OK, nu ska jag berätta om mitt jobb.
Mitt jobb går ut på att vara in limbo mellan himmel och helvete.
Å ena sidan så är det himmel, eftersom jag arbetar med att designa och tillverka egna smycken och kläder, så jag sitter och gör det hela dagarna. Eller så sorterar jag second hand-kläder och pysslar och fixar och betjänar kunder. Väldigt roligt och kreativt.
Å andra sidan så delar vi lokalen med en galen finlandsvenska och hennes man, vars dotter (som flyttat till Tyskland) vi hyr lokalen av.
De är tokiga, allihop i familjen.
Tanken har varit att vi ska bli solo i affären from November, eftersom de tröttnat på att vara i affären och deras dotter är kvar i Tyskland.
Hon skickade oss ett helt bisarrt kontrakt som bla innefattade att vi inte fick röka i affärten, inte fick vara där efter klockan 20, inte fick "festa" och var tvungen att ta hand om hennes möbler. Eh?
Vi skrev naturligtvis tillbaka med vändande post att ett sådant kontrakt kunde vi på inga villkor skriva under. Kontraktet var dessutom felaktigt på en mängd sätt: inget datum, ingen inventarielista, ingen uppsägningstid, fel personnummer, inte utställt på vårt företag etc.....
Hon svarar inte själv på brevet utan låter oss via hennes mamma veta att hon är sur och tycker det var bökigt gjort av oss att inte acceptera hennes knäppa kontrakt. Hennes morsa säger att det kommer at lösa sig.
Idag dyker Anneli och Roland (finlandsvenskan och hennes man) upp i lokalen och börjar tömma den på sina grejer och säger att "nu drar vi, vi är trötta på skiten".
"Va?" tänker vi.
Det visar sig nu att den galna människan i Tyskland tänker säga upp oss eftersom det är så jobbigt att skriva ett nytt kontrakt och de är sura och vill inte ha med hennes jidder att göra mer.
Jaha, så där står vi och de river ut sina grejer och det går inte att ha öppet och HALLÅ, kunde de inte ha gjort det här till helgen?!?!?!?
Hela den där familjen verkar galen. Och dottern svarar inte i telefon när jag försöker ringa henne.
Galningar.
Så nu har vi kollat på lokaler idag och försöker lista ut avd vi ska ta oss till.

Men vi har tillförsikt. Vi är asproffsiga och kommer att lösa det här.

/L.