"skärp dig och sluta skära dig"

Jag har på senare tid blivit smått besatt av att läsa Linda Skugges blogg, på gott och ont.

Ibland förfasas jag folks naivitet.
Som när Linda skriver om att unga ska sluta skära sig och skärpa sig och ta tag i sina liv och prata med någon de litar på.
Linda, har du tänkt på att det kanske inte FINNS någon att prata med? Att det kanske inte finns något sätt att kunna ta tag i sig själv när man är 15 år och inte mår bra?
Ingen, ingen alls som man kan anförtro sig åt och lita på och att det kanske är delvis DÄRFÖR självdestruktiviteten släpptes ut?
Eller för den delen tjejen som skriver i forumet Ung att hon varit självdestruktiv sedan hon var 2 och att hon äcklas av alla som börjat göra självdestruktiva saker efter 12 års ålder.
Hon gör mig pissed off.
12 år är en jävligt lång tid att ha på sig att fucka upp en unge så att de blir självdestruktiva. Det är inte ett tillstånd man måste födas med, det är något som kan gödas fram. Jag har alltid blivit illa berörd av tjejer som dyrkade Richie Manic och skar sig för att citat "vara som han" eftersom de verkar ha lite odefinerbara problem som de försöker kanalisera till att bli något mycket värre.
Men på 12 år kan man lätt ha sönder någon så pass mycket att de av olika anledningar tycker att det är helt okej att göra sig själv illa, kanske till och med får ut en tillfredställelse av det som de inte får någon annan stans.
Jag blir så jävla upprörd av att läsa sådant här.
Patronisera inte över folk som mår dåligt!
Ni vet för fan ingenting om VARFÖR andra människor mår dåligt eller vad som ligger bakom deras eventuella psykiska proble, så sluta nedvärdera dem och säga åt dem att "skärpa sig".
De flesta behöver hjälp, någon att prata med, någon som kan hjälpa dem att rädda sig själva men framför allt: att vilja och känna att det är värt att rädda sig själva. Att det finns något att räddas till.

/L.