So little time...

Varje vecka startat jag med att göra en "Att-Göra-Lista åt mig själv.
Den blir oftast lång.
För den här veckan har den nu tagit proportionen av att sträcka sig över två sidor.
Detta är inte bra. Det är onsdag, egentligen redan torsdag, och helvetesmånga saker väntar på en röd överstrykning.
Plus att ingen av dem kommer att hända på fredag. Imorgon är det alltså superwoman-dagen.

För ett tag sedan såg jag Jesus på ett chips. Sedan åt Niklas upp det.

Typiskt, jag som hade tänkt försöka sälja det för hundratals dollar på Ebay.

Vaddå, har man ingen hjärna om man är intresserad av heminredning eller?

Alltså jag fattar inte varför folk jämt vill sätta Underbara Clara på pottkanten som någon slags hemmafru stereotyp? Kvinnan arbetar ju för fan mer än heltid, inte alltid hemifrån dessutom. Hon har en miljon projekt i luften hela tiden och verkar kunna ta hand om sig själv utmärkt. Hennes man verkar dessutom gilla att pyssla kring huset han med, men ändå blir hon en "hemmafru" och det varnas för att hon romantiserar 50-talets ideal.
I en krönika om Anna Ankas kraschade äktenskap får sig både Clara och Sandra varsin minismocka av Isabelle Ståhl:

"Men det finns en stark dubbelmoral i folks fördömande av hennes livsval. Hemmafrutrenden är faktiskt väldigt stark även i Sverige och populariteten för tv-serier som "Svenska Hollywoodfruar", där Anna Anka medverkade, är bara ett symptom på det.
Plötsligt vill trendiga bloggtjejer som Underbaraclara och Niotillfem laga perfekt glaserade muffins ur mormors kokbok och sy lapptäcken och väggbonader, snarare än att gå ut och festa och förverkliga sig själva.
Att gifta sig ungt, ha puffiga kjolar och gå på kafferep har blivit hippt igen och tv-serier som "Mad men", "Leilas mat" och "Desperate housewifes" där hemmafrulivet exponeras är väldigt inne."

Är det ingen mer än jag som känner WTF?! inför det?
LÄSER inte folk hennes blogg eller?
Bara för att man tjänar sitt levebröd på saker som är relaterade till hemmet betyder det inte att man är eller vill vara en hemmafru. Isåfall skulle väl för fan Ingvar Kamprad vara den ultimata hemmafrun?
Niotillfem känns inte heller som att hon romantiserar hemmafrulivet. Jag fattar inte varför folk gör den kopplingen rakt av av femtiotalsinspirerad klädstil och inredningssmak?
Niotillfem är i mina ögon lika mycket en konsumtionsblogg som Mogi är, bara på ett annat sätt. Hon fotar sin tjusiga mat på restaurang, sina nya kläder och skor, dagens outfit, prylar hon köper, bilder från fester och resor. Jag fattar inte vad som är så jävla "hemmafru" med ett välbetalt jobb på en reklambyrå och Biblioteksgatan-shopping, bilder på tjusiga middagar ätna ute på fina restauranger och bilder på fina drinkar och roliga fester, eller att arbeta som journalist, ge ut en egen tidning, och dessutom ovanpå det: driva stora bloggar.
Och Desperate Housewifes, kom IGEN nu, hur öppet kan målet bli? Vi har Bree som gjort sig själv till miljonär genom sina kokböcker, Lynette som jobbar med marknadsföring och kämpat för sin karriär jag vet inte hur många gånger genom serien.

Ibland känns det som att folk bara hugger referenser ur luften för att stötta upp en teori de har. För jag får inte ihop det här?

Ja, ja tror att du är korkad för att du visar dagens outfit *

Så, jag läste en krönika i oktobernumret av KING.
Minns inte journalistens namn, men han efterlyste i alla fall bloggar skrivna av killar med kvalité.
Hans resonemnag i korthet: Var tredje tjej har en blogg och det är ofta menlösa skapelser av typen en dagens outfit, helgens fylla, nya skorna och kolla vilket fint läppstift! Själv hade han en blogg ett tag, men då han aldrig fick mer än 5000 läsare om dagen lade han ner, för det kändes som att spela för tomma läktare. Kanske var det så alla killar tänkte?

Eh, jag vet inte var jag ska börja?
För det första, femtusen läsare om dagen, det är rätt mycket! Jag har inte fem tusen läsare om dagen och då skriver jag ändå om mer än mina nya skor.
Spela för tomma läktare, vad är du för slags bortskämd skribent?
Och alltså det där jävla kvalitetstugget och aspekten på mäns och kvinnors skrivande, kan ni lägga av?
Så fort en tjej skriver och slänger in en bild på sina kläder här och där, då är det en tramisg modeblogg, men när Viktor Barth Kron gör det är det åh-så-häftigt.
Jag har läst jävligt mycket kassa bloggar av män. Bara för att de inte skriver om läppstift betyder det inte att det inte skriver ytligt och korkat. Idiotiska politkbloggar utan koll, antifeminist-bloggar, jag vet inte vad. Jag skulle hellre se att de här männe fotade dagens outfit och visade sina nya läppstift.

Man kan ju ha en blogg utan att känna att man behöver massvis med läsare för att rättfärdiga den, man kan ju göra det för sin egen skull, för att man gillar att skriva.
En del skriver bara dagbok på internet och det är inte alltid den intresserar fler än de närsta 20 som vet om ens existens och det är väl helt okej.
Alla drömmer inte heller om en monsterblogg med hundratusen obstinata läsare.
Jag, till exempel. Jag gör faktiskt inte det.

PS. Att jag dessuotm ibland inte kan stava blir som ett extra bonuskörsbär när det hamnar i rubriken! Varsågoda!

Two omens collide in my open hand

Ground control to Major Tom:

Öl, biljard, indisk mat. Finns inget som afterwork en måndag!

Alltså älskar bjällrorna mellan verserna, BÄZTA!

ÅH, kom just på bästa julbloggidén. Cheezy som fan, vänta bara ska ni få se.

Vet ni att ni är de bästa läsarna på planeten?

Alltså alla ni här som kommer hit och skriver smarta, roliga och informativa kommentarer. Vet ni att ni är de grymmaste läsarna på planeten? Jag är så glad att min blogg inte är något monster med 10 000 läsare om dagen, för det betyder att andelen kommentarsglada praktmiffon är så otroligt liten och det gör att jag slipper tjafsa med dem.

Det här inlägget kommer bland annat att handla om min fitta och om ni inte vill läsa om den, då föreslår jag att ni går härifrån. Nu.

Lyssnade Studio Ett på P1 idag och blev så otroligt jävla ledsen. Det handlade om p-piller och hur höga chanserna för att få en blodpropp av en del av dem är.
Det gör mig så jävla ledsen att det ska vara så förbannat svårt att bli tagen på allvar inom vården som ung kvinna.
Det är fan ingen som lyssnar på en, man blir behandlad som om man är helt dum i huvudet och allt är psykosomatiskt.

När jag fick mina första p-piller fick jag ett märke som är ett så kallat tredje generationens p-piller på ungdomsmottagningen.
Ett par år senare fick jag känselbortfall i ena benet och samtidigt fick jag reda på att man inte bör skriva ut den typen av p-piller till förstagångeanvändare just för att riskerna för blodproppar är högre då. Jag fick gå på fyra läkarbesök där ingen kunde förklara för mig hur en blodpropp faktiskt känns och varför det här *inte* var en, tills jag lyckades tvinga mig till ett möte med en fantastisk neurolog på Ersta sjukhus som magnetröntgade mig och faktiskt försökte ta reda på *vad* som var fel, istället för att bara säga "det är i alla fall inte en blodpropp, hejdå"'

Alltså ungdomsmottagningar, jag vill ju hylla dem men jag har bara träffat idioter där.
Jag fick i alla fall nya p-piller, även de av en generation 3-sort.
De var inte så lysande för mig, skulle det visa sig, även om jag inte fattade det då.
Att ha sex kändes inget vidare, det gjorde ont och ingeting funkade. Jag blev helt enkelt inte våt, hur kåt jag än var. Not such fun, I tell you. Det gör att det gör ont att ligga och då blir man spänd och TJENA OND CIRKEL och till slut noll ligga.
Jag gick till ungdomsmottagnignen för att få reda på om det var något anatomiskt fel på mig, eller varför slemhinnorna inte funkade.
Gynekologen öppnade med att dra mig i håret (jävla kärring, brinn i Gehenna) och sedan säga att eftersom jag haft en könssjukdom för länge sedan var det nog sviterna av det, det var inget fel på mig eller mina p-piller, använd glidmedel.
Det fick jag urinvägs och svampinfektioner av, berättade jag. Varför hade hon ingen aning om, det var bara att försöka igen.
Jag fattade ingenting och inget funkade och varje gång jag tänkte på att ligga ville jag grina av frustration.
Så en dag hörde jag ett program på P1 (åh, kära P1!) där en kvinna berättade att hennes p-piller hade gjort att slemhinnorna slutade fungera efter en längre tids användning och hon beskrev sina samlagssmärtor och ångesten. Hon sa att hon hade slutat med p-pillren för att se vad som skulle hända och då försvann alla besvären. Jag ville bara brista ut i ett stort HALLELUJA! Var det så lätt? Varför i helvete hade inte gynekologen sagt det?? I samma veva fick jag nys om att om man är känslig kan man få problem av glidmedel med socker i och borde leta efter sockerfria.
Jag slutade med p-piller och det var som att trycka på en knapp.
POFF!
Det kändes som om jag fick tillbaka min kropp och bekräftelse på att det inte var fel på den eller mitt psyke, bara mina p-piller.

Men varje gång jag tänker på det blir jag förbannat på kärringarna på ungdomsmottagningen. Hur kan man vara så jävla inkompetent och ointresserad av sina patienter? Tur att man känner så grymma människor som kommer att verka inom de här områdena i framtiden.
De sa idag i programmet att de fortfarande skriver ut fel sorts p-piller till förstagångsanvändare för att tjejerna vill ha dem, för att de tar bort acne och om patienten tycker det är viktigt ska de få som de vill.
NEJ, det ska de inte! Du är läkare och de är dina patienter och du har ansvar för dem. Låt brudarna ha acne, hellre acne än blodpropp goddammit! Hellre finnar än inget ligga!

En fråga om etik och motmänniskor:

Ponera att man via upprepade samarbeten får väldigt dåliga erfarenheter av någon man jobbar med (eller i det här fallet mot, haha). Så pass dåliga att man faktiskt lidit viss ekonomisk skada av det, för att inte tala om den stress eviga komplikationer skapar och därmed gärna vill varna andra för samarbeten, i den mån det är möjligt.
Liksom, VAD får man säga?
Om det man säger är sant och inte utbroderat med en massa nedsättande personangrepp, då kan det väl inte klassas som förtal, right?
Får man lov att hänga ut någon med namn och skriva att de är opålitliga, omöjliga att kommunicera med, värdelösa att sluta avtal med, ljuger om vad man får för "deal" jämfört med andra inblandade i samarbetet och att man borde sky dem som pesten?
Får man det eller kommer de att polisanmäla en då?

Jävla rövhattar

Urban Oufitters, trendfitteträsket nummer ett på Biblioteksgatan, har ju då som bekant hotat med att antingen säga upp all personal, eller låta dem övergå till ett bemaninngsföretag som sedan hyr ut personalen till UO.
Ja, vad ska man säga, fantastiskt sätt att skaffa sig massvis med bad will från potentiella presentköpare mitt i julshoppingen.
Så självklart gjorde jag det alla ivriga världsförändrare gör när de vill PÅVERKA, FÖRÄNDRA och riktigt visa hur mycket de BRYR SIG: jag gick med i Facebook-gruppen. Jajemän.
Och ni skulle se rövhattarna som kommenterar där.
Mitt favoritcitat lyder:
"Gud vad underbart! En spark i röven på den slappa svenska arbetsmarknaden! Go go Urban Outfitters jag gillar er i motsats till de andra!"

Alltså vilket praktexemplar av människotypen inhuman jubelidiot han verkar vara. Man vet inte om man ska skratta eller gråta?
Jag kan se honom resonera om mänskliga rättigheter på andra plan, typ varför ska vi protestera mot t ex barnarbete? Det är ju bara en spark i röven på de där lata indiska barnen som annars bara skulle leka i dammet med några magra getter eller istället för att TJÄNA PENGAR, så att de kan hjälpa till att försörja sina familjer!
Familjer där föräldrarna skulle tjäna mer pengar om härliga stora västerländska företag anställde vuxna människor och därmed betalade deras föräldrar en bättre lön. Allt om vi vore intresserade av att betala någon spänn mer för en jävla tröja.
Jajemen, det är lilla Fröken Nationalekonom som talar här!

Glad jävla advent på er.

Alltså, det skiter ju ni i,

men fuck-me-skorna kom idag.
De är de mest perfekta skorna på jorden. Behövde inte ens gås in. Passar perfekt. Jag ska lätt köpa ett par likadana med guldnitar också.
Imorgon blir det sko-collage! *ekta modeblöggare*

Det finns folk som lyssnar på Gloria Gaynors "Survive" så fort de gör slut med någon. Det gör inte jag. Jag lyssnar på den här:

Vidare:

Jag vill ha hennes skor så mycket att jag kan dö. Och jag får dem typ, IMORGON! YAY!

Varning för kärring:

Kollar på Skolfront.
Vad fan är det för flamsig jävla tramslärare de har dragit dit? Alltså jag vet en massa jättesmarta lärare som skulle kunna föra en spännande diskussion om betygssättning, istället för att stå och bete sig som en.... jag vet inte vad, hetsig gymnasieelev?
Fast först trodde jag att det var kristna crazy-angelica från första Big Brother.
Kommer ni ens ihåg henne?