tillbaka sedan några år hamstrar jag glatt ballerinaskor som en tok och har dem hela sommarhalvåret så mycket jag orkar. De får mig att känna mig.... ja, inte liten, men jag får en känsla av lätthet som är helt oförklarlig. Jag blir lite grann den där lilla flickan som inte behövde hantera några större problem och eller tänka på jobbiga saker eller ta något ansvar, eller hade haft några jobbiga eller betungande upplevelser. Och det är en skönt liten bit att locka fram.

För några dagar sedan mindes jag en helt annan sak från barndomen av en lika oförklarlig anledning när ajg stod i köket och skulle vika ihop en tom pappkasse från ICA.
Jag är 5 år. Det är nära jul och på dagis ska vi sätta upp något slags julspel. I julspelet ska vi spela ut en saga ur en bok vi har och julbocken ska komma med paket. Fröken bestämmer att jag ska spela julbocken. De har inte gjort någon mask med getansikte och horn än, inga av kostymerna är klara. Så när vi ska repetera våra repliker ur sagoboken för första gången tar fröken en stor pappkasse och klipper två hål i den för ögonen och så hår jag ha den över mig, stället för gethuvud-masken. Jag är liten och påsen är stor, den räcker mig nästan till knäna. Jag fryser helt. Jag får inte fram ett ljud därinne i påsen. Inte ett knyst får jag ur mig när fröken ber mig upprepa min replik. Tillslut blir hon irriterad och säger att någon annan får spela julbock och tar av pappkassen. Lättnaden sköljer över mig.
Varför mindes jag det just idag?

/L.

Hemma #5

A: Alltså gud vad jag känner att jag är inne på det här med satanism och DJÄVULSDYRKAN just nu!
Jag: *skeptisk blick*
A: Alltså, riktigt riktigt inne!

Ridå.

Älskade Powerbooken.

Blä,
just nu känner jag mig skitgnällig.
Jag måste å det snaraste bestämma mig för hur ajg vill göra med min dator. Just nu ligger den på inLife och väntar på att bli skrotad eller reparerad.
Jag har ångest.
Jag ÄLSKAR min PowerBook. Den är den bästa dator jag haft. Den är pytteliten: 12 tum och tunnare än iBooken. Den har hållit jättebra tills den fick bada i mjölk och cd-spelaren och batteripaktetet dog.
De nya macbookarna är mycket fulare och större.
Och de kommer med Word.
Jag HATAR Word. Det är ett värdelöst jävla skitprogram och nu visar det sig att om jag köper en ny dator kommer jag att behöva betala extra för att få mitt gamla Apple Works överflyttat eller köpa en ny version.
Det suger.
ALLT suger. Jag vill bara ha min gamla dator tillbaka.
Men det är inte vettigt att laga en utgången dator för över 8000 kronor.
Ni vet dte där S&TC-avsnittet när C'c dator kajkar ihop och blir en Sad Mac och hon får psykbryt?
Så känns det. Jag hatar när min dator går sönder. Det känns alltid som om hela mitt liv finns i den och som om det försvunnit. Nu har jag ju visselrigen prydligt backuppat den här gången, så allt finns kvar, vilket gör katastrofen lite mer uthärdlig.
Men jag gillade den datorn så himla mycket, tangentbordet, storleken, tunnheten, ytan som inte blev flottig... när jag hittar prylar jag gillar tar jag hand om dem och de kan hålla i flera år. Jag har skor som är sju-åtta år gamla, kläder också. Jag har MiniDisc-spelare som fortfarande fungerar fast de blev outdated för fyra år sedan.
Jag blir fäst vid saker jag gillara tt använda. Jag formligen hatar när de går sönder.

Men faktum kvarstår: antingen så köper jag en ny dator som jag inte riktigt gillar eller vill ha eller så betalar jag bara för felsökningen.


/L.

Gah, nu är det äntligen över.
Skönt, och det var roligt till slut också modevisningen på Kulturfeministfestivalen.
Alla modellerna var så himla duktiga och vi stod i kulisserna och bara gapade när vi hörde publiken busvissla och applådera. Helt galet!
Känns otroligt skönt att äntligen vara klar.
Behöver komma ikapp med lite beställningar på silversmycken och tröjor till diverse ställen.
Nu ska jag ta en lång promenad och köpa en kavaj på H&M och sedan hämta allt skrotet som blev kvar på universitetet.

/L.

Stress & önskefylla

Alltså, jag önskar att jag hade lite mer tid att skriva putslustiga inlägg här, men putslustet uteblir p g a 3 stora aber:
1. Jag ahr ingen dator hemma
2. Seven Eleven är inte världens mest inspirerande plats att skriva på
3. Jag känner mig just nu stressad beyond belief.
Logga måste skickas till festivalfolket, programmet har fel datum, musik måste bestämmas och fixas och jag kan inte bränna några skivor och min ipod glappar och min katt glappar också, idag bröt min symaskin ihop och fick åka till teknikern och jag bara får paniiiiiik.....
All teknik omkring mig kolar av bara jag tittar på den just nu. Jag kanske har utvecklat en konstig aura med elektromagnetisk puls som slår ut allt från symaskiner till ipods. Jag bara väntar på att mobilen ska säga haverera, för total katastrof.
Och imorgon tänks det att jag ska gå på kurs och glödga silver och vara harmonisk.

ALLT JAG VILL GÖRA ÄR ATT BLI FULL.

Not so very ladylike, I know.

/L.

Hat.

Jag är just nu datorlös, därav tystnaden.
När jag kom hem i lördasg natt/söndags morse hittade jag min dator i en stor pöl mjölk. Grr.
Jag sitter alltså och surfar på 7/11 igen. De spelar Waiting For Tonight med J Lo.
Powerbooken är just nu på Inlife för att bli undersökt. När jag kom dit kände teknikern igen mig och frågade vad som hade hänt med datorn den här gången. Det är INTE ett bra tecken. De har skickat ett kryptiskt mejl om att de håller på och undersöker den, men inget om ifall den är död/döende eller kan bli frisk. Grr.
Staplat ovanpå den rena irritationen över att min dator kollapsar igen kommer stressen av att ajg just nu har en hemtenta som ajg inte kan skriva på. Eller, jag läser och skriver i anteckningsboken, men jag kan inte jobba med texten någonstans, har inte tillgång till någon anna dator och med bara 7 dagar på mig (sedan i måndags) så hinner jag inte skriva hela texten och sedan sätta mig och skriva in den på en dator. Det är inte fysiskt möjligt. Vilket betyder omtenta.
Helvete helvete helvete.
Nästa gång jag skaffar en dator, eller när lilla älskade Powerbooken kommer hem ska den förses med fingeravtrycks lås samt ett alarm som ylar högt när någon annan än jag petar på den.
Teknikern föreslog även krockkuddar och plastfodral. Jag är helt på.

Med andra ord är jag ungefär 50 % av dagarna kokande sur. Om jag hade haft råd hade jag köpt en stor låda gammalt porslin på Myrorna och kastat från balkongen.

Och förretsen så fyller jag inte år i år. Jag har inte tid att fylla år den 10 mars i år, jag hör av mig och berättar när jag har bestämt mig för att fylla i år istället.

Men jag har iaf fått en tjusig röd lampa i för-födelsedagspresent. Me likes.
Jag har dessutom hittat Drömtapeten. Den ska införskaffas när ekonomin tillåter dylik lyx.

/L.