Charter

Jag har spenderat strax över en vecka i Malmö och det har varit total charter.
Vad ska en charterresesa innehålla?

* Outhärdligt varmt och fuktigt klimat? Check.

* Öl alla kvällar? Check.

* Shopping? Check! I Köpenhamn med Faster Y, i Helsingör med Pappa, I Helsingborg med L och i Malmö med C.

* Utflykter? Check. Helsingborg, Helsingör, Köpenhamn.

* Taxfree? Check. Sturup/Bromma, I love you.

* Kultur/Sightseeing? Check! Pappa och jag vandrade runt i Helsingör och besökte klostret och kyrkan, och så pågick Möllevångsfestivalen, vilket betydde mycket latinotrummor och dreadstomtar.

* Dans? Check! Vogon på lördagen var en helbisarr kväll.

Möllevångsfestivalen drog ut precis alla dreadstomtar ur sina iden och fick alla hippies att plocka fram sina trummor och gå runt och vara exotiska. Krustarna var också där. Och typ en miljon möllanrelaterade etnoband förde oväsen.
Nu är jag hemma och känner mig lätt sliten, men samtidigt underbart utvilad och redo att jobba igen.
Leve Charter!

/L.

Städa själv!

Alltså, det här med pig-avdragen eller rut-avdragen eller vad fan de nu vill kalla det, jag känner att vi måste reda ut det en gång för alla.
I Dagens Nyheter hittade jag för ett bra tag sedan följande debattartikel, vilken gjorde mig rejält pissed off.

Den går i stortsett ut på att alla ska sluta moralisera kring hushållsnära tjänster och bara införa systemet så att de som vill kan få börja utnyttja det och det snarast.
Och det bisarraste är att det är skrivet av två sossar, visserligen på tvärs med sitt eget parti, men ändå. Om det här inte är ett kvitto på att sossarna blivit mer än lovligt moderata på senare tid så vet jag inte vad.
Som exempel tar de bland annat begreppet Fixar-Malte inom äldreomsorgen, vilket då betyder en person som kommer och fixar sådant de gamla inte klarar av själv och som det är oklart om hemtjänsten ska göra. Typ byta proppar och skruva i glödlampor och sådär. Visst, den här debatten är viktig och drivs mest av 40-talister, eftersom det just nu är de som sitter på mest kapital i Sverige och dessutom snart är på väg in i äldreomsorgen. Givetvis vill de trygga sin framtid. Det känns bara så otroligt ironiskt att det här med Fixar-Malte och huruvida de ska behöva betala extra själva för den tjänsten eller om det ska ingå i hemtjänsten inte har kommit upp på tapeten förrän nu, när just 40-talisterna ska in i äldrevårdskarusellen. Innan dess sket man minsann högaktningsfullt i hur gamlingarna fick glödlamporna iskruvade men nu är det plötsligt bråttom.
Vidare så talar de om barnfamiljerna:

"För oss handlar inte debatten om hushållsnära tjänster i första hand om städning. Det rör ett brett urval av tjänster i hemmet som också skulle underlätta för till exempel småbarnsföräldrar. Det är en grupp som lider av konstant brist på tid. Men det man får hjälp med och - och det som samhället legitimerar - är omsorg om barnen.
De småbarnsföräldrar som vill ägna sin dyrbara tid åt barnen och leja bort byggjobb, städning eller andra hemtjänster får betala det dyrt."

Ja, kära vänner, det är ett jobb som utförs och det är dessutom ett ganska tråkigt jobb och slitsamt: man gör andras skitjobb åt dem. (Många gånger, vid t ex byggjobb betalar man dessutom för deras speciella kompetens och utbildning. Jag fattar inte vad som är så konstigt med det?) Det kostar och vill man inte betala så kan man göra jobbet själv. KAN man inte göra jobbet själv är det ju givetvis en annan femma, men det är inte personer som inte KAN göra sitt hemarbete själv som i första hand berörs av förslaget om subventionering av hushållsnära tjänster.
Det är människor som har för stora hus och inte orkar städa dem själva, som inte vill spendera sin lediga tid med att sköta om ett hem utan hellre gör roliga saker med barnen eller med sig själva.
Det är till exempel inte ensamstående föräldrar som har rätt till den här hjälpen. Och det ingen verkar reflektera över är att det är just folk som faktiskt skulle kunna betala för sig som är intresserade av de här tjänsterna men som just inte vill betala för dem. Jag är övertygad om att det finns många ensamma föräldrar därute med köriga scheman av dagis och jobb och handla och läkarbesök och skit som gärna skulle vilja få hjälp några timmar i månaden men som inte har råd ens med subventioneringen. Och är det några det här förslaget i borde beröra i allra första hand så är det dem.

För sedan kommer vi ju ofrånkomligen till det här med vilka som kommer att jobba med hushållsnära tjänster.

"Vi vänder oss kraftfullt emot den debatt med inslag av moraliska övertoner som finns om att det skulle vara fult eller vara förlegat med hushållsnära tjänster.
Det är inget andra klassens arbete - det är inte en återgång till tidigare samhällsmodeller med pigor och herrefolk. Det är ett professionellt arbete som utövas av utbildad personal till nytta och glädje för de som har tillgång till deras tjänster" skriver Micko och Ottoson.

Jag tycker inte heller att det är "fult" vare sig att behöva hushållsnära tjänster eller att utföra dem. Det ajg tycker är fult är folk som inte VILL utföra sitt eget hushållsarbete eftersom det är så urbota trist men som smtidigt inte vill erkänna värdet av att sagda arbete utförs genom att betala vad det faktiskt kostar.
Men tror ni på allvar att det kommer att komma högskoleutbildningar i hur man städar rika kärringars garderober? Seriöst? Tror ni att någon kommer att utbilda sig i 3 år för att städa era toaletter? Inse att de som kommer att ta de här jobben kommer att vara människor som av olika anledningar har få andra alternativ.

Och vidare:
"Vill vi ha ett jämnare uttag från mammor och pappor av föräldradagar när barn kommer till världen? Vill vi ha ett näringsliv som tar till vara kvinnors kompetens i större utsträckning än vad som görs i dag?
Om vi svarar ja på de frågorna måste vi inse att sysslorna som tidigare själv skötts inom hemmet inte längre alltid kan göras. Det är många som försöker kombinera yrkesarbete med att vara småbarnsförälder. Det är ingen enkel uppgift. Det är många som inte orkar och hinner med att vara såväl förälder, kompetent yrkesperson, initierad samhällsmedborgare och samtidigt ta ett hundraprocentigt ansvar över sitt hem med städning, disk, tvätt med mera."

Och de som städar hemma hos er, som med allra största säkerhet inte kommer atttjäna tillräckligt mycket för att sedan själv lägga ut sitt eget hushållsarbete på entreprenad och som då alltså efter att ha städatborta hela dagen sedan ska göra samma skit hemma, när ska de finna tid att vara "förälder, kompetent yrkesperson, initierad samhällsmedborgare"?

Det finns en aspekt till av den här debatten som stör mig och det är den totala bristen på könsanalys.
Jämlikheten har nått så långt att kvinnorna har börjat ta sig in i styrelserummen, på chefsposterna och på riksdagens tunga platser. Men den har inte kommit så långt att männen tagit steget in i köken, lokaliserat städskrubben eller engagerat sig i vilket tvättmedel som funkar bäst. De har börjat ta hand om barnen nu och det är ju alltid något, men jag tror inte att utvecklingen kommer att främjas av att hushållsnära tjänster subventioneras för dem som ändå redan har råd med dem.
Visste ni att det är väldigt sannolikt att ett par som varit ihop ett tag och flyttar ihop köper en diskmaskin när de börjat bo ihop?
Varför då? Därför att i många fall är det fortfarande bara den ena parten som sköter lejonparten av diskandet.

Subventioner för de som INTE har råd.
Annars kan vi gott piska upp männen till att plocka upp diskborsten ellerom de nu tycker det är jobbigt, köpa en diskmaskin att bossa över.
Köp ett mindre hus, en mindre våningn, skaffa inte barn och gigantiskt hus. Eller betala för att få ha alla dessa saker och ändå slippa de tråkiga bitarna. Lösningarna är många.För jag har verkligen inte lust att betala för era lyxproblem.

/L.

PS. Det finns inget jag njuter av så mycket som att hjälpa ensamma fäder av och på bussen ;)

A Nation of Alienation.

Sitter i Helsingborg och lyssnar på The Asphalt World i ipoden och tittar ut över sundet.
Jag skulle gärna skriva ut hela texten här, eftersom den här låten på något sätt är evigt aktuell, på ett helt oförklarligt sätt (för att anknyta till Johannas analys av att gilla popmusik),om det inte vore för att jag skulle framstå som ruggigt patetisk.
Jag har funderat på detända sedan jag läste High Fidelity och en av anledningarna till att den boken kändes så relevant och bekant var just att jag verkligen kunde känna igen mig i hans resonemangkring låtar och hans engagemang i rätt musik för rätt tillfälle.
Jag har aldrig känt att jag blivit deppig av att lyssna på deppiga låtar och samtidigt har jag aldrig känt att det har hjälpt mig heller att lyssna på deppig låtar vid depppiga tidpunkter i livet. Jag gillar rätt mycket deppiga låtar sådär i största allmänhet (I'm happy being sad, som Manics sjunger i my little empire).
Det är klart att en sång kan bli helt magisk om man lyssnar på den och den är EXAKT vad man självkänner och skulle vilja säga. då blir den som ett manifest på att man själv inte är helt dum i huvudet som känner som man gör, för även om man med största sannolikhet kan anta att låtskrivaren inte kände EXAKT likadant när de skrev låten så ahr i alla fall någon lyckats fånga det.
Som t ex Weeping Willows låt "While I'm still strong" som är en av de få låter jag faktiskt klippt in i en dagbok när jag och A bråkade, eller "The Drugs don't work" med The Verve och "The ghost of you" med The Tears och "1000 Oceans" med Tori Amos, som för mig alltid handlat om Mamma. Och det är ju alla sorgliga låtar. Samtidigt så kommer jag alltd att tänka på Johanna och blir glad när jag lyssnar på Gimme Gimme Gimme.
Och det gör ju att de blir lite speciella. Det kanske är föratt texten är en väldigt viktig del förmig, jag kan inte uppskatta en grym basgång riktigt lika mycket med en idiot-text som med en bra text (vilket ju är högst subjektivt).
Till exempel så har De två första skivorna med Suede fått en ny dimension sedan jag och johanna såg dem på Institute of contemporary Arts i London 2003, dels eftersom det var speciellt att höra hela skivor i sin helhet framförda live. Men också dels för att jag delade det med någon som jag visste uppskattade det på samma sätt, som något verkligt verkligt speciellt och stort och som skulle hålla minnet av de kvällarna levande länge. Det gjorde upplevelsen större. Och det har delvis förändrat mitt förhållande till skivorna. Möjligtvis för att det är skivor som är så värdefulla förmig att jag vägrat relatera dem till något utanförmig själv, inte till något särskilt förhållande, person eller period; allt för att aldrig behöva känna att jag inte kan lyssna på dem.

Men mest av allt så har alla de här låtarna genom åren fått mig att inse att vi är inte unika, no man is an island. Det finns något allmänmänskligt i varje känsla och situationoch vi är aldrig ensamma eller den första att känna så, och det ärväl detsomtilltalat mig med alla dessa sorgliga sånger.
Hur miserable jag än sitter och känner mig, hur övertygad jag än är om att jag är helt alienerad från resten av världen, så har faktiskt The Tears lyckats fånga den känslan i en låt utan att ens veta om min existens:

"I threw out the photographs
Like yesterdays flowers
I tried to erase the past
But it won't go away

And those where the curtains
That you had made
One thing's for certain
The ghost of you stays

I painted the second room
And cleared out the basement
And smelled some of your perfume
On the scarf that you made

The Salvation Army collected your things
I gave them the jewellery, all the bracelets and rings
Your clothes in black bin bags I gave them away
I tried to move on but the ghost of you stays
The ghost of you stays
The ghost of you stays

I threw out the photographs
Like yesterdays flowers
I tried to erase the past
But it won't go away

I wake in the morning
And try to be brave
But it's hard to move on
When the ghost of you stays

It's hard to move on
When the ghost of you stays
The ghost of you stays
The ghost of you stays"

/L.

Grr.

Någon gång i natt:

Kali: Tänk om vi skulle ta och kissa i Lizas öppna resväska? När hon vaknar och tror att hon har packat allt och bara behöver äta frulle och åka till flygplatsen så inser hon att hon måste packa om! Vore inte det roligt?

Sabbat: Let's do it!

Grr!
Mina kläder luktar kiss! Jag vägrar packa om. Jag tvättar när jag kommer fram till Malmö istället.
Plus att jag är en aning bakis.

/L.

du är vad du äter

Alltså, varje gång jag kollar på "Du är vad du äter" med Gillian The Food Nazi blir jag helt perplex över vilka idioter till vuxna människor det finns.
"Jag gillar inte det och jag gillar inte det, åh gud vad äckligt det är med det och det" och så går vuxna kvinnan ut på toa och SPYR efter att ha smakat lite vitkål.
HALLÅ?
Exakt hur löjlig kan man bli?
Över lite grönsaker, liksom. Över utsikten att äta grönsaker i två månader.
Och de här vuxna människorna står helt perplexa vid grönsaksdisken och säger "vad är det här?" om blomkål och purjolök.
Man blir ju rädd vid tanken på att de här äggen ska skaffa barn och fylla dem med pommes frittes och majonnäs och tvinga dem att dricka flytande olja.
Då känner jag mig alltid så jävla duktig eftersom jag är god vän med i princip alla grönsaker och i allafall anstränger mig för att laga mat med Oatley istället för grädde och äter råris och bönor och mycket frukt och undviker vitt bröd. Fine, jag är inget träningsfreak och jag gillar mina småkakor, men jag doppar inte allt jag ska äta i olja och jag har fan inte näringsbrist för att jag bara äter uppblåst luft och jag är helt beredd att betrakta frukt som en efterrätt.
Hah.

/L.

kattkamp

Alltså, de här jävla katterna,
jag lovar att de kan lukta sig till ett lekvänligt snöre på flera mils avstånd. Typ som silkesnöret som jag hade tänkt fläta in i håret som låg i en påse i min väska. Vips så är det ute och är kattleksak. Damn.
De är helt spattiga just nu. De växlar mellan att stånga sig mot mig och purra och att bli helt elektriska och stirriga när jag tar på dem, som om de inte riktigt pallar det.
Och så är de som studsbollar mellan väggarna och bara kutar fram och tillbaka.
Jävla pubertetskatter. Älsklingar.


/L.

Shrimps

Johanna och jag hade räkfrossa igår.



Visst ser mitt kök romantiskt ut? Och lite som en kinarestaurang.



Och titta vad vi hittade! Räkor in all sizes! (haha jag skrev precis " ass sizes", hahaha)
Lillebror räka har vi fryst in i en liten burk så att han alltid är med oss! Han ska bli en räkmumie!

/L.

Moppebrud?

Alltså, jag har kommit fram till att jag verkligen verkligen vill ha en moped. Eller en skoter. Har funderat på det ett bra tag, det vore schysst att ha att köra in till stan på och lätt att parkera.
Ingenting komplicerat eller så, bara typ... en cykel där man inte behöver trampa, haha.
Jag har spanat runt en del och kommit fram till att en begagnad Piaggio vore perfekt, förutsatt att jag kan hitta en ganska billig, typ under 5000 spänn, som inte behöver fixas massvis.
Alltså, lite fix kan ajg väl stå ut med,s måsaker, men inte något som kostar en massa och som jag måste lämna in moppen för att göra.
Har hittat en som en metallicblå som en kille begär exakt 5000 för och som sägs vara extremt välvårdad... But still. Something makes me doubt it. Jag har liksom aldrig kört moppe. Men det verkar trevligt.

/L.

Googlingar

Varför har någon som Googlat "porrfilmsdrömmar" hamnat i min blogg?
Någon har även Googlat "and then you proceed to drive me crazy" och hamnat hos mig...

Bisarrt.

/L.

Challenge!

Johanna skickade mig en UTMANING:

Fem saker i min frys:
1. Ärtor, paprika majs, i påse från ICA. Jag har det i allt möjligt. Risotto, laxpasta, you name it.

2. Frusna hallon. Har dem i yoghurt, på glass, i sprit...

3. Glass. Säger sig självt.

4. Is. Alltid is. Lägger det t o m i katternas vatten nu när det är så varmt....

Gud så normal min frys verkar. Mina kompisar har haft allt möjligt vansinnigt i frysen. En frös in sin hamster Vivaldi när den dog för det var tjäle ut, en annan frös också in sin hamster, en fröst in ett urinprov..... Gud.

Fem saker i min garderob:

1. Katter. Katterna gillar att krypa in i garderoben och sova där.

2. Ett gäng piffiga gamla klänningar, från 20-60-tal. Naturligtvis svarta. Allt det här om att "Brown is the new black" och annat trams är just det: trams. Det finns ingen färg överlägsen svart. Svart är alltid det nya svart, det gamla svart, det eviga svart. Punkt.

3. En oändlig samling skor. Mest svarta, men några röda, ett par guldiga, två par silvriga, några glittriga. Alex sa en gång att jag nog hade skor för varenda maskeradtillfälle. Jag påpekade då att jag inte hade ett par cowboy boots. Han påminde mig genast om att jag ärvt ett par svarta cowboyboots efter Johannas mormor...

4. En mängd svarta linnen och t-shirts.

5. Kemikalier. Jag pysslar med foto. Håller på att inreda ett litet labb på vinden.

Fem saker i min bil:
1. Jag
2. Har
3. Ingen
4. Jäkla
5. Bil

Fem saker i min handväska:

1. Mobilen.

2.Nycklar.

3. Oftast en bok. Just nu "Porren- en bästsäljande historia" av Mattias andersson.

4. Sminkväska. Alltid innehållande Make Up Stores puder "milk", blothingpaper, liptint och lipgloss från Hardcandy i färgen "Plum", mini mascara från Smashbox, en Mac Paint och skuggduon "silvermist" från Isadora, plus nagelfil, huvudvärkstabletter, halstabletter, allergitabletter, migräntabletter och lite mens-tillbehör.

5. Anteckningsbok. Har alltid min dagbok/anteckningsbok med mig och kommer den bort blir det kris och panik.

Fem personer att langa vidare till:

Hmm. Jag langar vidare till Szofia, och till SkräckSara (kanske göra den på helgon?).

/L.

Hemma, #1

L: *lägger upp canelloni* Vill du ha sallad också?
A: Nä, det är redan tillräckligt med grönsaker i det där.
L: Men det är ju bara pasta med smält ost?
A: Ja.
L: ... ?!

Ridå.

/L.

Alltså purjo.

Liza: Alltså, purjolök, varför heter det så? Purjo, alltså?
Alex: Jag vet inte...
Liza: Men alltså, var kommer den ifrån?
Alex: Purjostanien...
Liza: Men HA HA, vad du är TRÅKIG.
Alex: Men Finland kanske då?

Ridå.

/L.

bag'o'bones

KEIRA KNIGHTLEY;
för i helvete, ÄT något!

Den här bilden är så fruktansvärd att jag mår lite dåligt. Jag mår faktiskt lite illa.
Blä.

/L.

TV4 är hycklare

Alltså, det här med Tones utvik.
Jag börjar bli lite less på skiten.
Anledningar?
1. Varför ville Tone över huvud taget vika ut sig i Slitz?
2. Varför är TV4 sådana hycklare? Kicka Peppe också!
3. Varför begrep ingen av dem att har man ett yrke som går ut på att vara ansikte för en TV-kanal så har denna arbetsgivare rätt att kräva att de inte använder det kändisskap yrket ger på ett sätt som förändrar deras image till något arbetsgivaren inte vill ha. Om du är anställd för att synas, då får du ta konsekvenserna av vad det innebär. Jag tycker att TV4 har rätt att kräva av sina programledare att de inte ska vika ut sig. Deras mediaframträdanden borde regleras av kanalens publicister.

Saxat ur Expressen:

"Tidningen bytte bild
För Tone Bekkestad var det viktigt att bilden inte blev för avklädd.
- Jag hade till och med egen stylist och make up, och var väldigt noga med allting, med det jobb jag har är det viktigt att inte tappa trovärdighet, säger hon.
Efter fotograferingen valde hon ut en av bilderna och kom överens med Slitz redaktion.
När hon fick se Slitz lista - och bilden på sig själv - blev hon både ledsen och förbannad.
Istället för bilden de kommit överens om hade Slitz publicerat en helt annan bild - en lättklädd bild där Tone poserar utmanande med bara bröst.
- Det är väldigt stor skillnad på den här bilden de har publicerat och på den som jag hade godkänt, säger hon."

Och så har vi naiviteten. Tone, om du någonsin har kollat i en Slitz så vet du att de gör inte långa intressanta intervjuer med kvinnor. De gör sådana med män och har påklädda, sobra svart vita bilder till. Du och Linda Rosing verkar båda två behöva medaitränas rejält. Jag blir alltid förvånas över hur naiva så många av dessa kändiskvinnor verkar.
"Men alltså jag trodde liksom att de ville ha nakenbilder på mgi för att jag är så intressant och för att vara snälla!"
Slitz tog de här bilderna och det betyder att Slitz har rätt till de här bilderna. Du har säkert fått betalt och du har säkert inte skrivit på ett kontrakt om exakt vilken bild som får användas och hur många gånger? Jag är ledsen, då är det fotografen/tidningen som äger rättigheterna till bilden och kan sälja den till vem han vill.
Och om du nu var så mån om att bilden inte skulle bli för avklädd, varför TOG du då ens den barbröstade bilden? VARFÖR?!?! Dumheten skriar mig i ansiktet.


/L.

Akut dum i huvudet 1

På jobbet, Fredag, 16.30.

Radion: "Det bäörjar märkas att det är valår... än så länge är det lugnt på gotland, men snart är det fullt med folk och fart i seglen för nästa vecka börjar valsäsongen..."
L, djup böjd över ett halsband: Meh, asså, vaddå valår? Det är väl aldrig några valar kring gotland? Vadå, i östersjön, liksom?
K: ... VAD sa du nu?
L: Alltså, valar... *tystnad* Jasså de menar DEN valsäsongen!
K: *skrattar hysteriskt och slår sig på knäna*

/L.

judgement day.

Jättemärkligt.
Jag är inte bakis.
Undrar om jag fortfarande är full?
Katterna tittar dömande på mig.
Hörni, ni trampar i ert eget bajs, vilka är ni att döma mig, egentligen?
Åh gud jag är nog fortfarande full, annars skulle jag väl inte tro att katterna tittar snett på mig?
"Du är vad du äter"-tanten skulle älska mig just nu. Binge drinking is my name...
Nu ska jag gå till jobbet.

/L.