ebbas'

Idag har jag spenderat två timmar med att spotta Ebba von Sydow look-a-likes på min "mode, kropp och identitet"-kurs.
Det fanns typ ett dussin.

Men det verkar sam om det kommer att bli en rolig höst!

/L.

hej, jag har ingen hjärna.

Idag var dagen från HELVETET.

På väg hem från String glömde jag min väska på tunnelbanan.
Jag skyller på tillfällig sinnesförvirring och stora kassar att bära.
Jag går och ringer på hemma hos j som har extranycklar medan spärrvakten ringer sina larmcentraler, men väskan återfinns inte. Jag blir hysterisk och börjar grina. Jag får komma in i spärren och dricka vatten, låna mobil och ringa polis + låssmed.
Jag börjar nu inse att mina nycklar till hem och butik, min adress till hem och troligtvis butik och min ipod finns i väskan. Plus ritblock och dagbok. Jag grinar lite mer. I mitt huvud blir ajg rånar både hemma och på jobbet i detta nu.
Låssmeden tar endast kontantbetalning.
jag når nu en helt ny nivå av hysteri och brölar grinande i telefonen att jag inte kommer in hemma, inte har en telefon (hade som tur var glömt mobilen hemma), min pojkvän kommer inte hem förrän tio och vilken dörr ska jag vakta, hemma eller butikens och snorar i min koftärm. Låssmeden säger att han kommer ändå.
Han är snäll och borrar upp och byter skjuttillhållarlås med hjälp av sina snillrika små manicker. Väl inne har Alex som tur var cash liggande i en låda så han får sin kontant betalning.
Då ringer min mobil. Några killar har hittat min väska i en buske och har spårat mitt telefonnummer. De kommer och lämnar den till mig. Allt finns kvar; alla kort, dagbok, ritbok, trisslott med vinst, postavier; ALLT. Utom ipoden.
*gråter*
Jag känner mig helt förkrossad och dum.
Vi är dessutom precis mellan hemförsäkringar = betala allt själv.
*gråter lite mer*

Nu ska jag läsa Hollywoodfruar som jag lyckades sno åt mig för en femma idag och försöka att inte deppa ihop.

Bu.

/L.

Elise Claeson är från Venus.

I Svenska Dagbladet, även kän som Ondskans Skrift skriver Elise Claeson om mammarollen och hur dåligt det är att pappor försöker vara mammor.

Det här skriver hon om papporna:

”...De ska ju tränas till att bli mammor. De har nämligen aldrig i världshistorien vårdat små barn och deras hjärnor saknar därför det genuina människointresse som kvinnor har (via hundratusentals år av träning).”

”Populärvetenskapliga böcker och teveprogram visar entydigt att könet sitter i hjärnan och att mäns och kvinnors hjärnor är olika.”

”För mansrollen ska ju förändras, den borde vara mammigare, mera i kontakt med sin kvinnliga sida, enligt genuspedagogerna. Trots att svenska kvinnor tycker att den klassiskt manlige Mikael Persbrant är drömmannen.
Den mansroll, som i hundratusentals år försörjt och beskyddat kvinnor och barn så framgångsrikt att homo sapiens nu styr världen, duger inte längre.
Den manliga arketypen, den risktagande kampmannen, ska byta plats med den kvinnliga arketypen, den moderliga madonnakvinnan.”

Jaså, Persbrandt är alla kvinnors drömman och det är MANSROLLEN som sett till att homos sapiens är den människoras som klarat evolutionen bäst. Och exakt VAD har ”mansrollen” gjort? Den verkar vara en sådna där mystisk urkraft.
Och vilka populärvetenskapliga böcker och tv-program talar vi om här? ”Kvinnor är från Venus och män är från Mars?” Jag har läst en del facklitteratur på det här ämnet och let me tell you, ganska många forskare är inte eniga med populärvetenskapen om att de eventuella olikheterna i mäns och kvinnors hjärnor faktisk har något med de könsroller som finns i samhället att göra.
Ganska många av dessa forksare, oavsett ideologisk tillhörighet, måste erkänna att skillnaderna mellan individer är större än mellan just individer av manligt och kvinnligt kön.
För att fortsätta till nästa vansinnighet så undrar jag hur man kan ärva hundratusentals år av träning av någon? Har jag ärvt drag av alla kvinnor som någonsin levt, som jag inte har några biologiska band till? HUR DÅ? Ni vet den där bilden på brottaren HoaHoa som fanns i alla biologiböcker på 80-talet, där han håller sin son? Och i texten bredvid så står det att man kan ärva förutsättningar av sina föräldrar eller släktingar, men inte färdiga talanger? Typ HoaHoas son kommer inte att bli brottare om han inte tränar.
Om vi får tro Elise Claeson är det här bara nys och man kan visst ärva egenskaper. Jag undrar om Elise tror på arvsynden också?
Och så den där JÄVLA moderliga arketypen. Jag är så förbannat trött på myten om att alla kvinnor är bra mammor just bara därför att de är kvinnor och att alla pappor är någon slags stand-by förälder bara för att de är just män. Jag hatar myten om den moderliga kvinnan som någonslags helgonaktigt väsen utan egen vilja, som bara riktar allt hon är mot barn och hem.
Har inte modersrollen och synen på barn förändrats tillräckligt många gånger för att påvisa att det inte finns en enda uniform moderlighet? Jag tycker nog det.

Och vad säger det här om alla män därute? (Ja, den här debattartikeln genererar ett ton frågor med ger inga svar) Tror Elise verkligen att de är helt ointresserade av att spendera tid med sina barn och helt inkapabla att ta hand om en unge medan kvinnor har det ”medfött” och bara ”vet” vad de ska göra? Om hon inte tror det, varför tycker hon då att männen inte har samma rätt till att vara heltidsföräldrar som kvinnorna? Får inte de ”ta en time out” och vara hemma med barnen?
Och rent textuellt, kan en hjärna ha ett intresse?

För att komma till poängen riktigt fort: Jag tycker att Elise Claeson är DUM i huvudet.

/L.

Lasse vill ha en rosa fotbollsko i röven. Med broddar.

Lasse Anrell tycker att damfotbollen behöver bli "kvinnligare".
Han tycker att damfotbollspelarna borde komma ihåg att ingen bryr sig om deras halvtaskiga lilla liga och att de lika gärna kan måla målen rosa och piffa upp planen med rosetter och volanger, eftersom de inte har något att förlora på det.
Och ÅH vad det är trevligt med kjolarna i damtennisen, kunde inte fotbollsdamerna köra på samma grej?
Ja, Lasse, vi har anant oss till att många kollar på Kournikova inte för hennes mediokra tennistalang utan för hennes snygga rumpas skull. Och Malin Baryard, hur många utanför hästvärlden kommer ihåg henne som något annat än hon som hoppade i underkläder för H&M? Och ja, jag måste säga att jag tycker att det är lite sorgligt att det är på de premisserna kvinnliga idrottstjärnor lyckas.
Jag menar, kolla på Kristian Olsson. Vilket jävla skåp han är. Och vad kan han? Han kan ta tre riktigt långa steg. Och han ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Jag skulle hellre dö än se honom i underkläder. Men han får massvis av uppmärksamhet. För han är ju så satans bra på sin obegripliga sport.

Jag måste säga att jag är lite lätt förbluffad över tonen och ordvalen i den här krönikan. Här kommer patriarken Pappa Anrell och Ska Berätta Hur Det Ligger Till.
Och när han framlägger sin strategi för den kvinnliga fotbollspelare han har i studion och hon inte blir helt överlycklig så avfärdar han henne eftersom hon ju är "...25 år och det är en ålder när man är väldigt konservativ".

Alla blev så irriterade när Annika Sörenstam skulle spela med HERRARNA. Oj vilket ståhej. Kvinnor bör inte försöka slå sig in på manliga arenor utan alltid tävla i sin egen lilla specialkategori där utseendet spelar stor roll. Vi har sett det förut. Hallå kvinnolönerna, någon? Det är bara så jävla tråkigt att man kan vara så clueless att man kväker ur sig en sådan magnifik groda som Anrell gör här.

Fine, föreslå gärna intressanta förbättringar av damfotbollen. Mindre mål, mindre boll, mindre plan; intressant! Måla allt rosa och dekorera med volanger? Snälla. Vad tråkigt Anrell inte ens själv tar sitt förslag på allvar och gör något vettigt av det.Inser ni inte att det finns en massa andra saker som kan påverka fotbollspelares spelstil? Det sägs att damfotboll är t r å k i g t.
Ja, det kanske det är.
Vi talar trots allt om spelare som inte tjänar tillnärmelsevis lika mycket pengar som sina manliga kollegor på sin sport, som oftast har andra jobb som de måste ge tid, som därmed inte har tid att träna lika mycket och som när de spelar inte spelar på samma premisser. Varför spela oschysst, göra intressanta och drastiska och våldsamma saker, när det inte gör någon skillnad för att sätta ens namn på kartan? När man inte får mer sponsring för det. Allt sådant påverkar spelstilen. Det finns andra sätt att göra damfotbollen mer intressant. Till exempel genom att satsa på den, ge den resurser, ge spelarna tillfälle att slipa sig till perfektion. Sedan får de gärna ha rosa fotbollskläder om de vill, jag skiter i vilket.
Men jag tror knappast att Lasse skulle tycka att valfri hästsport blev intressantare om vi målade alla hinder rosa och satte volanger på vojlockarna.
Däremot tror jag att Lasse skulle bli mer intresserad om samtliga kvinnliga deltagare (i en av få sporter som är unisex) red i underkläder.
Slutsats?
Det är inte sporten eller idrottarna det är fel på.
Det är det faktum att det är idioter som Anrell som har något att säga till om i sportvärlden.

/L.

fashion kittens!

Min katter gillar mina kläder:




/L.

Lyssna, någon?

Konversation i affären:

Kvinna i 45-års åldern: Hej, du, ja den här var söt! *nyper i klänning som hänger utanför dörren*
Jag: Hejhej.
K45: Vad är det här för storlek då?
Jag: Om det inte sitter någon lapp i klänningen så vet jag inte, det är ju second hand, så det är nog prova som gäller.
K45: Jaahaa... ja nej den är nog för liten... har du den i fler storlekar?
Jag: Nej, alltså, den är ju SECOND HAND. Men vi både ändrar och syr upp kläder här, så ev kan vi ju ändra den, eller sy en helt ny.
K45: Men du har inga andra storlekar?
Jag: Nej men vi kan ju sy upp en.
K45: Aha. Jaha, vad har ni härinne då? *står kvar ute på trappan*
Jag: Second hand och en del egen design, lite smycken.
K45: Jaha, vad är det för inriktning då?
Jag: Ja, det är lite svårt att säga, vi tar in sådant vi sjävla tycker om. Du får titta runt.
K45: Jaha, ja hej då!

Ibland är det som om folk bara inte VILL fatta. Hon kom aldrig in i affären utan stod bara utanför och nöp i en stackars rutig klänning. Det är då det är bra att ha den där Cointreaun stående i köket.

/L.

PekMetro

Jag HATAR Metros hemsida.
Det finns fan inget system på den! Har spenderat tjugo jävla minuter med att försöka hitta gårdagens kolumn och använt sökord som jag VET ingick i den och inte så många andra artiklar den dagen. Det finns inget vettigt arkiv att leta i, hälften av länkarna fungerar inte. Hela skiten ser ut som en jättestor Hänt Extra.
Men så blir det ju när man tittar i en tidning som är 80 % bilder för att man tror att folk inte orkar läsa text. Tala om ett bra sätt att verkligen fördumma folk. Snart kommer den där tidningen att se ut som en pekbok, fast med bilder på Paris Hilton.
HAT HAT HAT.

/L.

Intelligensreserven, del 2

Löpsedel:

"Ny behandling botade kvinna från TINNITUS"

Alex: "Alltså, min första tanke är ju 'var fan ligger tinnitus?'..."

Ridå.

/L.

Till Johanna & Victor.

När jag hör den här låten tänker jag bara på oss, cheesy as it may be.

---------------------------------------------
When We Were Winning, Broder Daniel


Oh when we were seventeen
Our life was like a film
When we were seventeen
The sky was always tangerine
We ran through streets at night
Under starlight
We ran through streets at night
When we were winning

Oh wild was the world
And wild we burned
We were kings of the streets
Not yet beaten by defeat
But now it's hard to see
Through a fog of memories
But I remember
When we were winning

Now my friends are unemployed
Not needed in this world
Pushed down by this town
And always turned down
But in dreams at night
They can sometimes recall
When we were heroes
When we were winning

What have we done to our lives?
We could've been anything
We gave it our love for what?
This is the time

Oh it's in the air at night
There is a wind coming in
The days dying
Oh it's so beautiful
There's something happening somewhere
I take the bus into town
All I see is laughing
And we are winning

Soon I grow older
But God knows
I haven't lived yet
Before tonight's a memory
Let's go out
I am still young


--------------------

Dagens skörd

Dagens löpsedlar är fantastiska!

"Därför knarkar svenska kändisar"

och

"Prästen: Jag är chockad
Kyrkvaktmästare avslöjad - hade sex med död i kista i svensk kyrka"

Jag vet att man inte får skoja om sådant här, men... AAAAHAHAHAHAHAHAHAHHAHA!
Alltså, den måste ju bli historisk! Har snott ett exemplar.
Jag undrar lite varför det måste stå att det var i kistan han hade sex? Jag menar, vore inte allt annat mer onormalt?

/L.

The Love/Cobains.

Nyligen ramlade jag över ett par jättesöta bilder av Frances Bean Love Cobain och på den ena är hon jättelik Kurt, på den andra jättelik Courtney. Det vill säga, Courtney innan hon helt plastikade sönder sig själv.
För att jämföra:









På alla de här bilderna kan man ju se att det är mor och dotter, att släktband finns.
Och så The Present Monster:





HJÄÄÄÄLP!
Kan inte någon bara stoppa den här kvinnan innan hon börjar se ut som The Joker?

/L.

Samma Gamla.

Det är valrörelse nu och det märks. Igår gick jag förbi medborgarplatsen och där var det någonslags Moderatkonsert. De Nya Moderaterna-flaggor, en scen med lite moderater som sjöng, och lite moderater som klappade händerna och viftade med flaggor.
När jag berättade för Peter sa han "Åh, var det Thomas Ledin?"
Toché!
Och på tal om de här "nya" moderaterna som det tjatas om så har det ju spåtts att om det blir regeringsskifte så kommer det bara att vara vanliga gamla skattesänkarmoderater kvar.
Minsann, om det inte verkar besannas redan nu. Omsorg, skola och sjukvård ska förbättras, men skatterna ska sänkas säger Fredrik Reinfeldt i årets valrörelse.
Som vanligt undrar man ju hur den ekvationen ska gå ihop? Var ska de pengarna komma ifrån?
Jo, alla de här eländiga bidragstagarna som tjänar på att få bidrag jämfört med att jobba, de ska minsann få minde pengar. Då får vi råd att sänks skatterna för alla hederliga medborgare!
Frågan är väl vilka av alla de här moderata människorna som kommit fram till att det är en bra idé som har någonslags verklig erfarenhet av att gå på bidrag. Varför ska folk som blivit sjukskrivna blir straffade för att det blivit sjukskrivna genom att leva under existensminimum? Det är ju sällan så att det är en ond komplott mot staten.
Och jag vill fanimej inte har massvis med härlig privat sjukvård, skolgång och äldreomsrog som kostar skjortan. Det finns en poäng med att betala skatt. Att betala skatt är att betala för det samhälle vi vill ha, som alla ska ha lika tillgång till. Skattesänkningarna kommer inte att göra så stor skillnad i plånboken för varje enskild människa att det faktiskt täcker upp för allt vi förlorar på sänkta skatter.
Därmed basta.

/L.

Baberaham Lincoln

Alltså, jag insåg precis att jag MÅSTE skaffa Waynes World på DVD.

/L.

Engrish Love

This just KILLS me:







Engrish ROCKS!

/L.

Boris The Sexist

Tidigare i veckan skrev Boris Benulic på Metro en krönika om hur det inte är en rättighet att vara en bimbo och att om folk är dumma i huvudet så förtjänar de att höra det.
Jag tänkte ta Boris på orden, so here goes: Boris, du är DUM i huvudet.
Den här krönikan lämnar en så jävla unken lukt efter sig, vilket många av hans krönikor gör.
För det första kan ajg konstatera att den här krönikan är ett sådant totalt hafsverk. Den är dåligt skriven och känns mest som ett utslag av skrivarkramp inför deadline. Med det sagt tänkte jag gå in för att mosa Boris åsikter.

"...men som sagt: det är valår. Då ska man vara snäll mot alla. Även de vars tankeförmåga minskats av botoxläckage in i hjärnan har ju en röst. Vi är vad vi gör och vårt värde bestäms av våra handlingar, och om allt en person åstadkommit är att ta sig med bussen från Bollnäs till närmaste plastikkirurg och där peka ut ett par D-kupor i katalogen och betala för att få dem insatta och därefter åka runt och visa upp dem, ja, då har man nog inte tillfört mänskligheten speciellt mycket. Men jag tror inte krypandet för dumheten nått sin kulmen."

För det första så JA, Boris, alla människor är lika mycket värda oavsett tuttstorlek eller utvik. Jag är inte vidare förtjust i vare sig plastikhetsen eller utviken eller alla dessa tjejers pseudokarriärer som mest går ut på att de får visa upp sig i många nya outfits. Men jag tycker inte att de är mindre värda respekt. Om något tycker jag det är rätt läskigt att se en massa uppmärksamhetskåta brudar plastika sig för att sedan utnyttjas av Big Brother, Slitz, Moore etc och placeras i den ena absurda situationen efter den andra, alltihop för att vi ska ha något att gotta oss åt. Linda Rosing har för fan gjort allt och ångrat allt på löpsedlarna vid det här laget och ringer uppenbarligen Aftonbladet så fort hon bajsat för att rapportera samtidigt som hon vill göra en Garbo och bli lämnad ifred. Hon är fan Sveriges motsvarighet till Britney på den punkten. Men nu gör hon något annat, nu startar hon ett parti. Jag väntar med spänning på hur det ska arta sig och det känns tyvärr som om alla, även Boris, dömer ut henne på förvag enbart pga hennes utseende och förflutna. Jag tycker det verkar så himla bra att Linda tillslut försöker göra något som inte alltid slutar med att hon droppat kläderna. Hon kanske har hittat sin grej nu. Lindas "enda" prestation enligt Boris är att ha haft sex i TV. Hon är alltså en av alla dessa människor som nämns i citatet ovan, som inte tillfört mänskligheten något.
Så för det andra Boris, NEJ, ingen människa har åstadkommit bara sin tuttstorlek. De flesta av de här människorna du pratar om har antagligen gjort en massa annat också som du aldrig får reda på. En massa små saker som är viktigare än att ha varit med i BigBrother men som ingen någonsin hör talas om. Jag tycker tyvärr att det här är ett ganska klassiskt synsätt som ofta framförs från folk i Boris generation (inte alla nödvändigtvis, men ajg har hört det förut) och det är som, Karin uttryckte saken: De tror att man är vad man jobbar med, att det är allt man är och har man ett "skitjobb" är man inte mer än sitt jobb.
Vilket är väldigt typiskt den karriärsgenerationen. Och ett helt ohållbart argument för vad intelligens är i ett samhälle med så stor arbetslöshet som dagens. Och förutom det så måste man ju inse att alla de här jobben behöver göras, om inte för samhällsnyttan så för att folk kräver underhållning och någon kommer att göra dem och en del av dem kommer i ärlighetens namn att tvingas göra dem.
För det tredje, Boris, ditt äckel, du bashar nu de här tjejerna för att de försöker göra något efter att de blivit kända för att visa tuttarna. Plötsligt känner de att det inte räcker längre, att de inte vill vara kända för bara det och att det kanske inte var den smartaste vägen in i rampljuset. När de väl börjat anstränga sig för att ta sig ur det, då hånar du dem och vill hindra dem, syna deras bluff.
Fy fan för en så unken människosyn.

/L.

The Californication of Avril Lavigne

Alltså, folk flyttar till Californien och sedan BLIR det tydligen blonda och besatta av att inte äta kolhydrater. Det kanske är något i vattnet? Märkligt är det i alla fall.
Och ett helt fantastiskt exempel på detta är Avril Lavigne.
Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Avril. Dels därför att hon aldrig tryckt ur sig en låt som ajg tyckt varit något annat än rent av stötande dålig, dels för att hon när hon hade sitt genombrott hela tiden berättade att hon var minsann ingen produkt, ingen Britney Spears, hon var ÄKTA. Och dels därför att hon jämt och städnigt ylat om hur punk hon är. Och säkert av några andra anledningar. However. Så här brukade Avril se ut:



Kanske någonstans, lite punk. Rock i alla fall. Man får ju i alla fall ge henne att hon var en kontrast på MTV och det ger jag henne cred för.

Och nu, skåda Avril, aka Britney Spears:



Hon ser ju för fan ut som alla andra stora kvinnliga sångerskor i USA! Brittan (som i ärlighetens namn mest är stor just nu för att hon är gravid), Jessica Simpson, Ashlee Simpson, Aguiguigui....



Det är sådan klockren kloning som pågår här. Så nu har Avril absolut ingen trovärdighet kvar i mina ögon. Vaddå, hon var ju uppenbarligen inte så himla äkta. Att byta stil på ett halvår och är att vända på en femöring på ett sätt som jag finner lätt stötande. Hon har gått från att se ut som en 13-årig wannabe-punkare till ett 16-årigt fashionvictim. Vad var det Avril sa om att hon inte var en produkt? Jo, pyttsan.
Urk!

/L.

"... is such a heavenly way to die"

Jag tänkte förlja upp mitt inlägg om musik, som ju handlade om att identifiera sig med låtar, med fortsatta funderingar.
Ofta när jag lyssnar på musik så tänker jag "åh precis så här känner jag för den personen" eller "åh, jag önskar att någon kunde tänka på mig när de lyssnar på den här låten". Det ju kännas lite lätt pretentiöst att tänka så och jag inser ju att den här låten inte handlar om mig, men jag önksar att någon skulle tycka att den handlar om mig, särskilt om jag har en crush på någon brukar jag fundera på sådant. (Hej, High Fidelity! Har inte jag ett helt överdrivet intellektuellt förhållande till musik, så säg?)
Men till exempel så tenderar jag att lyssna på Broder Daniels "Whirlwind" eller "Haligh, Haligh, A Lie, Haligh" med Birght Eyes i förhållande till folk jag är olyckligt förälskad i. Vilket kanske på något plan är normalt. Och i samma veva brukar ungefär hela "The Queen Is Dead" med The Smiths och "Little Earthquakes" med Tori Amos åka fram.
Och jag har alltid önskat att någon ska lyssna på Nick Cave och tänka på mig som flickan i sången. Vilket kanske inte är så normalt? Eller jag menar, han sjunger ju alltid så olyckligt. Men jag har alltid önskat att någon ska lyssna på "Are you the one (that I've been waiting for?)" och tänka på mig.
För att fortsätta med min totala självcentrering önskar jag ofta samma sak när jag lyssnar på Smashing Pumpkins "Ava Adore".
Och när jag är lite sådär tramslyckligt kär så lyssnar jag gärna på
Men den här självcentreringen kan ju warpas in i oändlighet.
Det finns ju t ex låtar som jag identifierar mig, men som jag någonstans ändå önskade att jag inte identifierade mig med, eftersom de handlar om inte så trevliga saker. "Slackerbitch" med Placebo t ex, eller "Thirsty Dog" med Nick Cave.
Och sedan finns det låtar som man aldrig trodde att någon skulle lyssna på och tänka på just en själv.
En gång var det en kille med mycket svart runt ögonen som sa att han alltid tänkte på mig när han hörde "Just Like Heaven" med The Cure, och någonstans så var det ju helt fantastiskt att höra (eftersom jag har ett så egotrippat förhållande till musik), men jag fattade inte exakt vad han menade med det.
Och det är väl också helt normalt. Man vet fan aldrig vad folk tänker om en.
En gång gav jag en kille jag var ruskigt kär i (när jag var 15 och det behöver verkligen poänteras här) ett kasettband med bara Broder Daniels "I love you" på repeat på ena sidan och The Smiths "There is a light that never goes out" på andra sidan.
Jag ville vara säker på att budskapet gick fram, så att säga.

Men det här är ju knappast allt jag lyssnar på. Jag lyssnar på en massa goth också, och postpunk, men grejen är att för mig är det feel-good-musik. Det är party. Jag lyssnar inte på Bauhaus eller Siouxsie när jag grubblar. Jag lyssnar på det när jag piffar inför att gå ut.
Dealen verkar i alla fall vara att man inte riktigt får välja vad man ska identifiera sig med och när. Plötsligt bara ligger den där låten på spellistan i Ipoden och plågar en och man får lite ont i hjärtat av den, men kan inte sluta lyssna på den.


/L.

Mrs Burns

Hoho, jag gjorde ett personality test på TheSpark och det visar sig att jag är Mr Burns!

-------------------------
MASTERMIND
(Submissive Introvert Abstract Thinker )

Like just 8% of the population you are a MASTERMIND (SIAT). You can be silent and withdrawn, but behind your reserved exterior lies an active mind that allows you to analyze situations and come up with creative, unexpected solutions. Normal people call this ”scheming.” Don’t learn German.

Anyway, your sense of style and originality are your strengths, and people will respect your judgment once they get to know you. If you learn to be a little more personable, you could be a great leader--you’ve definitely got the ”vision” thing down. Just make sure all the plotting you do behind those eyes of yours is healthy.

Famous masterminds in television: Dr. Claw, The Scarecrow and Mrs. King, Montgomery Burns.
-------------------------------

*elakt fnitter*

/L.

visdom.

Jag såg ett sådant otroligt grymt grafitti på en pelare idag.

”The true enemies of freedom are the happy slaves”

Hallå, visdomen.

/L.

dum-i-huvudet-maraton

Jag hittade en lista med gamla Roskilde citat från 2003 och jag bara måste posta dem här.

---
Victor: Åh vilken jätte-agurk!
Maisan: Maxat!
---
Liza: Åh kan inte någon ge mig en hårlös 17-åring utan känsla för moral eller konsekvenser!
---
Victor: Nu går vi till Café C och bajsar!
---
Liza: Jag kanske inte kan se skillnad på en bajamaja och en schäfer men jag kan fan se skillnad på en schäfer och en hamster!
---
Lotta: Var det en bajamaja eller en schäfer som flög förbi?
---
Victor: Turbonegreo, det är kärleksmetal. iron Maiden, det är fäktiningsmetal och Metallica, det är vodka-i-San Fransisco-metal.
---
Liza: Är det här de tränar bajamajor att hoppa genom ringar och så?
---

Åh jag är så DUM i huvudet, om man får tro Maisans ciatatbok.

/L.