Rent rubriksmässigt, menar jag. Har Expressen tröttnat på gamla godingar som Nakenchock och Sexchock?
On to bigger and better things.
Läste förutom Expressens artikel en intervju med Kejll i Metro idag.
Maken till idiot får man banne mig leta efter.
I Metro försöker han rättfärdiga att han betett sig som ett svin mot Carolina och Carina i och under programmet förkväll med att en massa svammel om att brudar som Carolina har kass kvinnosyn och att TV4:as programledare får skylla sig själv eftersom programledarna själv lagt ribban genom att vika ut sig och så vidare. Hon den där Carolina hade ju t ex haft sex i tv och då får hon väl skylla sig själv. Han är åh så trött på dubbelmoralen.
Jasså, Kjell, och vet du vad jag är så jävla trött på?
Att ingen någonsin bashar alla minst lika värdelösa kändiskåta karlar som springer runt på premiärer och försöker bli ännu lite kändare utan att någon kommer frma och utsätter dem för trakasserier och försöker göra bort dem offentligt.
Snälla Kjell, varför bashar du inte jävla Robinson Robban? Eller Peter Siepen, vad KAN han egentligen? Varför har han fått bli kändis? Han är inte ett dugg bättre programledare än Emma Andersson.
Jaha, så de här kvinnorna har vikt ut sig, visat sina kroppar i tidningar och tv.
Och en hel del av dem försöker skaffa sig andra karriärer och rida på det, visst.
Det ger fortfarande ingen rätt att bete sig som svin mot dem. Bara för att någon visat lökarna i Slitz är det inte öppen säsong på henne och tillåtet för alla och envar att behandla henne som skit.
Jag är så förbannat trött på alla karlar som Kjell och Björn Ranelid, som inte ens vet hur man beter sig bland folk, är artig och hyfsad. Och Kjell var ju inte bara ohyfsad ot Carolina utan mot Carina Berg också och hävde ur sig "blev du sur nu för att jag inte sa att du också hade schyssta lökar?" till henne. På tal om dubbelmoral, sådär helt apråpå.
Men han tycker att det får Carolina tåla. Om man beter sig som hon gör.
Jag vet inte hur många gånger jag ska poängtera i den här bloggen att nej, jag tycker fanimej inte att det är okej att behandla människor som skit och vara respektlös mot dem för att de visat tuttarna eller varit med i Big Brother.
Jag applåderar inget dera av alternativen och jag tycker at många av människorna man hör ifrån dokusåpavärlden låter mer än lovligt korkade.
Men det är fortfarande inte okej att trakassera folk, korkade eller ej.
Du har mycket att lära av Carolina, Kjell. Hade jag varit i Carolinas skor under den inspelningen hade du fått ringa och berätta för Expressen om det blåa ögat tuttlisan gav dig i direktsändning.
Topics
BEST OF BLOGGEN
black minimalistic witch
Brinna I Gehenna
Chez Aspudden
dinosaurier
feminism
ha ha ha
intelligensreserven
It's my party and I'll cry if I want to
Killar Smink Disco
material girl
metadebatt
mode
modeblögg
Monster
musik
out and about
patriarkatet rides again
politik
polyvore
popkultur
praktmiffon
prata om det
rövhattar
s e x
SUBBKULTUR
the internetz
the mad hatters tea party
Verklighetens Folk
VET HUT
Wont SOMEONE think of the CHILDREN?
Monday, October 30, 2006
Sabbat, sitting Sabbat
Thursday, October 26, 2006
Elevorganisationen är död, länge leve Elevorganisationen.
Jan Björklund har redan börjat härja i skolSverige.
Nu är förslaget att man ska få stänga av elever som är stökiga.
I mina öron låter det som ett billigt alternativ till fler lärare, mindre klasser och mer stabilitet. T ex att slippa byta lärare varje termin för att de LAS:ats bort eller ha en skolsyster som är närvarande en dag i veckan.
Väldigt ekonomiskt. Varför försöka hitta rötterna till problemet när man kan skicka hem problemet?
Och gymnasieelever ska tydligen kunna få kvarsittning.
Det är inte ett vidare konsekvent förslag. Ska alla som går på andra valbara utbildningar och är över 18 år också få kvarsittning, typ på gymnasiala studier på KomVux? Och om man skiter i att gå på lektionen, varför skulle man komma på kvarsittningen?
Men det jag frågar mig mitt i allt detta är: var är Elevorganisationen? Var FAN är de?
(förebered er på att jag nu kommer att börja låta som en riktigt gammal kärring och prata om "när jag var ung")
När jag var med i EO kämpade vi för elevernas rättigheter, till en bra skola, till en bra arbetsmiljö, för kvalitet på utbildningen, och för att lära eleverna driva igenom sina rättigheter med demokratiska medel.
Ordförandena pratade med skolministern. Hade det här hänt 1999 hade EO's ordförande blivit intervjuad på fucking jävla Aktuellt inför ett sådant här förslag. Eller 2001, 2002 eller 2003 för den delen. EO var något att räkna med. Vi demonstrerade, skrev artiklar, insändare, agiterade opinionen, gick på presskonferenser, idkade lite lagom civil olydnad, vi syntes och fanns ute på skolorna och folk kände till oss. Vi var en motkraft. Vi var på nyheterna!
Nu tittar 14-åringar på en som om man vore en idiot om man nämner Elevorg.
Hemsidan ser ut som en jävla företagssida för ett ställe som säljer handikapphjälpmedel, typ ryggkliare och halkskydd.
Under verksamhetsfliken står det att man vill bilda ett aktiebolag. Det är tydligen ett stort mål att jobba med.
För att bedriva utbildning. Så elevorg är plötsligt för utbildning i privat regi. Eller? Jag fattar ingenting.
VAD HÄNDE?!
/L.
Nu är förslaget att man ska få stänga av elever som är stökiga.
I mina öron låter det som ett billigt alternativ till fler lärare, mindre klasser och mer stabilitet. T ex att slippa byta lärare varje termin för att de LAS:ats bort eller ha en skolsyster som är närvarande en dag i veckan.
Väldigt ekonomiskt. Varför försöka hitta rötterna till problemet när man kan skicka hem problemet?
Och gymnasieelever ska tydligen kunna få kvarsittning.
Det är inte ett vidare konsekvent förslag. Ska alla som går på andra valbara utbildningar och är över 18 år också få kvarsittning, typ på gymnasiala studier på KomVux? Och om man skiter i att gå på lektionen, varför skulle man komma på kvarsittningen?
Men det jag frågar mig mitt i allt detta är: var är Elevorganisationen? Var FAN är de?
(förebered er på att jag nu kommer att börja låta som en riktigt gammal kärring och prata om "när jag var ung")
När jag var med i EO kämpade vi för elevernas rättigheter, till en bra skola, till en bra arbetsmiljö, för kvalitet på utbildningen, och för att lära eleverna driva igenom sina rättigheter med demokratiska medel.
Ordförandena pratade med skolministern. Hade det här hänt 1999 hade EO's ordförande blivit intervjuad på fucking jävla Aktuellt inför ett sådant här förslag. Eller 2001, 2002 eller 2003 för den delen. EO var något att räkna med. Vi demonstrerade, skrev artiklar, insändare, agiterade opinionen, gick på presskonferenser, idkade lite lagom civil olydnad, vi syntes och fanns ute på skolorna och folk kände till oss. Vi var en motkraft. Vi var på nyheterna!
Nu tittar 14-åringar på en som om man vore en idiot om man nämner Elevorg.
Hemsidan ser ut som en jävla företagssida för ett ställe som säljer handikapphjälpmedel, typ ryggkliare och halkskydd.
Under verksamhetsfliken står det att man vill bilda ett aktiebolag. Det är tydligen ett stort mål att jobba med.
För att bedriva utbildning. Så elevorg är plötsligt för utbildning i privat regi. Eller? Jag fattar ingenting.
VAD HÄNDE?!
/L.
Sunday, October 22, 2006
Särartsfeministernas barnvakter jobbar svart, allihop.
Så nu när stormen blåst över lite och kärringen avgått som handelsminister känner jag att jag kan samla mig för ett basha Marial Borelius.
För att klargöra varför jag redan innan detta hyste en aversion mot MB så JA, det ÄR hon som myntade begreppet "gröt i huvudet" angående mammor och hur man blir av att få barn (dvs dum i huvudet). JA, MB är en av dessa särartsfeminister som tycker att alla kvinnor är bättre på att vara mammor än de är på allt annat, att det finns en naturlig kvinnlighet som gör att man är bättre på att t ex passa barn (om de nu över huvudtaget ska jobba efter att de fått barn!) osv.
Med andra ord är hon i min värld full av bullshit upp till ögonbrynen.
Sedan visar det sig ironiskt nog att denna särartesfemnisternas drottning har anlitat barnflicka. Efter alla sina böcker om att spendera tid med sina barn och hur bra mammor kvinnor blir sådär naturligt och automatiskt, så har hon hela tiden haft en barnflicka.
Jasså Maria, det var inte så lätt att få 4 barn på 5 år? Det var kanske så att du behövde lite hjälp men eftersom din man är en sådan überman så kunde han inte hjälpa dig så då var du tvungen att skaffa en barnflicka?
Men vad tråkigt för dig!
Och alla andra kvinnor som du mejat ner med dina böcker, som känt sig otillräckliga som mammor för att de inte helt automatiskt besitter alla dessa "instinkter" och bara VET att honung är dåligt för spädbarn och har råd att vara mammalediga på makens lön i flera år, hur känner du inför dem nu? Vilken trovärdighet har dina religiösa böcker nu? Hmm? Det var inte så lätt att börja jobba och samtidigt ta hand om barnen och uppenbarligen klarade du inte av att vara enbart mamma på heltid (och erkänn att det var för att du höll på att bli tokig av att inte göra något annat än gå hemma och torka bajs).
(Jag hoppas att ni alla hör den skadeglada tonen jag har i mitt huvud när jag skriver det här)
Den fantastiska delen nummer två är att hon har betalat sagda barnflicka svart.
"Jo men hon ville ha det så".
Ja, och vet du varför Maria von Skithuvud?
För att hon man skattar på 65 spänn i timmen så får man leva på luft.
Och så visar det sig att anledningen till att du betalat svart är för att du hade ansvar för barnen och din make och du hade separata ekonomier.
Så du gick alltså med på en situation där du bor med barnens far men ni har separata ekonomier och allt som har med barnen att göra faller på dig, som om det bara var dina barn?
Så jämlikt. Så modernt. Det låter lite som mina farföräldrars äktenskap som ingicks i början på 50-talet.
Och vilken medsyster du är Maria, som betalar din barnflicka svart och därmed nedvärderar just det kvinnliga arbete som du och dina livmodersfeministpolare tjatat om att vi måste höja statusen på, som visst är värdefullt.
Det är visst bara värdefullt om mamman gör det själv, inte när någon annan gör det.
Way to go.
/L.
För att klargöra varför jag redan innan detta hyste en aversion mot MB så JA, det ÄR hon som myntade begreppet "gröt i huvudet" angående mammor och hur man blir av att få barn (dvs dum i huvudet). JA, MB är en av dessa särartsfeminister som tycker att alla kvinnor är bättre på att vara mammor än de är på allt annat, att det finns en naturlig kvinnlighet som gör att man är bättre på att t ex passa barn (om de nu över huvudtaget ska jobba efter att de fått barn!) osv.
Med andra ord är hon i min värld full av bullshit upp till ögonbrynen.
Sedan visar det sig ironiskt nog att denna särartesfemnisternas drottning har anlitat barnflicka. Efter alla sina böcker om att spendera tid med sina barn och hur bra mammor kvinnor blir sådär naturligt och automatiskt, så har hon hela tiden haft en barnflicka.
Jasså Maria, det var inte så lätt att få 4 barn på 5 år? Det var kanske så att du behövde lite hjälp men eftersom din man är en sådan überman så kunde han inte hjälpa dig så då var du tvungen att skaffa en barnflicka?
Men vad tråkigt för dig!
Och alla andra kvinnor som du mejat ner med dina böcker, som känt sig otillräckliga som mammor för att de inte helt automatiskt besitter alla dessa "instinkter" och bara VET att honung är dåligt för spädbarn och har råd att vara mammalediga på makens lön i flera år, hur känner du inför dem nu? Vilken trovärdighet har dina religiösa böcker nu? Hmm? Det var inte så lätt att börja jobba och samtidigt ta hand om barnen och uppenbarligen klarade du inte av att vara enbart mamma på heltid (och erkänn att det var för att du höll på att bli tokig av att inte göra något annat än gå hemma och torka bajs).
(Jag hoppas att ni alla hör den skadeglada tonen jag har i mitt huvud när jag skriver det här)
Den fantastiska delen nummer två är att hon har betalat sagda barnflicka svart.
"Jo men hon ville ha det så".
Ja, och vet du varför Maria von Skithuvud?
För att hon man skattar på 65 spänn i timmen så får man leva på luft.
Och så visar det sig att anledningen till att du betalat svart är för att du hade ansvar för barnen och din make och du hade separata ekonomier.
Så du gick alltså med på en situation där du bor med barnens far men ni har separata ekonomier och allt som har med barnen att göra faller på dig, som om det bara var dina barn?
Så jämlikt. Så modernt. Det låter lite som mina farföräldrars äktenskap som ingicks i början på 50-talet.
Och vilken medsyster du är Maria, som betalar din barnflicka svart och därmed nedvärderar just det kvinnliga arbete som du och dina livmodersfeministpolare tjatat om att vi måste höja statusen på, som visst är värdefullt.
Det är visst bara värdefullt om mamman gör det själv, inte när någon annan gör det.
Way to go.
/L.
Agnes is not nice
Saturday, October 21, 2006
Friday, October 20, 2006
Nostaglia 101
Det är Musikbyråns 10-års jubileum på SVT och nostalgin ligger som en tjock dimma över lägenheten.
Goddammit, de visade klipp från -96 och Suede var det band som varit med nästflest gånger och då klappade flickhjärtat lite extra.
1996 var året då Musikbyrån startade men det var ett remarkabelt år på många andra sätt.
Det var året då jag på allvar Upptäckte Musik.
Det var året då jag började spela i band med mina kompisar.
Det var året jag hade bilder av Ziggy Stardust och Babylon Zoo och Smiths i mitt skåp och gick till skolan med lila sjärnor fastklistrade under ögonen.
Jag upptäckte Depeche Mode i ett köpcenter i en Scweizisk håla där alla tonåringar hade permanent och dunjackor i glada färger. Jag gick in i en skivaffär och skivan "Black Celebration" satt på väggen och jag minns att titeln och omslaget fångade mig och jag stod och lyssnad epå hela skivan där i affären i hörlurar.
Det var året då jag upptäckte tjusningen med män i smink och färgade håret för första gången, köpte svarta boots med tjock dragkedja och en sjaskig skinnjacka på Myrorna för 80 spänn.
Jag satt som klistrad framför Voxpop varje vecka och spelade in videos.
Det var året när mamma köpte en svart spetsblus åt mig på Kappahls rea för att hon hade sett att "killen på postern i mitt rum hade en likadan" (åh!).
Det var året när jag låg i hård fejd med mina indiekompisar. Jag ville ha Suede och Placebo och Bowie; de ville ha Blur, flowerpower och helylle.
Jag tyckte att Kent var ett svenskt musikunder, Ida tyckte att Jumpers "Tapetklister" var mycket bättre.
(FAN vad jag hatade Jumper. Minns ni dem? Värre hjärndöd ursäkt för tuggummipop får man leta efter och värre textrader är "tapeeetklister under mina skor/ du är så mycket vackrare än vad du tror" får man också leta efter.)
Boel kom och skällde ut mig (iförd en Blur t-shirt) på en franskalektion för att hon visste minsann att Brett knarkade och HUR kunde jag gilla ett sådant band?!
Det var året när jag började skapa enorma telefonräkningar på internet genom chatsidorna Suedeland och Exilen (åh webbchat!).
Jag letade frenetiskt efter utsvängda byxor och tillslut hittade mamma ett par i brun manchester en rejvaffär med fluroscerande målningar på väggarna.
Det var året när jag läste Tullbron & Dansa På Min Grav av Aidan Chambers, Volt av Per Hagman, Galskupan av Sylvia Plath, Duktig Pojke av Inger Edelfeldt och Nästa Som Rör Mig av Bodil Malmsten.
Det var Året.
/L.
Goddammit, de visade klipp från -96 och Suede var det band som varit med nästflest gånger och då klappade flickhjärtat lite extra.
1996 var året då Musikbyrån startade men det var ett remarkabelt år på många andra sätt.
Det var året då jag på allvar Upptäckte Musik.
Det var året då jag började spela i band med mina kompisar.
Det var året jag hade bilder av Ziggy Stardust och Babylon Zoo och Smiths i mitt skåp och gick till skolan med lila sjärnor fastklistrade under ögonen.
Jag upptäckte Depeche Mode i ett köpcenter i en Scweizisk håla där alla tonåringar hade permanent och dunjackor i glada färger. Jag gick in i en skivaffär och skivan "Black Celebration" satt på väggen och jag minns att titeln och omslaget fångade mig och jag stod och lyssnad epå hela skivan där i affären i hörlurar.
Det var året då jag upptäckte tjusningen med män i smink och färgade håret för första gången, köpte svarta boots med tjock dragkedja och en sjaskig skinnjacka på Myrorna för 80 spänn.
Jag satt som klistrad framför Voxpop varje vecka och spelade in videos.
Det var året när mamma köpte en svart spetsblus åt mig på Kappahls rea för att hon hade sett att "killen på postern i mitt rum hade en likadan" (åh!).
Det var året när jag låg i hård fejd med mina indiekompisar. Jag ville ha Suede och Placebo och Bowie; de ville ha Blur, flowerpower och helylle.
Jag tyckte att Kent var ett svenskt musikunder, Ida tyckte att Jumpers "Tapetklister" var mycket bättre.
(FAN vad jag hatade Jumper. Minns ni dem? Värre hjärndöd ursäkt för tuggummipop får man leta efter och värre textrader är "tapeeetklister under mina skor/ du är så mycket vackrare än vad du tror" får man också leta efter.)
Boel kom och skällde ut mig (iförd en Blur t-shirt) på en franskalektion för att hon visste minsann att Brett knarkade och HUR kunde jag gilla ett sådant band?!
Det var året när jag började skapa enorma telefonräkningar på internet genom chatsidorna Suedeland och Exilen (åh webbchat!).
Jag letade frenetiskt efter utsvängda byxor och tillslut hittade mamma ett par i brun manchester en rejvaffär med fluroscerande målningar på väggarna.
Det var året när jag läste Tullbron & Dansa På Min Grav av Aidan Chambers, Volt av Per Hagman, Galskupan av Sylvia Plath, Duktig Pojke av Inger Edelfeldt och Nästa Som Rör Mig av Bodil Malmsten.
Det var Året.
/L.
Hysj.
Alltså,
Kishti Tomita, jag vet ingen som kan prata så mycket och säga så lite.
"Alltså, du e bra bra brrraaaaa! Üüüberbrrra!"
Eh, tack men nej tack. Please shut up.
/L.
Kishti Tomita, jag vet ingen som kan prata så mycket och säga så lite.
"Alltså, du e bra bra brrraaaaa! Üüüberbrrra!"
Eh, tack men nej tack. Please shut up.
/L.
Mamma.
Idag.
Igen.
En av de där dåliga dåliga dagarna.
Vart går gränsen för att vara tokig?
När man ser folk man vet är döda?
Eller när TVn svarar en?
Finns det en exakt klar gräns och på ena sidan så är man tokig och på andra sidan är man en Normal Människa?
Mamma.
Idag är hon alla små tanter, alla medelålders kvinnor jag ser på gatan.
Med andra ord får jag lust att grina bara jag lyfter blicken från boken på tunnelbanan och hela världen känns som om jag står längst ute på kanten av ett stup och vinglar.
/L.
Igen.
En av de där dåliga dåliga dagarna.
Vart går gränsen för att vara tokig?
När man ser folk man vet är döda?
Eller när TVn svarar en?
Finns det en exakt klar gräns och på ena sidan så är man tokig och på andra sidan är man en Normal Människa?
Mamma.
Idag är hon alla små tanter, alla medelålders kvinnor jag ser på gatan.
Med andra ord får jag lust att grina bara jag lyfter blicken från boken på tunnelbanan och hela världen känns som om jag står längst ute på kanten av ett stup och vinglar.
/L.
Wednesday, October 18, 2006
trängselskatt, no trängselskatt?
Trängselskatten nämns inte i budgeten och verkar alltså frysa inne.
Jag tycker det är väldigt upprörande att debatten kring detta är obefintlig.
Vi hade en folkomröstning som skulle vara direkt vägledande. Den folkomröstningen utfördes under förspeglingen att pengarna från skatten skulle gå till kollektivtrafiken.
Det blev ja, men då plötsligt visade det sig att folkomröstningens resultat inte alls skulle beatas. Sedan skulle plötsligt intäkterna gå till vägar iställetför kollektivtrafik och enhetstaxan ska ut. De som åker kollektivt istället för at ta bilen skulle med andra ord inte belönas med mer bussar och dessutom straffas med högre priser.
Nu verkar det som att det inte blir någon trängselskatt alls. Och det är ett svek mot väljarna, mot alla som röstade i frågan över huvudtaget.
Jag frågar mig: vad fan är det här för sorts demokrati? För det är ingen form som jag bekantat mig närmare med.
Och varför hatar borgarna folk som åker kollektivt?!
/L.
Jag tycker det är väldigt upprörande att debatten kring detta är obefintlig.
Vi hade en folkomröstning som skulle vara direkt vägledande. Den folkomröstningen utfördes under förspeglingen att pengarna från skatten skulle gå till kollektivtrafiken.
Det blev ja, men då plötsligt visade det sig att folkomröstningens resultat inte alls skulle beatas. Sedan skulle plötsligt intäkterna gå till vägar iställetför kollektivtrafik och enhetstaxan ska ut. De som åker kollektivt istället för at ta bilen skulle med andra ord inte belönas med mer bussar och dessutom straffas med högre priser.
Nu verkar det som att det inte blir någon trängselskatt alls. Och det är ett svek mot väljarna, mot alla som röstade i frågan över huvudtaget.
Jag frågar mig: vad fan är det här för sorts demokrati? För det är ingen form som jag bekantat mig närmare med.
Och varför hatar borgarna folk som åker kollektivt?!
/L.
Tuesday, October 17, 2006
Monday, October 16, 2006
From Madonna To Paris
Jag har funderat över en sak.
Paris Hilton.
Varför gillar folk henne? Eller, nu är det ju mest en retorisk fråga, jag förstår varför folk finner henne fascinerande, hon är ett sådant fenomen.
Låt mig omformulera fråga: varför gillar barn Paris Hilton?

Paris Hilton har fått göra allt hon har fått göra, vilket är att bli professionell partydrottning, ge ut ett par parfymer och göra en tv-serie av en enda anledning: hon är en rik tjej vars inte så snälla kille gjorde en hemgjord p-rulle som spreds på internet och sedan har hon ridit på kändisskapet från den. Hon har antagligen tjänat mer kosing på sagda p-rulle än killen som lurade henne att kameran var av, men faktum är att Paris Hilton inte direkt besitter några talanger att vara känd för.
Paris är fullt jämförbar med t ex Robinson Robban, eller Linda Rosing, bara lite snyggare och rikare. Men de är kändisar på samma premisser. De har gjort lite dumma grejer och blivit kända för dem. Folk gillar att se dem förnedras.
Gemensamt för alla är att de har blivit kända för ingenting och nu när de väl är kända försöker de desperat hitta något att förankra sitt kändisskap i. De försöker göra musik eller få filmroller, göra reklam eller bli programledare. Men de har inte talang för det de försöker sig på. Så de är dömda att i evighet var kända för ingenting och ständigt riskera att glömmas bort om de inte ställer sig i alla blickfång genom nya skandaler.
Så varför finns det så många barn som gillar Paris? Hon är söt och har synts på TV och till och med i The Simple Life gör hon ju bort sig på förnedrande sätt. Hon verkar inte ens särskilt snäll. Vill man ha någons autograf för det?
Låt mig göra en jämförelse.
När jag var liten gillade jag Madonna (bland annat). Riktigt mycket. Det var omkring 92, när Erotica var nysläppt och Madonna var inne i sin kanske mest icke-rumsrena fas. Jag kan inte säga att jag förstod något alls av den kompakta vägg av sex som vid tillfället var Madonna. Jag tyckte bara att skivan, var väldigt bra, vilket ledde till att jag köpte hennes äldre skivor. Jag tittad ei bookleten till erotica och undrade lite över varför hon slickade sig själv i armhålan och var dealen med ridspöet var. Och bilderna gav mig en lite märkilg känsla i maggropen, av att nästan nästan förstå något, som iblnad var bara en sekund ifrån att jag skulle förstå och i nästa tusen mil bort igen. Mycket frustrerande.
Men det som i första hand lockade var ju låtarna: de var bra, och videorna var kul att se på MTV, även om några av dem som sagt var gav mig märkligt blandade känslor. Och filmerna, där hon var ack så häftig och hade ack så häftiga kläder! (Och retroperspektivt, sög som skådespelerska.) Jag tyckte hon var så himla cool. Och visst, hon ställde till med rabalder och skandaler och gav ut boken "SEX" och stod naken vid en landsväg i Amerika. Men hon gjorde det inte för att BLI Madonna. Hon gjorde det, och kunde göra det för att hon VAR Madonna. Hon kunde gör vad fan hon ville och få folk att gå med på det just för att hon var vad hon var. Hon kunde diktera alla villkor och bestämma allt och hon gjorde det också, även om jag inte riktigt insåg det då.
Anledningen till att jag gör jämförelsen med Madonna är att någon kallade Paris en sexsymbol, vilket fick mig att sätta kaffet i halsen. Madonna var mer än hon är nu, en sexsymbol.
Varför? Därför att hon använde sig av sex för att kommunicera och chockera, ja; men också för att hon inte lät sig användas som sexobjekt, hon lät inte sexualiseringen av fenomenet Madonna ta överhanden och styra artisten Madonna. Hon var ett solklart sexsubjekt med sin egen sexualitet som motor i det hon tog sig för. Hon vek aldrig ut sig i några herrtidningar på det sätt som är kutym för alla starlets nu, även om hon odlade sin sexiga image och lät den spreta åt en massa olika håll.
Paris däremot, är som ett enda långt live-utvik. Hon har inget att backa upp sitt kändisskap med. Allt sexrelaterat ståhej kring Paris är inget hon orkestrerar, det bara _händer_ henne och hon har ingen kontroll över det. Hon har haft några usla små filmroller och hon har gjort en riktigt usel skiva, och så har hon gjort några riktigt kackiga reklamkampanjer. Innan hon blev känd modellade hon en hel del; vilket hon retroperspektivt nog borde ha fortsatt med, men nu finns det nästan inga märken som skulle vilja plåta Paris för en annons i Vogue eller Bazaar. Med plastikoperationerna har ironiskt nog hennes appeal som modell för high fashion bleknat.
Hennes allra största misstag tror jag är att hon tror att folk bara ska fortsätta avguda henne utan att hon behöver anstränga sig; vare sig det gäller att vara eller i alla fall försöka verka sympatisk som person eller GÖRA något. För let's face it, The Simple Life går ut på att Nicole är rolig och Paris är korkad. Det är Nicole som är både stjärnan och hjärnan i Simple Life.
Dessutom har trenden vänt lite och det har börjat bli lite coolt i Hollywood att nobba Paris, att inte behöva ha henne på sin fest för att den ska bli cool. Jag tror inte att hennes partyarvoden är så stora längre, folk är nog ganska mätta på Paris och det verkar sluta som det började; med att folk vill se pinsamma snuskiga bilder på Paris och gotta sig i att förakta henne. Paris har absolut ingen kontroll över sitt kändissöde.
Och jag tror att alla små kids som vill ha Paris autograf, precis som jag ville ha Madonnas, inte riktigt greppar hela sammanhanget, men inte på riktigt samma sätt.
Hon har en parfym som luktar vanilj och ser ut som Barbie. Men vem ÄR hon?
Madonna är en legend; för Who's That Girl och Like A Virgin och strutbehåar och Like A Prayer och In Bed With och Vogue och SEX. Jag fattade inte varför hon gjorde såna ljud på Erotica, men jag kunde nynna alla låtarna och jag ÄLSKADE Who's That Girl för jag ville vara precis så: kick ass, färgglad, häftig, kompromisslös.
Paris är ett householdname för att hon sällan har på sig trosor när hon kliver utanför dörren. Och hur många 9-åringar är medvetna om det.
Så vad är det de diggar?
/L.
Paris Hilton.
Varför gillar folk henne? Eller, nu är det ju mest en retorisk fråga, jag förstår varför folk finner henne fascinerande, hon är ett sådant fenomen.
Låt mig omformulera fråga: varför gillar barn Paris Hilton?

Paris Hilton har fått göra allt hon har fått göra, vilket är att bli professionell partydrottning, ge ut ett par parfymer och göra en tv-serie av en enda anledning: hon är en rik tjej vars inte så snälla kille gjorde en hemgjord p-rulle som spreds på internet och sedan har hon ridit på kändisskapet från den. Hon har antagligen tjänat mer kosing på sagda p-rulle än killen som lurade henne att kameran var av, men faktum är att Paris Hilton inte direkt besitter några talanger att vara känd för. Paris är fullt jämförbar med t ex Robinson Robban, eller Linda Rosing, bara lite snyggare och rikare. Men de är kändisar på samma premisser. De har gjort lite dumma grejer och blivit kända för dem. Folk gillar att se dem förnedras.
Gemensamt för alla är att de har blivit kända för ingenting och nu när de väl är kända försöker de desperat hitta något att förankra sitt kändisskap i. De försöker göra musik eller få filmroller, göra reklam eller bli programledare. Men de har inte talang för det de försöker sig på. Så de är dömda att i evighet var kända för ingenting och ständigt riskera att glömmas bort om de inte ställer sig i alla blickfång genom nya skandaler.
Så varför finns det så många barn som gillar Paris? Hon är söt och har synts på TV och till och med i The Simple Life gör hon ju bort sig på förnedrande sätt. Hon verkar inte ens särskilt snäll. Vill man ha någons autograf för det?
Låt mig göra en jämförelse.
När jag var liten gillade jag Madonna (bland annat). Riktigt mycket. Det var omkring 92, när Erotica var nysläppt och Madonna var inne i sin kanske mest icke-rumsrena fas. Jag kan inte säga att jag förstod något alls av den kompakta vägg av sex som vid tillfället var Madonna. Jag tyckte bara att skivan, var väldigt bra, vilket ledde till att jag köpte hennes äldre skivor. Jag tittad ei bookleten till erotica och undrade lite över varför hon slickade sig själv i armhålan och var dealen med ridspöet var. Och bilderna gav mig en lite märkilg känsla i maggropen, av att nästan nästan förstå något, som iblnad var bara en sekund ifrån att jag skulle förstå och i nästa tusen mil bort igen. Mycket frustrerande.
Men det som i första hand lockade var ju låtarna: de var bra, och videorna var kul att se på MTV, även om några av dem som sagt var gav mig märkligt blandade känslor. Och filmerna, där hon var ack så häftig och hade ack så häftiga kläder! (Och retroperspektivt, sög som skådespelerska.) Jag tyckte hon var så himla cool. Och visst, hon ställde till med rabalder och skandaler och gav ut boken "SEX" och stod naken vid en landsväg i Amerika. Men hon gjorde det inte för att BLI Madonna. Hon gjorde det, och kunde göra det för att hon VAR Madonna. Hon kunde gör vad fan hon ville och få folk att gå med på det just för att hon var vad hon var. Hon kunde diktera alla villkor och bestämma allt och hon gjorde det också, även om jag inte riktigt insåg det då. Anledningen till att jag gör jämförelsen med Madonna är att någon kallade Paris en sexsymbol, vilket fick mig att sätta kaffet i halsen. Madonna var mer än hon är nu, en sexsymbol.
Varför? Därför att hon använde sig av sex för att kommunicera och chockera, ja; men också för att hon inte lät sig användas som sexobjekt, hon lät inte sexualiseringen av fenomenet Madonna ta överhanden och styra artisten Madonna. Hon var ett solklart sexsubjekt med sin egen sexualitet som motor i det hon tog sig för. Hon vek aldrig ut sig i några herrtidningar på det sätt som är kutym för alla starlets nu, även om hon odlade sin sexiga image och lät den spreta åt en massa olika håll.
Paris däremot, är som ett enda långt live-utvik. Hon har inget att backa upp sitt kändisskap med. Allt sexrelaterat ståhej kring Paris är inget hon orkestrerar, det bara _händer_ henne och hon har ingen kontroll över det. Hon har haft några usla små filmroller och hon har gjort en riktigt usel skiva, och så har hon gjort några riktigt kackiga reklamkampanjer. Innan hon blev känd modellade hon en hel del; vilket hon retroperspektivt nog borde ha fortsatt med, men nu finns det nästan inga märken som skulle vilja plåta Paris för en annons i Vogue eller Bazaar. Med plastikoperationerna har ironiskt nog hennes appeal som modell för high fashion bleknat.
Hennes allra största misstag tror jag är att hon tror att folk bara ska fortsätta avguda henne utan att hon behöver anstränga sig; vare sig det gäller att vara eller i alla fall försöka verka sympatisk som person eller GÖRA något. För let's face it, The Simple Life går ut på att Nicole är rolig och Paris är korkad. Det är Nicole som är både stjärnan och hjärnan i Simple Life.
Dessutom har trenden vänt lite och det har börjat bli lite coolt i Hollywood att nobba Paris, att inte behöva ha henne på sin fest för att den ska bli cool. Jag tror inte att hennes partyarvoden är så stora längre, folk är nog ganska mätta på Paris och det verkar sluta som det började; med att folk vill se pinsamma snuskiga bilder på Paris och gotta sig i att förakta henne. Paris har absolut ingen kontroll över sitt kändissöde.
Och jag tror att alla små kids som vill ha Paris autograf, precis som jag ville ha Madonnas, inte riktigt greppar hela sammanhanget, men inte på riktigt samma sätt.
Hon har en parfym som luktar vanilj och ser ut som Barbie. Men vem ÄR hon?
Madonna är en legend; för Who's That Girl och Like A Virgin och strutbehåar och Like A Prayer och In Bed With och Vogue och SEX. Jag fattade inte varför hon gjorde såna ljud på Erotica, men jag kunde nynna alla låtarna och jag ÄLSKADE Who's That Girl för jag ville vara precis så: kick ass, färgglad, häftig, kompromisslös.
Paris är ett householdname för att hon sällan har på sig trosor när hon kliver utanför dörren. Och hur många 9-åringar är medvetna om det.
Så vad är det de diggar?
/L.
Saturday, October 14, 2006
hora, bög eller svartskalle?
Domen i Sveriges kanske mest uppmärksammade krogbråk någonsin har fallit och genom alltihop är det särskilt en sak som ätit sig fast i min hjärna.
Gång gå på har man på radio, i tv och i tidningarna kunnat höra och läsa att Sjödin kallade Jamei för "jävla svartskalle". Man har försökt bevisa att hon gjorde det. Jag måste säga att det är säkert fullt möjligt att hon gjorde det, men faktum är att jag tycker att bevisningen i frågan inte riktigt håller. Inga andra kroggäster, enbart personalen hörde henne säga det, till exempel. Jag tycker att även om hon sa det, så är det inte bevisat att hon sa det. Sedan kan jag tycka att närr gäster gör vålsamt motstånd, då avlägsnar vakterna dem med våld. Men Sjödin hade fan blåtiror i ansiktet. Jag tycker inte att det känns som en helt logisk följd av att bli avlägsnad med tvång. Vakter får väl ändå inte ge folk en rak höger?
I samma veva som svaartskalle-citatet dras kommer det ofta upp att Jamei kallade Sjödin för hora.
Detta har påpekats otaliga gånger, till och med i rätten, men ingen fäster någon vidare uppmärksamhet vid det.
Bevisgrunderna för det är i samma klass som Sjödins svartskalle.
Dock har det inte spelat in, vare sig i rättegången eller i medierna.
I Spanarna i P1 förra veckan undrade Sisela skarpsint vilket som var mest hatbrott, att kalla någon hora eller svartskalle, vem är offret? Jag har funderat över ungefär det. Varför är det ett hatbrott att kalla någon svartskalle men bara lite milt uppseendeveckande att kalla folk hora?
Nu är det inte så att jag hatar prostituerade, det är inte därför jag reagerar. Och det är ju sällan någon kommer upp och fyrar av "Jävla prostituerad" eller "Jävla sexarbetare" i ansiktet på en, men just hora, det lirar i en annan divison och är laddat och lastat med helt andra saker. Det betyder inte prostituerad för den som fyrar av det och det säger noll om den det avfyras mot och allt om användaren.
Den som kallar en kvinna för hora vet inte vad han annars ska säga.
Den som kallar en kvinna för hora känner på sig att han är förloraren i situationen och måste ta tillbaka makten.
Det är vad som ligger i det ordet. "DU passar inte in, DU gör inte som jag vill och nu känner jag mig jävligt hotad och sur. Du är alltså en HORA."
Det är lite som att kalla någon bög? Det betyder inte nödvändigtvis homosexuell. Det betyder "fel".
Det var ett liknande fall uppe för ett tag sedan, det var en tjej i en skola som hade blivit kallad hora av en kille på en lektion, jag tror att han samtidigt hotade henne. Det ansågs inte vara ett brott.
Jag kan gratulera er till att vi lever i ett samhälle där det finns en hel uppsjö av människor som det är straffbart att uttrycka hat mot, men att ujttrycka hat mot kvinnor, för att de är just kvinnor och använda laddade skällsord som syftar just till att de är kvinnor, det är helt okej.
/L.
Gång gå på har man på radio, i tv och i tidningarna kunnat höra och läsa att Sjödin kallade Jamei för "jävla svartskalle". Man har försökt bevisa att hon gjorde det. Jag måste säga att det är säkert fullt möjligt att hon gjorde det, men faktum är att jag tycker att bevisningen i frågan inte riktigt håller. Inga andra kroggäster, enbart personalen hörde henne säga det, till exempel. Jag tycker att även om hon sa det, så är det inte bevisat att hon sa det. Sedan kan jag tycka att närr gäster gör vålsamt motstånd, då avlägsnar vakterna dem med våld. Men Sjödin hade fan blåtiror i ansiktet. Jag tycker inte att det känns som en helt logisk följd av att bli avlägsnad med tvång. Vakter får väl ändå inte ge folk en rak höger?
I samma veva som svaartskalle-citatet dras kommer det ofta upp att Jamei kallade Sjödin för hora.
Detta har påpekats otaliga gånger, till och med i rätten, men ingen fäster någon vidare uppmärksamhet vid det.
Bevisgrunderna för det är i samma klass som Sjödins svartskalle.
Dock har det inte spelat in, vare sig i rättegången eller i medierna.
I Spanarna i P1 förra veckan undrade Sisela skarpsint vilket som var mest hatbrott, att kalla någon hora eller svartskalle, vem är offret? Jag har funderat över ungefär det. Varför är det ett hatbrott att kalla någon svartskalle men bara lite milt uppseendeveckande att kalla folk hora?
Nu är det inte så att jag hatar prostituerade, det är inte därför jag reagerar. Och det är ju sällan någon kommer upp och fyrar av "Jävla prostituerad" eller "Jävla sexarbetare" i ansiktet på en, men just hora, det lirar i en annan divison och är laddat och lastat med helt andra saker. Det betyder inte prostituerad för den som fyrar av det och det säger noll om den det avfyras mot och allt om användaren.
Den som kallar en kvinna för hora vet inte vad han annars ska säga.
Den som kallar en kvinna för hora känner på sig att han är förloraren i situationen och måste ta tillbaka makten.
Det är vad som ligger i det ordet. "DU passar inte in, DU gör inte som jag vill och nu känner jag mig jävligt hotad och sur. Du är alltså en HORA."
Det är lite som att kalla någon bög? Det betyder inte nödvändigtvis homosexuell. Det betyder "fel".
Det var ett liknande fall uppe för ett tag sedan, det var en tjej i en skola som hade blivit kallad hora av en kille på en lektion, jag tror att han samtidigt hotade henne. Det ansågs inte vara ett brott.
Jag kan gratulera er till att vi lever i ett samhälle där det finns en hel uppsjö av människor som det är straffbart att uttrycka hat mot, men att ujttrycka hat mot kvinnor, för att de är just kvinnor och använda laddade skällsord som syftar just till att de är kvinnor, det är helt okej.
/L.
Thursday, October 12, 2006
Kommunikation
Jag håller på och letar efter en billig Ipod på Ebay, eftersom jag typ gav bort min förra på tunnelbanan.
Hur som helst så är det en sann konst att hitta en köpvärd/köpbar Ipod.
Mina villkor är:
- Den ska vara oanvänd och då fortfarande ha sin låda och då helst vara inplastad, allra helst med kvitto på originalköpet till.
- Eller refurbished med fabriksgaranti som medföljer.
- Vara på Buy It Now, för annars vet man aldrig vad den kommer att kosta.
- Den ska vara billigare än i Sverige, så pass mycket billigare inklusive frakten att man känner att man tjänade på det.
- Säljaren ska vilja skicka den till Sverige.
- Säljaren ska vilja ha max 30 dollar för sagda skickande.
Men jag har lyckats hitta en förut, det tog typ en vecka men det gick, så jag ska nog fixa det igen.
Det största problemet är att ganska få skeppar till Europa, eller Sverige. Vissa kan tänka sig att göra undantag om man frågar.
Vissa kan emellertid inte det.
Idag skickade jag ett mail där frågan ungefär löd "Kan du eventuellt tänka dig att skicka den här varan till Sverige, jag ser att du skickar till UK och det är ju också i Europa".
Svaret jag fick var helt fantastiskt:
"Thank you for your interest in the iPod. We can't ship to Europe, as we are old and I think it is confusing?
Sorry - good luck to Sweden!!"
Ridå.
/L.
Hur som helst så är det en sann konst att hitta en köpvärd/köpbar Ipod.
Mina villkor är:
- Den ska vara oanvänd och då fortfarande ha sin låda och då helst vara inplastad, allra helst med kvitto på originalköpet till.
- Eller refurbished med fabriksgaranti som medföljer.
- Vara på Buy It Now, för annars vet man aldrig vad den kommer att kosta.
- Den ska vara billigare än i Sverige, så pass mycket billigare inklusive frakten att man känner att man tjänade på det.
- Säljaren ska vilja skicka den till Sverige.
- Säljaren ska vilja ha max 30 dollar för sagda skickande.
Men jag har lyckats hitta en förut, det tog typ en vecka men det gick, så jag ska nog fixa det igen.
Det största problemet är att ganska få skeppar till Europa, eller Sverige. Vissa kan tänka sig att göra undantag om man frågar.
Vissa kan emellertid inte det.
Idag skickade jag ett mail där frågan ungefär löd "Kan du eventuellt tänka dig att skicka den här varan till Sverige, jag ser att du skickar till UK och det är ju också i Europa".
Svaret jag fick var helt fantastiskt:
"Thank you for your interest in the iPod. We can't ship to Europe, as we are old and I think it is confusing?
Sorry - good luck to Sweden!!"
Ridå.
/L.
Wednesday, October 04, 2006
Tuesday, October 03, 2006
4/10, 00.45.
Idag för tre år sedan dog min mamma. Klockan kvart i ett på natten. Det är om ungefär fem minuter.
Dagen överraskar alltid mig. Den smyger sig på mig och är plötsligt här och jag vet aldrig riktigt vad jag ska göra.
/L.
Dagen överraskar alltid mig. Den smyger sig på mig och är plötsligt här och jag vet aldrig riktigt vad jag ska göra.
/L.
Monday, October 02, 2006
Fuck SL.
Enhetstaxan har knappt hunnit införas förrän den ska ut igen.
I några månader har det varit ekonomiskt jämlikt att åka tunnelbana i Stockholm. Oavsett var man bor kostar det 20 kronor att åka vart som helst i länet. De som inte har råd med åkkort för 700 spänn har haft lite lättare att betala för sig, de som har råd med åkkort har inte behövt bry sig.
Visst, en del busschaufförer har gnällt över att behöva hantera mycket kontanter, men det är ett problem SL skulle kunna lösa internt om de ville. Man skulle kunna få smsa in betalningen, som en lite osmidigare variant av Londons Oyster Card (som man bara har i väskan och så pekar konduktören en läsare mot en och så ser han om man betalat och hur mycket. En resa kostar under ett pund), eller Skånetrafikens betalkort som man laddar själv, på bussar eller i automater. Man skulle kunna ha biljettautomater på alla busshållplatser där man kunde betala med just sådana kort i förväg, eller med kontanter, VISA. Eller så skulle SL kunna skicka ut fler värdar som byter pengarna mot biljetter med jämna mellanrum, som till spärrvakterna.
Jag fattar inte vad det är för fel på Stockholms Lokaltrafik. Den är inte bara dyr, tekniken är helt sanslöst efter. Den lever kvar i tunnelbanans gryningsdagar. Pegarna spenderas på spärrar som ska vara svårplankade, men som inte hindrar någon. Vakter måste sättas ut för att se till att folk inte plankar.
Det är alla människors rättighet att kunna röra sig i samhället, utan att behöva köpa en bil. Det borde vara smidigt och hyfsade priser. Det finns en uppsjö av sätt att lösa det på.
Men jag säger nog som Planka: ta betalt för kollektivtrafiken via skattesedeln istället! åa slipper miljoner spenderas på vakter, ny teknik och nya system (som ändå inte fungerar) och biljetter. Personal kommer alltid att behövas i trafiken, men inte dyr teknik som inte fungerar och ändå måste underhållas.
Snart kommer det att kosta mig 80 kronor T/R till jobbet varje dag.
Mina damer och herrar, det är dags att gå med i Planka igen.
/L.
I några månader har det varit ekonomiskt jämlikt att åka tunnelbana i Stockholm. Oavsett var man bor kostar det 20 kronor att åka vart som helst i länet. De som inte har råd med åkkort för 700 spänn har haft lite lättare att betala för sig, de som har råd med åkkort har inte behövt bry sig.
Visst, en del busschaufförer har gnällt över att behöva hantera mycket kontanter, men det är ett problem SL skulle kunna lösa internt om de ville. Man skulle kunna få smsa in betalningen, som en lite osmidigare variant av Londons Oyster Card (som man bara har i väskan och så pekar konduktören en läsare mot en och så ser han om man betalat och hur mycket. En resa kostar under ett pund), eller Skånetrafikens betalkort som man laddar själv, på bussar eller i automater. Man skulle kunna ha biljettautomater på alla busshållplatser där man kunde betala med just sådana kort i förväg, eller med kontanter, VISA. Eller så skulle SL kunna skicka ut fler värdar som byter pengarna mot biljetter med jämna mellanrum, som till spärrvakterna.
Jag fattar inte vad det är för fel på Stockholms Lokaltrafik. Den är inte bara dyr, tekniken är helt sanslöst efter. Den lever kvar i tunnelbanans gryningsdagar. Pegarna spenderas på spärrar som ska vara svårplankade, men som inte hindrar någon. Vakter måste sättas ut för att se till att folk inte plankar.
Det är alla människors rättighet att kunna röra sig i samhället, utan att behöva köpa en bil. Det borde vara smidigt och hyfsade priser. Det finns en uppsjö av sätt att lösa det på.
Men jag säger nog som Planka: ta betalt för kollektivtrafiken via skattesedeln istället! åa slipper miljoner spenderas på vakter, ny teknik och nya system (som ändå inte fungerar) och biljetter. Personal kommer alltid att behövas i trafiken, men inte dyr teknik som inte fungerar och ändå måste underhållas.
Snart kommer det att kosta mig 80 kronor T/R till jobbet varje dag.
Mina damer och herrar, det är dags att gå med i Planka igen.
/L.
Subscribe to:
Posts (Atom)









