buzz, no thanx.

Alltså den här trenden med elchock-spel, som heter Buzz och dylika lustigheter.
Är det bara jag som tycker att det känns som ett Simpsonsavsnitt och inte alls särskilt roligt?
Jag vill inte att mina polare ska elchocka mig för att jag inte kan svaret på nån dum fråga eller slutar sjunga med i låten sist.!
Förr åkte man ur spelet/leken, nu får man elchocker.
Jeez.

Plus att det står på i bipacksedeln till min medicin att upprepade elchocker kan göra mig psykotisk.
Så jag får liksom inte ens vara med och leka.

/L.

Tragic as the son of a superman.

Choose a band and answer only in song titles by that band: Jag är härligt förutsägbar och väljer Suede.

Are you male or female: Heroine.

Describe yourself: Attitude.

How do some people feel about you: Metal Mickey.

How do you feel about yourself: So young.

Describe your ex girlfriend/boyfriend: He's dead.

Describe your current girlfriend/boyfriend: My dark star.

Describe where you want to be: Europe is my playground.

Describe what you want to be: Wild one.

Describe how you live: Picnic by the motorway.

Describe how you love: Moving.

Share a few words of wisdom: Where the pigs don't fly (I do).

/L.

Jag är lätt chockan över Linda Skugges senaste krönika.
Jag är som bekant besatt av att hänga på hennes sida och en gång i tiden tyckte jag hon var ganska frän och grym men nu börjar det skaka i grunden.

Hon skriver att hon är äcklas av alla kvinnor som ynglar av sig med flera olika män och sedan inte kan hålla ihop familjerna.
Men ursäkta?
Varför är det just det faktum att KVINNORNA inte kan hålla ihop sina familjer som är så fruktansvärt?
Och alla män som ynglar av sig och sedan drar eller inte klarar av att "hålla ihop familjen" då? Varför får inte de en släng av sleven?

Vidare så måste inte alla män i en mors liv inta rollen som ställföreträdande pappa. Barnet kan väl ha en pappa som det träffar och vet om och känner bra och som fyller sin papparoll, utan att varje manlig bekant måste bli plastfarsa. Och tvärtom.
Och det är väl inte så att man flyttar bara för att man träffar någon ny så att barnen måste byta skola och dagis?
Hela krönikan känns som någon slags spya riktad mot specifikt Linda Rosing men som är väldigt generellt formulerad. Det suger.
Alla ensamma föräldrar är inte kassa och alla barn till ensamma föräldrar är inte ledsna.
Och jag tror aldrig att jag mådde så dåligt som när min morsa mådde dåligt och jag gick i flera år och undrade om inte mina föräldrar bara skulle ta sig i kragen och flytta isär så att hemmalivet blev lite mer normalt och drägligt för de verkade inte må bra ihop längre.
Jag fick höra av pappa att han hade tänkt flytta och ta mig med sig när jag var liten, men sedan bestämde de sig för att "hålla ihop familjen" och var ihop i 20 år till. Och alla de åren var nog inte olyckliga och jag hade en okej barndom och så, men jag tror på många sätt att de hade mått bättre om de hade flyttat isär när jag flyttade ut och erkänt för sig själva att de inte längre behövde ha ett liv ihop på det sättet för att vara de föräldrar jag behövde.
Och hade det hänt att de skilt sig tidigare så tror inte jag att jag hade mått vare sig sämre eller bättre av det eftersom det ju som sagt var inte nödvändigtvis hade behövt betyda att jag bytte skola eller flyttade.

Därför känns den här krönikan ganska kackig.
Varför är det alltid kvinnorna och mammorna det ska gnölas på när det gäller hur familjen fungerar och hur barnen måt?
Är inte det jävligt outdated, så säg?

/L.

fuck the 90's

OK,
jag har länge bävat för nittiotalets återtåg, speciellt när det började synas chica träsmycken på H&M i våras och farfarströjorna gjored comeback. Och orange och lime hade någon slags sjuk revival och på nittiotalet så var det natur-etno kombinerat med 60-tal och 70-tal som fick mina ögon att blöda. Eller inte då, men nu. Och sedan dök de magkorta tröjorna upp igen. Fast i mera av en bolera-tappning, istället för de där koftorna som slutade precis under bröstet som ALLA hade på mellanstadiet.
Åh farfarströjor. Jag gillar dem iofs fortfarande. Farfarströjorna får gärna komma tillbaka en stund.
Jag minns mina trendriktiga outfits från mellis när jag hade jeans, och farfarströja och antingen läderväst eller naturfärgad stickad bomullväst med träknappar utanpå. Och en snäcka i ett läderband runt halsen. Och en brun rundkullig plommnstopsaktig filthatt och arméjacka till. Jag såg för fan ut som Sienna Miller a la Mellanstadie. Helt sjukt i huvudet och artsyfartsy.
Jepp.
Men nu bävar jag för att skiten ska komma tillbaka. Jag är ALLERGISK mot brunt läder, naturfärgad bomull och smycken av trä eller ben eller snäckor eller what have you. NATURLIGT SUCKS!!! I alla fall sådan där helylle-naturfärgad naturlighet, för den är så sjukt ful.
Och nu fick jag precis nästan en chock när jag såg ett nummer på Lilla Melodifestivalen och det var liksom hela skiten på en gång. Alla i gänget som sjöng såg helt Blossom Tainton ut. Som det absolut sämsta av både åtti- och nittitalen på en gång.

När det gäller den här armétrenden som verkar komma och gå som gubben i lådan så har jag bara två saker att säga:

Adam Ant.
Janet Jackson.

Learn from the Great.

/L.

flytta?

Alltså,
nu kanske jag jinxar alltihop helt åt helvete, men det verkar som om vi har fått en lägenhet som vi kan få flytta till.
Efter 2 jävla år i lägenhetscirkusen ska vi nog äntligen komma iväg till en större lägenhet.
De andra i bytet verkar jäkligt seriösa och allvarligt intresserade, så jag kanske äntligen kan tillåta mig själv att hoppas att det ska gå igenom?

/L.

Dagens feministiska drapa

Såg dagens Under Cover där det fanns ett inslag där några skådespelare fejkade misshandel ute på stan och det tog tjugo minuter innan någon reagerade.
Och då kom ajg att tänka på ett par andra incidenter.

Idag på tunnelbanan var det en full gammal man som började skälla på en ung kille och säga otrevliga rasistiska saker och det tog flera minuter innan någon reagerade och då var det inte någon av dem som satt runt omkring utan en medelålders kvinna ett par säten bort som reste sig och sa till honom att hålla käften och inte tala till barn på det sättet. Då började han skälla på henne och då sa hon fine, skäll på mig, jag är vuxen och kan ta det, men du håller inte på sådär med ungar som inte gjort dig något och ingen sa något och han kallade henne fula saker och tillslut gick Alex fram (vi stod vid dörrarna en halv vagn bort) och sa till honom att nu är farbror tyst och skärper sig, punkt slut.
Och jag blev ganska förfärad över att det stod massvis med snubbar i närheten och bara glodde och inte gjorde ett skit.
Men vad fan liksom?
Det avr som när ett gäng killar började trakassera ett par tjejer i en bankomatkö som sa åt dem att inte tränga sig före i kön och de enda som kom till tjejernas försvar var mina väninnor och jag, varpå en annan full man i kön börjar kalla oss för fittor.
INGEN SÄGER NÅGOT.
Men vi käftar tillbaka. Och sedan när vi ska gå sparkar han min kompis, som flyger på honom, varpå vi far efter och ger honom ett kok stryk och då är det en kille som lite uppfodrande säger "såså tjejer, nu räcker det".
MEN VAD FAN?!
Om han hade sagt något från början, försvarat oss eller sagt åt karln att hålla käften när HAN BÖRJADE trakassera oss så hade han aldrig fått spö.

Det finns ett patriarkat som av någon sjuk anledning grundar sig på att män är ett starkare kön och har en given maktposition pga sitt kön och sin könsroll.
BULLSHIT, säger jag.
Män har allt som oftast noll koll på hur det är att vara utsatt (såvida de inte är honomsexuella eller helt utseendemässigt avvikande från manliga normer och därmed utsätts för samma förtryck av andra män som kvinnor) och utvecklar sällan något civilkurage.
Alla gånger sådant har hänt i min närhet så har det varit andra kvinnor, ibland jag eller mina kompisar, som sagt ifrån. Eller min karl. Han är fanimej undantaget som bekräftar regeln, den enda man jag känner som vågar stå upp mot folk på stan och säga till den att inte slå sina flickvänner. Han har varit så inspirerande på den fronten för mig och fått mig att våga göra sådant oftare själv och jag beundrar honom så grymt för det.

Jag undrar stilla i mitt hjärta: om min taniga karl törs säga ifrån, varför är det så många stora män som inte törs?

Fy fan för patriarkala strukturer. Död åt dem.

/L.

I grow back like a starfish.

Såg Antony & The Johnsons i måndags.
Det var stort. Väldigt sorgligt och samtidigt inte.
Gillar inte att gråta ute bland folk men det var väldigt nära.
Tänker ofta på Mamma när jag lyssnar på Antony, men på annat gammalt fult också.
När jag hörde Cripple and The Starfish live kom jag att tänka på att jag brukade göra mig illa och att jag inte behöver det längre och att jag håller på att växa tillbaka, som en sjöstjärna.
Sådant som var trasigt som jag aldrig trodde skulle gå att laga.
Och sedan finns det sådant som aldrig går att laga, som aldrig går att få tillbaka.
Som Mamma.
Och det fick mig att vilja gråta av både sorg och glädje samtidigt och det kändes som om jag skulle spricka av alla motstridiga känslor.

/L.

I was a teenage mördar-dvärghund.

För det första kan jag fortfarande inte helt släppa Brittan och Paris hundbråk.
Hur fan ser en råbarkad dvärghund?
Och är det inte mer eller mindre lika fula hela högen?
Och så namnen folk döper de här stackars jyckarna till.
Jag menar BitBit... om jag var tvungen att heta BitBit skulle jag bli en psykotiskt mördar-dvärghund.
(Jag erkänner att jag går på Expressens linje och skriver dvärghundar bara för att jag inte har en aning om hur chiwauwa...chiauwa...chiwaow... ja, det där jävla hundnamnet stavas. Det vet säkert inte Expressen heller.)

För det andra så är det här med lägenhetsvisningar som dåligt sex.
Man städar en hel jävla dag och sedan är de här i fem minuter, tio om man har tur, och nosar runt och sedan går de.
Blä.

/L.

Bit Bit vs Tinkerbell

Jag gjorde en sökning efter Brittan på expressen.
Och fick upp följande pärla.

"Paris och Britney i hundbråk
LONDON. Britney Spears och Paris Hilton bråkar om vem som har den bäst klädda dvärghunden.
– Jag tycker att mina hundar är mycket gulligare än Tinkerbell, säger Spears.

I vanliga fall brukar stjärnorna lägga ned hundratusentals kronor på sina egna kläder. Men nu bråkar Britney Spears och Paris Hilton om vem som har den bäst klädda dvärghunden.
På sin hemsida sågar popstjärnan nu Hiltons hund Tinkerbell.
– Mina hundar har stil och karaktär, skriver Spears.
– Von Dutch har precis skickat de coolaste små kläderna, fortsätter Spears.
Och Tinkerbell har hon bara ett ord för.
– Råbarkad!
Dvärghundar har det senaste året varit en trendig modeaccessoar i kändisvärlden. Britney Spears och Paris Hilton lägger en förmögenhet på sina hundar.
Spears chihuahuor Lacy Loo, Bit Bit och Lucky går bland annat omkring i juvelprydda hundband."

Herregud.
Och vad fan är Lacy Loo för ett jävla namn på en hund?

/L.

Åh, Klorin.

Fan vad jag älskar Klor Rent. Och Klorin.
Skvätt, Skölj och så luktar hela badrummet fräscht badhus!
Inget skrubbande eller äcklig närkontakt med kattkisset eller under-badkaret.
Klorin, I love you so!
Och Kaustiksoda. Kaustiksoda hjälper mot allt. Stopp i vasken, under badkaret, målarfärg i handfatet, överfall, rån, våldtäkt, one night stands som inte vill gå hem. Just whip out the Kaustiksoda!

Nu ska jag städa lite mer och sedan ska jag gå till ICA och hämta det stora hemliga paketet Pappi skickade innan han åkte till Hawaii.

Au Revoir, Bitches.

/L.

Halloween=porr?

Halloween var förra helgen.
Och även denna helg eftersom hela Sverige verkar ha fått allmänt hjärnsläpp.
I alla fall så har jag noterat det här med utklädnader.
När folk ska klä ut sig verkar det som att de gärna vill vara någonting sexy. De klär ut sig till sexy versioner av lite vad som helst. Sexig häxa, sexig djävul, sexig vampyr.
Jag skulle gärna vilja se någon försöka sig på outfiten sexig spöke, sexig pumpa eller sexig mumie, men alla de osexiga outfitsen verkar vara reserverade för det manliga könet. På Halloweeen lever alla tjejer ut sina strippdrömmar verkar det som. Alla klär ut sig till sitt porrfilms-jag.
Igår såg jag till exempel en Sexig Rödluvan.
Hon hade röd jacka med strutluva, ett litet förkläde, mastodont kängor, en liten korg med svamp i och naturligtvis en jättekort kjol. Och string under. Hur vet jag att hon hade string under? För kjolen var så kort att man såg skinkorna när hon gick. Sedan stod jag tre trappsteg under henne i rulltrappan och då såg jag sagda string mer odentligt.
Och jag frågar mig: lilla gumman, varför vill du visa skinkorna för hela stan en lördagkväll? Hela din outfit är sanslöst illa genomförd och ganska fantasilös och kretsar enbart kring att den är en sexig version av en sagofigur. Jag menar, sexig rödluva, den porrfilmen har vi redan sett och det utviket, för den delen.

Det verkar ju som att folk tycker att det är helt meningslöst att klä ut sig om de inte kan passa på att leva ut sina porrfilmsdrömmar. Samtidigt så fryner Svensson på näsan åt folk som klär sig vad de uppfattar som "utmanande" alla andra dagar på året, ie folk som kanske gillar att ha lack och korsetter och läder och höga skor och konstiga frisyrer året om.
Jag vill inte verkar gnällig, men ungefär två veckor innan halloween och två veckor efter halloween ligger kommentaren "öh du, halloween är inte förräns nästa vecka!" eller "öh, du, halloween har redan varit!" väl i alla kaxiga småkids munnar.
Men till halloween, då minsann, då ska det levas ut porrfantasier!
Gud avd trött jag blir.

Sexiga kostymer vi alla längtar efter att se är

- Sexig Kungen
- Sexig Flodhäst
- Sexig Dykare
- Sexig Spärrvakt
- Sexig Gris

/L.

Bjällerklang.

OMG,
det bästa är ändå att nu har den tyska killen svarat och han DISSAR mig!
Det är korrekt, den tyska bjällergoten dissar mig för att jag är en "synthiepopgirl" som listar E-type väljer sina eurodiscofavoriter som sin favoritmusik.
Åh vad jag är glad att någon äntligen tog min presentation på allvar!
Min dag är gjord.

/L.

What's goth and what's not.

OK, jag vet inte riktigt vart jag ska börja.
Det här är lite för bra för att vara sant.
Det har kommit en tysk kille till Stockholm och försökt starta en gothklubb. Det har inte gått så bra.
Igår skrev han på ett forum på ett välkänt svensk community följande meddelande:

" XXX was the first klub of it’s kind in Stockholm
a pure dark gothik environment

sadly there were no goths in the city to enjoy it

monday night the klub set the stage for an amazing and truly gothik Halloweenfest...
what we can not (and will not do) is lift boring, lazy people off their arse and drag them by the hair to the klub!
do you think a huge party crowd insantly materializes in the klub as soon as the first person walks in?
do you expect a klub to be packed when no one is willing to make the effort to go out and support the klub?
do you expect a klub to fill up after you’ve sms’d your friends that the place is empty and they shouldn’t bother ???

oh how Swedes love their mobiles..
how could they ever manage without them?
(god forbid they should have a mind of their own)


we put out lorry loads of promotion - street posters, flyers, internet adverts on http://www.kalendarium.se/
http://www.alltomstockholm.se, the asche zu asche website, and obviously helgon.net

we spent 2 days sealing off all windows from outdoor light with aluminium
and installing 250 m of black wall drapery
which we custom made for Mondo Foaje
at a huge expense (making the entire venue black)
2 custom made 2,5 m black sofas for the stage,
eight 50 cm long custom made cathedral candles on two 1,8 m stands,
a hand carved gravestone with funeral flowers and grave candles,
carved pumkins, cobwebs..
transforming mondo foaje into a dark gothik dungeon
we opened the doors and started the night
with Lycia - Sorrow is Her Name (at 120 dB)
and in come 1 cute goth couple...
later a few industrial people wanting fast-tempo elektronika,
later still a few synthie-pop girls lusting for upbeat danceparty musik
finally a gang of confused people in search of a disco party

a total of 21 visitors the whole night

do people get it that Asche zu Asche is a pure goth klub? (apparently not)

the whole klub concept is to create a dark atmosphere
and play extremely dark and slow-tempo death musik (musik only real goths like)
obviously there are no real goths in Stockholm
but only party-goths who dress gothik on the weekends
and only ever listen to upbeat party musik at 5000 beats per second

it hasn’t taken very long to realize that Swedes can only party if they are pig-drunk,
which is only possible for them on a friday or saturday, and must first attend alchoholic preparties
supplied with so-called ”cheap beer” by the national communist alchohol monopoly they call Systémbolaget
it’s great how Sweden’s totalitarian socialist state steals your insanely high tax money,
controls your drinking, and sends you safely to bed by 03.00

people in the Stockholm scene have no interest in seeking anything new..
they’re so blissfully happy going to Tech Noir once a month
and disco-dancing to 80’s pop hits and other schlager

fine, whatever...

we give up!

we offered Stockholm something new
and Stockholm turned it’s nose up at it
since there are apparently no real goths in Sweden, and the few that there are
make absolutely no effort to support the goth scene
it’s just not worth the unbelievable amount of time and effort and money we’ve invested in the project

it’s now time to pack up and return to Hamburg,
home to 1000s of true goths who go klubbing every night of the week till 6 in the morning "

-------------------
THE END!

Hohohohohohohoohho,
den här killen är bara för bra för att vara sann!
Ja, STACKARS stackars oss korkade stockholmsgoter som har jobb vi måste gå till och inte kan festa till 6 varje natt och inte klär oss i lack-korsetter till vardags och inte vet NÅGOT om vad riktig goth är.
Notera hur han lyckas skylla hela sin misslyckade promotion och ekonomiska fiasko på allt annat än sin egen inkompetens.
Och notera hur han säger sig veta vad RIKTIG goth är och hur RIKTIGA goter uppför. Uppenbaarligen tyckte han att stockholms goter var en riktiga lyckostar, nu när han kommit hit för att undervisa och upplysa oss.

Vem är så jävla korkad att han startar en klubb i en stad där han inte känner någon inom klubbscenen, inte vet vad scenen vill ha eller föredrar och lägger ner en massa pengar inredning och lokalhyra för en klubb som ignen vet finns eftersom ingen hört talas om den, den är på en helt omöjlig veckodag och ahr anonserats på ehlt fel ställen?
Herrgud, som man bäddar får man ligga.

Ja, stackars stackars oss nu när han åker hem till sina 10 000 partajande tyska bjällergoter som har vett att uppskatta honom.

/L.

"skärp dig och sluta skära dig"

Jag har på senare tid blivit smått besatt av att läsa Linda Skugges blogg, på gott och ont.

Ibland förfasas jag folks naivitet.
Som när Linda skriver om att unga ska sluta skära sig och skärpa sig och ta tag i sina liv och prata med någon de litar på.
Linda, har du tänkt på att det kanske inte FINNS någon att prata med? Att det kanske inte finns något sätt att kunna ta tag i sig själv när man är 15 år och inte mår bra?
Ingen, ingen alls som man kan anförtro sig åt och lita på och att det kanske är delvis DÄRFÖR självdestruktiviteten släpptes ut?
Eller för den delen tjejen som skriver i forumet Ung att hon varit självdestruktiv sedan hon var 2 och att hon äcklas av alla som börjat göra självdestruktiva saker efter 12 års ålder.
Hon gör mig pissed off.
12 år är en jävligt lång tid att ha på sig att fucka upp en unge så att de blir självdestruktiva. Det är inte ett tillstånd man måste födas med, det är något som kan gödas fram. Jag har alltid blivit illa berörd av tjejer som dyrkade Richie Manic och skar sig för att citat "vara som han" eftersom de verkar ha lite odefinerbara problem som de försöker kanalisera till att bli något mycket värre.
Men på 12 år kan man lätt ha sönder någon så pass mycket att de av olika anledningar tycker att det är helt okej att göra sig själv illa, kanske till och med får ut en tillfredställelse av det som de inte får någon annan stans.
Jag blir så jävla upprörd av att läsa sådant här.
Patronisera inte över folk som mår dåligt!
Ni vet för fan ingenting om VARFÖR andra människor mår dåligt eller vad som ligger bakom deras eventuella psykiska proble, så sluta nedvärdera dem och säga åt dem att "skärpa sig".
De flesta behöver hjälp, någon att prata med, någon som kan hjälpa dem att rädda sig själva men framför allt: att vilja och känna att det är värt att rädda sig själva. Att det finns något att räddas till.

/L.