wake up and smell the hetero

Jag är så trött på er.
Vet ni det?
Jag har känt ett par stycken precis som er och jag är så trötta på er allihop, men du är den senaste i raden och du är verkligen en studie i brist på identitet.
Först så skulle det knullas med killar. Gärna alla killar som kom i vägen. Gärna din bästis pojkvän, gärna min nyblivna expojkvän, gärna min roommates pojkvän, gärna mitt nya span som du visste om. Eller random kille från krogen som du sedan obsessade över i månader för att han inte ringt. Gärna de allra mest olämpliga män som gick att gräva fram i förhållande till folk omkring dig.

Sedan plötsligt så var du jätte jätte superlesbisk. Bara sådär, efter att ha skrutit med lite bisexualitet och show off-hånglat lite på krogen med diverse tjejpolare så var du nu Den Mest Rabiata Flatan På Den Här Planeten.
Håret skulle rakas av, obscena tröjor skulle bäras, konst med fittor skulle målas och seriösa djupa förhållanden med kvinnor skulle inledas. Det skulle skrikas "inga mer kukar!" och det skulle gås i Pride-tåg och viftas med regnbågsflaggor. Och bisexualitet, pft. Då har man bara inte kommit på att man är homosexuell eller vågat gå hela vägen än!

Och så den totala ångesten när INGEN BRYDDE SIG.
Visst var det jobbigt att alla dina kompisar bara gratulerade till kärleken, gratulerade till sexualiteten och betedde sig precis som vanligt eftersom ingen tyckte det var vidare upprörande med lite homosexualitet. Eller obscena tröjtryck.
Hela upproret helt åt helvete!
Det värsta var ändå att du liksom började ta ut det på folk omkring dig. Alla som inte var superlesbiska och rakade och passade in i homo-normen kunde inte vara feminister, absolut inte fatta queerteori. Herregud, har man ett heterosexuellt förhållande är man knappt människa och det skulle vi få höra hela tiden.
Det absolut värsta var ändå när du ifrågasatte min kompis rätt att gå i Pride-tåget, då hon för tillfället var i ett heterosexuellt förhållande, eller att jag fick rea på att du presenterat mig som din flickvän för folk du ville stila för på krogen under perioden när jag raggade på dig och du betedde dig som en kall fisk så fort vi blev ensamma. Eller för den delen, när vi var på ett queerfeministsikt möte och du outade mig som hetero, gång på gång, för att trycka ner mig och plocka påoäng och dessutom pratade över huvudet på mig och avbröt mig och använde precis alla härskartekniker. Tro mig, det sista jag behöver är någon som kommer och sätter sig på mig, vare sig flata eller machoheterokille. Jag betackar mig.
Men vet ni vad det värsta med er är?
Bara sådär, helt plötsligt så har all extremt gapig in-your-face homopropaganda om vilka extrema normbrytare ni är plockats ner från era hemsidor. Plötsligt är det jävligt tyst.
För nu har ni ju pojkvänner! Och det är UNDERBART! För det är ju faktiskt _människor_ som är viktiga, inte kön och ni är ju fortfarande homosexuella innerst inne, faktiskt.
Som om vi inte visste det hela tiden och hade kommit fram till det för länge sedan, när ni såg ner på oss som faktiskt var era vänner, för att vi inte var tillräckligt queera och häftiga i era ögon.

Så nu, när vi har pjkvänner igen, är det okej att jag också har en nu, får jag vara med och leka nu igen då, och bli behandlad som en människa och inte som en idiot?

Gud, jag hoppas ni skäms över er själva och hur ni behandlat folk omkring er.
/L.

Jag bjuder på den.

Karin och jag pratade om feelgood-filmer en dag.
Sådana där man oftast plockar fram när man är ensam och behöver bli lite uppiggad. Och som mer än ofta är lite lätt pinsamma. Inte så att de kanske direkt är pinsamt dåliga, utan mer för att man aknske inte vill erkänna att man grinar varje gång man ser dem, eller får en varm mjuk luddig känsla i maggropen av.
Karin nämnde några bra exempel.
Men jag kom inte direkt på några som kändes riktigt riktigt pinsamma.
Alltså, mina bästa feelgoodfilmer är ju Dracula och Kill Bill. Finns inget som gör mig så glad och ger mig en sådan totalt härlig känsla i hela kroppen som de.
Ja, förutom då den obligatoriska förkärleken för slemmiga Jane Austen-filmatiseringar och då i synnerhet Stolthet och fördom och Förnuft och Känsla, samt ett osunt svärmeri för Alan Rickman.
Karin konstaterade att visserligen så tyder ju det på en viss romatisering av vampyrer (för Dracula är ju sanslöst slmmigt romantisk) och det är ju iofs ganska pinsamt... fast det är ju fortfarande en väldigt snygg film och så väldigt vampyrfanatisk är jag inte, trots mitt intresse, att det blir direkt alarmerande pinsamt.
Och vi är många som har suttit och proppat oss fulla med choklad och spolat dyk-scenen med Mr Darcy fram och tillbaka, fram och tillbaka....
Men igår kom vi på det.

Jag råkade medge att jag kan stå ut med nästan vilken film som helst med Hugh Grant.



För tja, även om han alltid spelar lite samma roll och alltid är lite mesig så är han aldrig så mesig att han är helt avtändande och hans karaktärer är nästan alltid sympatiska och trevliga, utom Daniel Cleaver och jag kan faktiskt fortfarande se honom i trevliga roller efter fiaskot med den där prostituerade och han har ju ändå åldrats rätt väl och så har han ju så trevliga ögon och går ju lätt att titta på i 2 timmar...
Och där någonstans insåg jag vad som bluddrade ur munnen på mig och frös. Karin såg alldeles lycklig ut när hon konstaterade att jag verkar ha en fet soft spot för Hugh Grant.

Och DET, min damer och herrar, det är verklign pinsamt i en klass för sig.
Jag ryser lite bara jag tänker på det.
Jag känner mig lite smutsig...

/L.

Hata SL, part infinity.

Så nu kostar det 40 spänn om man skulle behöva köpa biljett på bussen eller av spärrvakten i Stockholm.
Om man köper ett förköpshäfte kostar det som vanligt 18 spänn per biljett.
Man kan inte längre köpa förköpshäften av späärvakterna (man har aldrig kunnat göra det av busschafförerna).

Det här är så jävla märkligt.
Jag greppar att de måste göra något åt att en massa busschafförer blir rånade när de har stor dagskassa.
Men det är ju något som går att lösa på en massa sätt.
Man skulle kunna låta stationsvärdar hämta pengar oftare på bussarna (de gör det i spärrarna, man bara ringer dem så kommer de).
När man brukade kunna köpa bussremsor a 145 spänn styck på bussarna var rånen inget problem. Men man kan inte köpa förköpshäften för 180.
What?
Inte heller kan man köpa förköpshäftena av spärrvakterna.
Och det är ju bara helt uppåt väggarna.
VARFÖR DÅ?
Om man inte kan köpa biljetter av spärrvakterna, varför i helvete sitter de då ens där?!
Jag ska be att få poängtera att det är svårt att bli rånad i en spärr. Det finns ett väldigt bra skyddsystem och man får inte under några omständigheter släppa in någon i spärren som inte arbetar på SL.
Så nu får man bara köpa biljetter av ombud och på SL-center. Det finns typ... tre SL-center i hela stan.
Det finns _ett_ ombud där jag bor. Han tar inte kontokort. Om bankomaten här pajar eller han håller stängt en dag så kommer en väldans massa männsikor som inte har cash på sig att behöva planka.
Det här systemet är så jävla undermåligt.
Varje gång jag kommer tillbaka hit från antingen Skåne eller England blir jag helt paff över SLs totala brist på kompetens. Det finns redan företag som använder färdiga system för att betala med magnetkort eller sms, Arriva som kör bussarna i Skåne använder ett som funkar utmärkt.
Varför Connex fortfarande får lov att köra tåg och bussar här övergår mitt förstånd. De har ju såklart erbjudit sig att köra till det lägsta priset och därför väljer SL dem. Men de har ju helt sabbat kollektivtrafiken i Stockholm.

/L.

Beta-hat mm

För det första: Jag hatar Blogger Beta. Varje gång jag ska logga in så fungerar inte mitt password. Jag måste ändra password varje gång jag ska logga in. Jag fattar inte vad problemet är. I hate the shit.

För det andra: Om man ska skriva en blogg och framföra en massa åsikter så ska man nog fundera på vad man ska göra om folk inte håller med om det man skriver om och lämnar kommentarer där de uttrycker det mer eller mindre vänligt. Ska man stänga av kommentarfunktionen? Ska man konfrontera dem? Ska man skälla på dem offentligt på sin blogg?
Valen är många, men man kan inte vara en ständigt sprutande åsiktsmaskin och sedan säga till andra att de _inte_ får vara det. Det är klart att man alltid kan avkräva folk lite artighet och saklighet. För å ena sidan så är internet precis som verkligheten: man blir ledsen när folk är taskiga. Å andra sidan så säger folk ständigt saker på internet som de inte skulle säga ute i verkligheten.
Pudelns kärna är att om man inte har kan ta kritik när man skriver åsiktsstinna texter på internet så kanske man skulle sluta med det. Precis som man nog inte ska anmäla sig till Big Broter och sedan gnöla över att alla såg en knulla på TV.
Lite självbevarelsedrift, lite självinsikt. Maybe?

/L.

Girls Gone Wild

Igår var planen att träffas hemma hos Johanna, förfesta, piffa och sedan gå till Lino och dansa till schlager.
Webbkamera.
Lipgloss.
Hallondrinkar.
Dock urartade förfesten till allmänt Singstar-mayhem.
Bel Hamim sjöng Crazy.
Johanna sjöng... typ alla låtar med alla indierockband på skivan.
Jag sjöng Celebrity Skin.
Sedan försökte Bel Hamim och Johanna sjunga The Greatest Love Of All, men då klappade hela spelet ihop.
Ha ha ha...


What can I say, it was glorious.

Vidare till saker jag inte förstår.
Det finns en tv-serie som heter Eve. Sångerskan Eve spelar huvudrollen i serien.
Huvudrollen heter Shelly.
.
.
.
...eh?

/L.

Back to Brick Lane

Imorgon åker jag till London.
*happiness*

/L.

Titel.

Ha ha:

My Peculiar Aristocratic Title is: Countess Hermeline the Chimerical of Hope End Get your Peculiar Aristocratic Title

/L.

Emo?

Nu känner jag mig så jääävla gammal. Men please enlighten me.
Vad är "emos"?
Alltså, jag greppar att folk kallar en musikstil för "emo" och att det uppenbarligen är de som lyssnar på den som kallas "emos".
Men vad är det och vilka är de?
Har all aningen deppig rock och pop gått och börjat kallas emo?
Kallas plötsligt alla tonåringar med för mycket svart runt ögonen och randiga strumpbyxor för emos?
Kan inte någon snälla bara reda ut det här för mig.

/L.

Ångest, Antibiotika och Spök.

Jag skriver på min tenta. Jag har ångest. Jag har läst allt jag måste läsa, nu klockan halv två på natten coh måste bara formulera det riktigt långrandigt i text för att komma upp i rätt sidantal.
Men någon stans har jag kommit in i den där andra andningen.
Det kommer att gå.
Jag ska fixa det, jag har börjat tro att det kommer att lyckas, efter flera timmars läsande och tre koppar svinstarkt te med sanslöst mycket honung i.
Jag har kommit över tröttheten efter att ha jagat barn i en och en halv timme i mörker utklädd till Svarta Madam, jobbat och dessutom går jag på antibiotika.
Plus att jag nu ikväll iskallt resonerade som så: visst, fan det gör ont i infektionen i tandköttet. Fine. Men smärta fixar jag. Vad jag inte fixar är att skriva en text som går att läsa imorgon på Citodon. Citodonen hägrar på horisonten långt där bortom tentaskrivandet.

När den här tentan är klar ska jag bli full.
Jättejättefull.
Jeltzin-bag-in-box-jättefull.

/L.

Det är fel på min hjärna. Och din.

Annica Dahlström.
Var ska jag börja?
Jag tror jag börjar med att säga "Jävla kärring, försvinn och sluta förstöra mitt liv!". Så. Då var inledningen klar.

Hon startar friskt med att konstatera att kvinnor "tvingas" att bli "mer som män" för att lyckas i arbetslivet.
Sedan avslutas artikeln med att hon konstaterar att hon nog har mycket "manligt" i sig, annars hade hon nog aldrig uppnått den position hon har.
Konstpaus.
Eh?
Så alla kvinnor som vill arbeta när de fått barn har TVINGATS till det? Jag antar även att alla pappor som är pappalediga då också har tvingats till det, eftersom de egentligen vill vara mer macho?
Vidare så hävdar hon att pappor aldrig bör ha det övergripande ansvaret för barn, eftersom de är sämre på "passning" och att barn som växer upp med sina fäder får en otryggare miljö och därför blir deprimerade och stressade.
VAD har det med något att göra?
Män ska dock inte känna sig kränkta av resonemanget att de är olämpliga att ta hand om barn, eftersom "vi kompletterar varandra".
Vad blir konsekvenserna av hennes resonemang?
Män bör inte jobba på dagis, som dagpappor eller på fritids?
Bögpar får inte adoptera, men lesbiska får?
Hon konstaterar sedan även att könet mest sitter i hjärnan och att lite blandning är bra och att man inte ska känna sig pressad av att det är en så tydlig uppdelning mellan manligt och kvinnligt. För vi får inte säga att män ska vara si och kvinnor så.
Men... det är ju det hon gör!
Hon säger att män och kvinnor är bra på helt olika saker pga sitt kön och att det sitter i hjärnan!
Betyder det att avvikare har fel på hjärnan?
VAD går hennes argumentation i frågan egentligen ut på!??!
Hon ska dessuotm snart utkomma med en bok i ämnet.
Jag vet inte om man borde eller inte borde köpa den.
Å ena sidan borde man absolut läsa den för att kunna såga den.
Å andra sidan så vill jag inte betala kärringen en spänn.
Teoretiskt borde man nog stjäla den.

/L.

Heaven knows I'm miserable now.

Tentan börjar långsamt krypa ihop. Har fått ihop strax över en sida tätskriven text.
Georg Simmel börjar långsamt bli begriplig.
Fortfarande gorv ångest dock.
Men jag känner att jag måste lämna in något i alla fall, även om sagda något säkerligen kommer att generera omtenta.

Knarkar The Smiths.

BLÄRGH.

/L.

Pain, my ass.

Saxta från Tjuvlyssnat:

Två tjejer i 18-årsåldern sitter och snackar på tunnelbanan.
Tjej 1: Har jag sagt att jag gillar smärta?
Tjej 2 (tittar förundrat på sin smått masochistiska kompis): Va? Nej.
Tjej 1: Ja, alltså när jag skaffade min tatuering satt jag och asgarva.
Tjej 2: Asgarva?
Tjej 1: Ja, alltså jag satt i HELA 20 minuter och skrattade under tiden som killen gjorde tatueringen.
Tjej 2: Ok, men varför garvade du??
Tjej 1: Ja, alltså jag gillar ju smärta!!


Alltså, jag vill inte verka dryg nu. Eller jo förresten, det vill jag. Jag vill verka jävligt dryg. Och självgod. Starting now.
Ärligt talat, 20 minuter? Vad gjorde du då, en pytteliten delfin på ankeln? En liten stjärna i tumvecket? Fnys!
Inte ens min första tatuering tog så kort tid att göra, och det är en decimeterhög ankh. En tatuering som tar tjugo minuter att göra är ytteyttepyttefjutt-liten.
Kom tillbaka och säg att du gillar smärta när du suttit och druckit latte och läst deckare i en konstig vinkel i tre gånger tre timmar i stöten medan någon skinnflått hela överdelen av din rygg.
Amatör.

/L.

The Artist, formerly known as Farmor.

Till min stora förtjusning hittade jag det här i fönstret i badrummet när jag var hos farmor i julas.



Mycket kreativ juldekoration.
Förr burkade det sitta ett inspirerande kollage av bilder på Göran Persson när han är som fulast (farmors) och söta kattungar och hundvalpar (fasters) över toaletten. Det är nu nertaget och ersatt med amaryllisen.

/L.

Ångest.

Jag hämtade ut min tenta igår.
Jag har ångest.
Jag kan för fan inte svaret på någon av frågorna. Jag har läst böckerna, men jag kan inte svaret på någon av frågorna.
Jag kommer att köra. Jag kommer att få omtenta.
Jag har åååååångest.

/L.

All I want for christmas is calories and a bikini.

Ibland blir jag lite trött på skvallersidan The Superficial.
De har mycket roligt skvaller och bilder, men ibland uppskattar jag inte tonen. Eller rättare sagt: jag uppskattar inte det närmast tvångsmässiga sättet han har att kalla alla tjocka och håna dem för det. De som kommer undan är typ Jessica Alba och Mary Kate och Ashley Olsen.
Här har vi t ex Mariah Carey.
Galen? Yes.
Kan inte klä sig? Yes.
Anroektisk fysik? Nej, knappast.
Men jag skulle inte heller välja att kalla henne för "obese", dvs sjukligt överviktg.
Jag tycker hon ser ganska bra på den här bilden, om man bortser från faktumet att hon har en glittrig cape på sig. Mariah Careys vikt är nog hennes minsta problem, jämfört med hennes psykiska hälsa och hennes totala oförmåga att ta på sig något som inte gör något dåligt för hennes figur eller ser ut som något ur garderoben till Hookers On Ice.
Och jag blir så jävla trött, för han gör så här hela tiden. Han är väldigt rolig och vass, ofta på sin egen bekostnad och har inga problem med att driva med sin egen manlighet, men så fort någon över storlek 36 visar sig på stranden så är de strandade valar eller " eew groce!". Vi får se Jessica Alba flexa revbenen och då är hon jävligt hot, sedan får vi se Lindsay Lohan i bikini och det konstateras att jämfört med Alba så kunde hon lika gärna vara en 47-årig man.
... eh, jag vet inte ens hur jag ska kommentera jämförelsen.

Hallå, jag tycker faktiskt inte att jag är tjock. Jag tycker faktiskt inte det, trots inhandlade kroppsformande Bridget Jones-underkläder och klagande då och då över stora överarmar.
Men det finns folk därute som verkligen vill att jag ska tycka att jag är en strandad jävla val och borde förbjudas bära bikini.
Till er hälsar jag fuck you, fuck you very much, och i sommar får ni, ve och fasa, se mig i den här:



Den kommer att accentueras jättefint av min kritvita flourescerande hud och stora tatueringar.
I will be your bad ass-polkagris.

/L.

Hemma, #3

Liza: Woohoo, såg du hur hon (katten) backade och pep när jag fräste åt henne! Jag har äntligen fått henne att lyda mig!

Alex: Grattis, du har lyckats dominera något som väger mindre än ett mjölkpaket...

Ridå.

/L.

Alan Rickman, part 2

Jag fick bl a en box med alla utkomna Harry Potter-filmer av Alex i Julklapp.
Gissa vem som är min favorit i filmerna?



*swoon*

/L.

Tuberkulos och Guitar Hero

Igår startade inte som någon vidare bra dag.
Vid tre-tiden sniglade jag ur sängen efter en natt av hosta-tills-jag-spyr, mensvärk och migrän.
Jag är så förbannat trött på den här hostan nu.
Dock slutade dagen alldeles utmärkt, med thai take-away, stolly-bollys och Guitar Hero hemma hos Johanna.
För de AbFab-oinvigda kan jag medela att stolly-bollys är champagne med vodka i och Guitar Hero är guds gåva till mänskligheten.
Det allra bästa är att om man spelar uruselt så kan man höja sina poäng genom att rocka istället och få starquality.
It's my saviour ;)
Jag suger vanligtvis på tv-spel, för jag har typ noll ko-ordination.
Dock verkar mitt eviga övande på diverse Hole-låtar på kvällar och nätter ha korrigerat detta något för jag sög inte totalt på Guitar Hero! Nu måste jag bara ta mig vidare från Easy level....

Just nu borde jag verkligen plugga, men jag maskar för mig själv. Jag har gjort te och lagt fram böckerna och bläddrat lite i dem. Nu måste jag bara förmå mig att läsa lite också.

... eller så kanske det är något bra på tv, typ lyckochansen?
Hmm...

/L.

Alan Rickman

Efter mycket slit har jag tillslut lyckats spåra upp en videoaffär som har Sense & Sensibility till uthyrning.
Jag hade nöjt mig med en raspig video, men de hade den på DVD.


Anledningen till att jag jagat denna film är för att den är en av mina favoritfilmatiseringar av Austen. Och en av anledningarna till detta är att Alan Rickman spelar översten Christopher Brandon.
Åh, Brandon!
Han är så förälskad i Miss Marianne, men hon ser honom inte utan bara dumma Willoughby som lämnar henne för en rikare kvinna och sedan finns han där hela tiden och när hon går ut i regnet för att hon är så deprimerad så bär han henne hem och sedan läser han poesi för henne i trädgården och köper pianon åt henne tills hon inser att han är fantastisk och börjar älska honom.
Åh Brandon, åh Alan Rickman!
Det är en ren lycka att han spelar Professor Snape i Harry Potter. Han är så BRA på att spela lite tjurig gentelman.

15 spänn, man får ha den i en vecka.
Jag vet vad jag ska göra varje kväll i en vecka.
Och sedan ska jag gå dit och genast hyra om den.


/L.

2006, and beyond.

Inför 2006 hoppades jag i förra Januari att att folk inte skulle rösta fram ett maktskifte och att Brittan skulle skilja sig från FedEx.
Nåja, man kan ju inte få allt.


Här är 2006 sammanfattat enligt your truly:


Snyggaste trend: Viktorianan som klängt sig kvar, puffärmarnas revansch, den allmänna 40-tals crazen och alla mormorskängor.
Fulaste trend: Att folk har "skärpat" ihjäl alla sina outfits och kilklackarnas återtåg. Me not likey.

Bästa konsert: Nitzer Ebb på Tinitus.
Sämsta konsert: Covenant på Allhuset. Om man inte kan takten sina egna låtar är det illa.

Sorgligast: Min älskade gamla katt Viking gick hädan den 18 januari.

Mest beroendeframkallande: http://trent.blogspot.com/. Jag älskar Trent för hans sätt att rapportera skvaller på.

Oväntad effekt av trängselskatten: Folk gnällde inte alls så mycket som man trodde och röstade dessutom för fortsättning.

Väntad effekt av trängselskatten: Eftersom det gick bra så har moderaterna slutat kalla det biltullar och börjat kalla det miljöavgifter nu när de tillslut bestämt att de ska få vara kvar.

Årets dubbelmoral: Maria Borelius. Moderat kärring som tycker att kvinnor är av naturen mer lämpade för att ta hand om barn och sedan hyrde svart barnflicka.

Årets högerspöke: Fortfarande Linda Skugge, I gott sällskap av Lars Leijonborg.

Bästa tv-program 2006: Greys Anatomy.

Sämsta tv-program 2006: Big Brother. Bryr sig någon längre?

Mest livsförändrande händelse: Flytt till Aspudden och två kattungar ( som inte är så mycket ungar längre).

Årets mest överskattade trend: Queer. Plötsligt är fan ALLA queer. Ingen sätter sig in i vad det betyder, alla bara är det helt plötsligt. Jag lovar att Alf Svensson är queer nu när han slutat vara feminist.

Besvikelse: Maktskiftet. Jag TRODDE verkligen inte att folk skulle gå på den lätta.


Hopp inför 2007:


* Britney Spears shapar upp sig och slutar visa muttan.

* Att jag kan hitta ett par svarta brallor som är höga i midjan. Och snygga.

* Paris Hilton och Kevin Federline börjar dejta.

* Ebba von Sydow blir full och festar utan trosor.

* Mona Sahlin blir ny sosse-ordförande.